......im on a one-way highway...

......i'm a little divided.. do i stay or run away..

idag vill jag bara krypa under en sten och sakta förmultna.. not really in the game.. not even into the game.. klassfest lördag som jag verkligen ser fram emot och vill gå på, men som det känns just nu.. not so much.. inte ens musik idag.. bara total tystnad.. bara sakta förmultna..


foo fighters.. times like these..





I am a one way motorway
I'm the one that drives away
then follows you back home
I am a street light shining
I'm a wild light blinding bright
burning off alone

it's times like these you learn to live again
it's times like these you give and give again
it's times like these you learn to love again
it's times like these time and time again

I am a new day rising
I'm a brand new sky
to hang the stars upon tonight
I am a little divided
do I stay or run away
and leave it all behind?

it's times like these you learn to live again
it's times like these you give and give again
it's times like these you learn to love again
it's times like these time and time again

learn that hopes comes back again...

dark is your soul..

..and the name that i call you...

idag.. nothing new.. ivf inget som jag ser, känner, hör lr märker....all things remain the same.. and the same.. .

take good care..

...of my baby..

sjukdag.. musikdag..ligga-sängen-dag.. jeeej. vilken hit det känns då som.

man vet när man är riktigt dålig här hemma. finns ett säkert tecken och det är vår kissekatt lilla lillan. hon är en go rackare som när man ligger för "döden" alltid placerar sig i samma säng, och viker ingen tum från ens sida. mkt uppmuntrande för när man börjar se ljuset igen så avviker hon för att do her business.

idag ser jag inte grannen lilla röda, i ärlighetens namn har jag inte varit på nedervåningen ngt än. däremot ser jag vår fönsterbjörk. de kala grenarna sträcker sig upp mot den blå vårhimmeln som ser kylig och bister ut.. antagligen för att jag ser hur det blåser ute, ja precis, i den kala björkens grenar. nej.. gonar ner mig i sängen och bara är med foo fighters.

times like these.

me and bobby mcgee...

...ja kanske inte riktigt då men fan så nästan. john mayer snurrar runt på tallriken.. samt annat smått och gått i halvdeppar bluesliknande musik.

vet visst varför jag är halvlåg och skiter fullständigt i att köra pepmusik. frysgrader, sol på vita vidder, vänta på det som man önskar ska ske och besvikelse över att det sällan blir som man hoppas. skitdag, skitväder, skithumör och skit"liv". ledsen är inte det bästa stället att vara på. speciellt inte när man är där ensam och man inte kan berätta varför man är där.....

im just free falling.. but im not pretending...


what else today then foo fighters.. the one and only.

groundcontrol...

...to major tom..

mitt ibland all värk och elände, all sorg och saknad, bortom all frustration och utmattning så lyser musiken som en röd tråd genom allt. lr rättare sagt musik är en slinga av ljud, ord, toner, riff, solon, verser och refränger.

alla känslor bara blir omvandlade, ombäddade, utredda och utagerade. oavsett vilken genre som spelar på tallriken. om det pavarotti med ngt från la boheme, mozarts sonett av ngt slag, lr den vackraste svenska visan. när brutala gitarrer och envisa trummor dånar genom huset, genom min kropp. eller när lockande discotoner får både min kropp och tanke att dansa. namn på favoriter trillar förbi som pärlor på ett långt långt band av musik. bowie, iron maiden, pavarotti, lisa nilsson, louise armstrong, bill white, green day, foo fighters, elvis presley, birgit nilsson. bandet tar aldrig slut och varje vecka hittas nya pärlor. för varje pärla undrar jag hur jag ska hinna lyssna, känna på all musik som finns. så mkt musik.. så lite tid. så lite tid

nostalgisk idag, lite låg, tankar går till så många saknade människor. somliga som avvikit från livet andra som bara avviket. som endast har passerade men saknade ändå. för den här känslan.. my feeling blue-feeling.. blir det herrarna i green day.... wake me up when september ends.