mary's boychild jesus christ...

...was born on christmas day.... och i våra trakter så föddes saras och tonys lilla son på årets sista dag. dom fick skåla in det nya året med en liten ny familjemedlem. dom och deras familjer, släktningar och vänner. en liten knodd blev till oss född. man känner sig lika otroligt liten inför detta enormt fascinerande mirakel.

sara är ett av de trollbarn som jag älskar och tycker ofantligt mkt om. jag fick faktiskt hålla henne när hon var nyfödd. när hon bara var en liten sköldpaddunge i sin röda vagn. och idag fick jag hålla hennes lilla son. det blir en kraftig realitycheck när man håller detta knyte och det fortfarande känns som ngr veckor sedan jag höll hans mamma likadant. jag antar att det är ett bevis på hur otroligt fort tiden faktiskt går, till den grad att man själv inte hinner komma ihåg hur gammal man blivit.

med risk att låta nostalgisk och gammal så tycker jag att tiden kan stoppa nu ett tag. jag vill inte att alla våra barn ska bli stora.. vuxna.. föräldrar.. med egna barn.. och vi ska måste inse.. att det inte var bara en kort tid sedan vi höll dom tätt.. satte plåster på deras knän och läste sagor innan sovstunden. när man i samlad grupp försökte få dom att göra som man själv tyckte.. jonas som vägrade smutsa ner sig.. sara som skulle rädda alla djur ..malin som helt klart hade försvunnit lr gömt ngt för oss.. per som bara lyste bus.. patrik och johan som var över hela stället.. drack upp alla drickor.. och johanna men sina eviga maränger, kladdkakor och sånger.... tiden kan verkligen inte gå så fort.. lr kan det det.. ja tydligen. för i dag höll jag en liten knodd som antagligen kommer att behöva plåster på sina knän, som kommer att gömma ngt och lysa av bus, som antingen vägrar vara kladdig lr inget har emot lerpölar. ngn som äter upp det där sista i skafferiet som behövs till senare. och det kommer att ske snart.. så fort att snart är det saras tur att hålla hans barn i sin famn för första gången.

nej.. nog med detta.. *ler*.. vad sjutton ska man spela för ngt till ett barns födelse.. och föräldrars början på den krokiga vägen.. *tänker*

naturligtvis.. vad är inte mer självklart än en av många "sommarplågor" som dom kära små plågade oss med till vanvet..

en elefant balanserade....take it!

groundcontrol...

...to major tom..

mitt ibland all värk och elände, all sorg och saknad, bortom all frustration och utmattning så lyser musiken som en röd tråd genom allt. lr rättare sagt musik är en slinga av ljud, ord, toner, riff, solon, verser och refränger.

alla känslor bara blir omvandlade, ombäddade, utredda och utagerade. oavsett vilken genre som spelar på tallriken. om det pavarotti med ngt från la boheme, mozarts sonett av ngt slag, lr den vackraste svenska visan. när brutala gitarrer och envisa trummor dånar genom huset, genom min kropp. eller när lockande discotoner får både min kropp och tanke att dansa. namn på favoriter trillar förbi som pärlor på ett långt långt band av musik. bowie, iron maiden, pavarotti, lisa nilsson, louise armstrong, bill white, green day, foo fighters, elvis presley, birgit nilsson. bandet tar aldrig slut och varje vecka hittas nya pärlor. för varje pärla undrar jag hur jag ska hinna lyssna, känna på all musik som finns. så mkt musik.. så lite tid. så lite tid

nostalgisk idag, lite låg, tankar går till så många saknade människor. somliga som avvikit från livet andra som bara avviket. som endast har passerade men saknade ändå. för den här känslan.. my feeling blue-feeling.. blir det herrarna i green day.... wake me up when september ends.