Jag har haft ångest över den undflyende sommaren, speciellt då flera veckor var regniga och fuktiga. Varken sol eller badstrand verkade vara nära. Och de var de inte heller, det värme jag behöver hade gjort sitt vid midsommar och nu var det slut med det. Övriga familjen idiotförklarade mig då jag sa att sommaren var slut. Dom tittade på mig och funderade nog hur min almanacka var konstruerad. Jag funderare snarare hur sommaren var funtad. Nu kan de i varje fall inget säga, nu är sommaren slut. Skolstart är det definitiva tecknet att badbyxor och solstolar har gjort sitt för detta år. Fram med skoluniform och halsdukar. Bilden av skogspromenader med färgglada löv och prassel under fötter för mig mycket romantisk. Därför beslutar jag idag att jag byter ut bilden av mig på strand till mig i skogen. Eller åtminstone något åt det hållet.
Med det sagt så måste jag ändå erkänna att jag är semi-blue. Spotify spelar inga klämmiga låtar med upbeat och av nyare årgång. Snarare åker en spellista fram med gamla godingar. Du vet, de där godingarna som nästan vara gammal när man själv var lite. Creedence, beach b, mammorna och papporna, Joplin och Jimmy h . De passar bra en dag som idag. En dag med höst och tillbakablickar.
California dreaming, Angie, aint no sunshine och listan skulle kunna bli hur lång som helst. Vissa musiker/artister har man som favoriter pga. att man verkligen uppskattar de. Andra tillhör kategorin barndomskänsla. En tredje för att de är duktig om än kanske inte riktigt ens egen cup of tea, så att säga. Den här artisten till hör barndomsmusiken, med sammetsröst.
Alla fruar och gubbar.. im proud to present mr Harold George Belafonete Jr, ni vet, mr banana-boat-guy…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar