hot, hot, hotter then hell....

....önskar jag att det var idag. vaknade upp frusen som attan. mannen naturligtvis, i vanlig ordning, anser att det är just så som kiss sjunger, hotter then hell. för egen del gruvar jag mig rysligt för att slänga mig i duschen även om jag vet att det finns varmt vatten....just där. värmande morgonrock (or so they say) och varmt thé har inte motiverat mig mer att "hoppa" in i duschen. de få sekunder det handlar om mellan med morgonrock och med varmt vatten är alldeles för många och långa i min värld. nåväl, sitter och tar sats nu.. gungar i takt med musiken och tittar ut genom köksfönster. det är ju en uppmuntrande syn det med. blåst och grått. bara regnet som saknas, för kylan är då närvarande. inser fördel med polojumper och värmande kavaj.

nej.. dax att angripa den djupa ångesten över att frysa och steppa in i duschen.. som sällskap följer terry jacks med seanons in the sun.

like a surgeon....

.... but not for the very first time.. får jag hoppas.

har ett antal remisser ute på vift till, vad som känns, alla kliniker på nus. nu är väl inte riktigt det sant då men inte långt ifrån. vissa skickades iväg redan i våras och andra för ngn månad sen. man vet ju hur det är med sjukhus, remisser och sjukvård. det tar låååååååååååååååååååååååååååång tid och krävs enormt tålamod. ngt som jag inte har speciellt mkt av alls. nada skulle jag vilja påstå. nåväl, jag har varit duktig (semi då) och väntat vid min mila. döm om min förvåning när helt plötsligen börjar det trilla in besökstider från alla håll och kanter, högt som lågt. min kalender är mer fulltecknad än det varit på länge. skit samma om det är bara läkarbesök men man kan ju inte få allt, gudars skymning. jag pussar mitt högkostnadskort och säger.. hello you fool i love you.. come and join the joyride.. *sjunger*

ärligt så är jag så paff nu att jag inte kan hitta lr tänka ut en passande låt som jag kan lägga ut.


men det får bli en som jag har dansat så mkt till och fortfarande för mig så himla sugen.. enjoy.. brother johnson stomp

you make satan...

...look like christ... shit vilket taskigt omdöme det var då. men jag förstår det.. been there done that... och no thanks never again..

regnet som öser ner och den totala avsaknade av mänskligt liv. det känns nästan som man befinner sig på ngn annan planet i solsystemet. man tittar ut... och inte ett liv. planen var egentligen att jag skulle ta mitt pick och pack och bege mig in till stan. sitta i solen och softa, dricka lite kaffe, titta på folk och bara njuta av mänskligheten. men det envisa slagregnet jag fick serverat till kaffe stoppade dom planerna. jag fick nöja mig med "en annan planet" istället. tur det finns musik, återigen.

morgonen har avnjutits i sällskap av zakk wylde och black label society. misstänker att blondie snart kommer att läggas på skivtallriken.

ser ut som det lättar upp i vädret.. ja lite då men dock.. så.. det blir nog blondie..


så här började dagen..






och så här.. får fm avslutas..



Call me on the line
Call me call me any anytime
Call me my love you can call me any day or night
Call me

smoke on the water ...(lr asch vi tar en till)..

...and fire in the sky.

alla vet väl vad fantomkänsla är?! ni vet.. känslan av att man har ngn lem lr känseln ngnstans som inte längre existerar. ok.. frågan är nu.. har ni en sån känsla? jag har nyss upptäckt (därav ytterligare ett inlägg) att jag har en sån.. fantom.. känsla. jag är fantomskänslan att jag röker. knäppt huh?!

jag har varit en periodare av rökning...började i tidig tonår.. slutade i tidig 20årsålder. ingen rökning under barnafödande men så, singel och fågelfri (amningsfri ska sägas också) så började jag igen.. men herregud vad nice.. så gott.. så..hostigt.. och jävlar vad dyrt. *host* ansträngningar gjorde att sluta. både halvhjärtat som helhjärtat, och resten av rapplet. lyckades ...noot so good. men vad gör väl det. lukta gammal surfimp och stinka ur kläderna det är ju semi-nice. komma hem efter en fest ute med fellow sisters och känna hur håret stinker av askkopp. det är sexigt.. lr inte då. jag rökte nog ganska mkt i perioder. uppe i nästan två paket om dan. lite för mkt .. ivf för den ensamstående börsen. men jezus.. sitta på balkongen på kvällen, röka kaffe.. och vilken gemenskap på fester. jag och ngr fler kompisar fick stå sammanlagt ett par timmar på festerna och umgås. men varandra. det var ju nice...lr typ inte då. tog inte nikotinet ihjäl en fanns visst risk att vinterkyla och kall blåst skulle lyckas med det.

long story short nu då.. en vinter bestämde jag mig ivf för att lägga ner projektet tobaksproduktsinvesterare. sagt och gjort. fimpade en måndag, rökte en tisdag och på onsdagen så var det fini. inget mer röka och så har det varit sen dess. men ändå..vissa stunder.. som tex nu. speciellt väder, lukter och ljud som triggar bilder. bilder av mig.. sittandes på torget, drickandes kaffe och med kompisen prince i väskan. fantomkänsla.

nej jag kommer inte att börja röka igen. vet att det inte är fullt så gott som fantomkänslan vill att jag ska tro. men ett ska sägas... ciggen har varit mkt användbar många gånger då man velat slippa folk. ute på servering/lokal, ute på fester, mitt i stora julfirandet med "hundra" gäster. en cigg, en rökpaus, är en fullt legitim ursäkt att avvika. so it might seem.. hade man varit mer modig kanske man kunde tagit till en sundare ursäkt än rökpaus. men alla är inte kloka hela tiden..





yippie ki yo... yihaaa

ängeln....

...i mitt rum.....





Och här är jag med allt det andra
Som gör en människa hel
Och jag hoppas
Jag hopppas att du orkar
Och att ängeln i rummet
Det är henne du ser



thnx

have i told you lately...

...that i love you.

hur lätt är det inte att glömma bort vem man älskar. hur mkt man älskar den personen och vad den personen betyder. vardagen har en förmåga att som slipa ner känslor. inte att dom försvinner men att dom blir som gråa bland allt annat och dom är svåra att känna igen. för min egen del ställer naturligtvis sjukdom till väldigt mkt. suddar ut saker för att många dagar så är det bara smärtan som tar upp hela känsloregistret. oavsett om man gråter, är arg, frustrerad, så gråter man smärta, skriker smärta och låter smärtan driva frustrationen. många gånger då glömmer jag bort hur jag älskar, vilka jag älskar och varför.

för mig är musiken en stor hjälp, lindring och stöd i mitt liv. det lindar in stor del av smärtan, ilskan och min frustration kring sjukdomen så det blir lättare att leva med, stå ut med. musik påminner mig också i mina värsta stunder av skov om kärleken. en musikslinga som påminner mig om saker lr text som beskriver känslan i kärleken.

so loverboy this is for you.... mr van morrison.






Have I Told You Lately that I love you?
Have I told you there's no one else above you?
Fill my heart with gladness, take away all my sadness,
Ease my troubles, that's what you do.

For the morning sun in all it's glory,
Meets the day with hope and comfort too,
You fill my life with laughter, somehow you make it better,
Ease my troubles, that's what you do.

There's a love less defined,
And it's yours and it's mine,
Like the sun.
And at the end of the day,
We should give thanks and pray,
To The One, to The One.

Have I Told You Lately that I love you?
Have I told you there's no one else above you?
Fill my heart with gladness, take away all my sadness,
Ease my troubles, that's what you do.

There's a love less defined,
And its yours and its mine,
Like the sun. And at the end of the day,
We should give thanks and pray,
To The One, to The One.

Have I Told You Lately That I Love you?
Have I told you there's no one else above you?
Fill my heart with gladness, take away all my sadness,
Ease my troubles, that's what you do.

Take away all my sadness, fill my life with gladness,
Ease my troubles, that's what you do.

Take away all my sadness, fill my life with gladness,
Ease my troubles, that's what you do.

groundcontrol...

...to major tom..

mitt ibland all värk och elände, all sorg och saknad, bortom all frustration och utmattning så lyser musiken som en röd tråd genom allt. lr rättare sagt musik är en slinga av ljud, ord, toner, riff, solon, verser och refränger.

alla känslor bara blir omvandlade, ombäddade, utredda och utagerade. oavsett vilken genre som spelar på tallriken. om det pavarotti med ngt från la boheme, mozarts sonett av ngt slag, lr den vackraste svenska visan. när brutala gitarrer och envisa trummor dånar genom huset, genom min kropp. eller när lockande discotoner får både min kropp och tanke att dansa. namn på favoriter trillar förbi som pärlor på ett långt långt band av musik. bowie, iron maiden, pavarotti, lisa nilsson, louise armstrong, bill white, green day, foo fighters, elvis presley, birgit nilsson. bandet tar aldrig slut och varje vecka hittas nya pärlor. för varje pärla undrar jag hur jag ska hinna lyssna, känna på all musik som finns. så mkt musik.. så lite tid. så lite tid

nostalgisk idag, lite låg, tankar går till så många saknade människor. somliga som avvikit från livet andra som bara avviket. som endast har passerade men saknade ändå. för den här känslan.. my feeling blue-feeling.. blir det herrarna i green day.... wake me up when september ends.

sorgerliga saker hända...

..... och även om man vet att dom ska dyka upp vid horisonten och segla fram mot en. så någonstans hoppas man och önskar att det inte ska bli riktigt så fort. att älska är att dö en smula, säger man. vad händer när den man älskar dör då? hur mkt dör man inte själv då? lr när ngn man älskar tappar ngn dom älskar? dör man inte då också om än en smula? länkar till det förflutna försvinner, rycks iväg, så till slut står man där ensam med minnen. glada som sorgliga, trevliga som pinsamma. just i den stunden önskar jag verkligen att man kunde gå tillbaka i tiden om så bara för en liten stund.

och nu.. i min mest sårbara och morbida stund.. så blir det varken ngt glatt lr lämpligt. utan det blir ngt från min absoluta favorit film all time. the godfather med musik av mr nino rota, en i mina ögon bortglömd kompositör.

mina damer och herrar, örongodis likväl något för själen. mr nino rota och ennio morricone the godfather walz

you got another...

...thing coming skulle jag vilja säga åt värken, illamåendet, regnet, den korta sommaren, samt allt annat skit. men det får bli mer av typen smack that bitch ..

en av mina favorit m-videos av ngn konstig anledning. men sån är jag..

prodigy:s firestarter för att lindra värken..





Im the trouble starter, fuckin instigator.
Im the fear addicted, danger illustrated.

Im a firestarter, twisted firestarter.
Youre the firestarter, twisted firestarter.
Im a firestarter, twisted firestarter.

Im the bitch you hated, filth infatuated.
Yeah. Im the pain you tasted, fell intoxicated.

Im a firestarter, twisted firestarter.
Youre the firestarter, twisted firestarter.

Im the self inflicted, mind detonator.
Yeah. Im the one infected, twisted animator.

Im a firestarter, twisted firestarter.
Youre the firestarter, twisted firestarter.
Im a firestarter, twisted firestarter... starter... starter...
Starter...

fly away....

...i wanna get away.. i wanna fly away.... den känslan har ju infunnit sig många ggr i ens liv. och återigen så inser jag hur mkt musiken har bidragit till att kanalisera mina känslor, tankar och behov. hur jag på ngt sätt har kommunicerat med musiken, fört ett resonemang om vad som har pågått hos mig, inom mig. musiken har på så sätt faktiskt varit en mkt bättre kurator/terapeut än många människor. naturligtvis kan jag radda upp en hel lista men låtar, för det kan vi ju alla. men jag avstår. istället ska jag bara nämna/lägga ut en låt som i ett specifikt avseende har varit mitt språkrör till yttervärlden.

goo goo dolls... iris




And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive


And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
Chorus

there she goes....

….där går verkligen sommaren. Varje år..vid den här tiden så blir jag så där lite halvt blue. Sommaren är förbi och hösten har visat sitt ansikte för första gången. Solig, kall och klar luft. Färgerna verkar lite annorlunda ute. Lite mer tydlig och inte så fulla av..ja..lust. Därmed inte sagt att hösten inte känner lust. I backspegeln så blev väl inte sommaren riktigt som jag hade önskat mig. Vilket det i och för sig väldigt sällan blir. Men.. det blev ingen resa till sundsvall, ingen tur till norrbyskär, väldigt få picknickar i rådhusparken eller besök uppe på gamlia, onsdagskväller. I den utsträckning jag själv ville.

Jag har haft ångest över den undflyende sommaren, speciellt då flera veckor var regniga och fuktiga. Varken sol eller badstrand verkade vara nära. Och de var de inte heller, det värme jag behöver hade gjort sitt vid midsommar och nu var det slut med det. Övriga familjen idiotförklarade mig då jag sa att sommaren var slut. Dom tittade på mig och funderade nog hur min almanacka var konstruerad. Jag funderare snarare hur sommaren var funtad. Nu kan de i varje fall inget säga, nu är sommaren slut. Skolstart är det definitiva tecknet att badbyxor och solstolar har gjort sitt för detta år. Fram med skoluniform och halsdukar. Bilden av skogspromenader med färgglada löv och prassel under fötter för mig mycket romantisk. Därför beslutar jag idag att jag byter ut bilden av mig på strand till mig i skogen. Eller åtminstone något åt det hållet.

Med det sagt så måste jag ändå erkänna att jag är semi-blue. Spotify spelar inga klämmiga låtar med upbeat och av nyare årgång. Snarare åker en spellista fram med gamla godingar. Du vet, de där godingarna som nästan vara gammal när man själv var lite. Creedence, beach b, mammorna och papporna, Joplin och Jimmy h . De passar bra en dag som idag. En dag med höst och tillbakablickar.

California dreaming, Angie, aint no sunshine och listan skulle kunna bli hur lång som helst. Vissa musiker/artister har man som favoriter pga. att man verkligen uppskattar de. Andra tillhör kategorin barndomskänsla. En tredje för att de är duktig om än kanske inte riktigt ens egen cup of tea, så att säga. Den här artisten till hör barndomsmusiken, med sammetsröst.

Alla fruar och gubbar.. im proud to present mr Harold George Belafonete Jr, ni vet, mr banana-boat-guy…

ancient history...

....fantastisk hur olika man definiera ordet gammal. mina gamla skor (18 mån), min gamla nalle (44 år), vår gamla släktgård (140 år ca) osv..

ser just nu ett program på tv ( multitasking jeeej) som heter life is a trip (vem tror du att du är på svensk tv tror jag). det här avsnittet handlar om en kanadensisk kille som kommer till Irland för att söka efter sina rötter. han reser från dublin, belfast och vidare till en byggd som kanske just finns på karten i hans ordinarie värld. han berättar om gamla byggnader och familjer som haft slottet i sin ägo i 300 år. medan jag ser på hans ansikte som blir fascineras av årtalen som fladdrar förbi, så tänker jag, vi européer är mkt blase ibland kanske lr bara vana. över dessa gamla årtal på gårdar, hus, slott och stenrösen. vilken svensk har inte sett ett slott från 1800? vilka har inte sett mkt mkt äldre än så?

ålder är intressant. i mina barns ögon är jag otroligt gammal och på deras lilla vis så antar jag att dom inte heller anser att folk i den här ålder kan vara intim. ungefär som jag ansåg att efter 25 så hade man ALDRIG lust med sex. gissa om man får ändra åsikter med tiden. min mor tycker naturligtvis att jag är mkt ung, fortfarande. oavsett hur många ljus på tårtan jag har osv. för egen del så blir hon aldrig äldre. hon fyllde sextio och sen inget mer, snart fyller hon 69. vad hände där?

slutledning över denna fantastiska insikt?.. mja.. saker och ting, sanning och lögn beror kanske var man kommer från och har för erfarenhet. hur man definierar olika saker är inte homogent över hela världen. definitivt inte ålder..

så.. ladies and gents.. återigen en av mina favoriter. mr David Robert Hayward-Jones en av mina absoluta favoriter, oavsett ålder, hans eller min. luta tillbaka och njut.

enough is enough is enough.....

....... det är helt otroligt vad man kan höja sin ribba för smärta, tolerans och att lära sig härda ut.

ribban för smärtan den får för varje gång en rejäl höjning, både fysiskt och mental. fan vad det sliter.

den där smärtan som får kroppen att inte vara på bana
smärtan att se barnen ha det jobbigt
smärtan i själen med önskan att det snart ska blåstas för periodvila.

den där tolerans att fortsätta leva med smärta, fysiskt och mentalt.
toleransen att inse att vissa människor förändras inte, de varken utvecklar empati, diplomati, hyfs och fason. utan dom trampar omkring i världen helt utan farstu. fy fan vad deras föräldrar måste vara stolt över såna exemplar av individer.

härda ut, fortsätta att tänka, det är en annan dag i morgon.
bryta ihop och komma igen, samt alla andra jäkla klicheér man ngnsin kan tänka sig.
att på ngt jäkla sätt försöka se den silver lining som tydligen finns på varje moln.
och vissa dagar går det fantastiskt bra. men de andra. life grind you down and then you're dust.

shit happens. deal with it and keep going.. 'couse tomorrow is another day...

i en sal på lasarettet..

.....der de vita sängar står låg en liten bröstsjuk flicka blek och tärd med lockigt hår. en gammal barnsång som i det närmaste kan kallas för skilllingtryck.. alla mina kompisar dom verkligen bara ÄLSKADE den... själv var jag inte så förtjust i den. av många orsaker. för många i min närmaste familj dog när jag var mkt liten och sången om långa salar med vita sänger var ganske lite för magstarkt för mig.

nåväl.. tider förändras och numera när jag hörden så förstår jag varför en drös med pre-teens flickor var så förtjust i den. *ler*...fortfarande i än idag så är jag inte så förtjust i långa salar med många sänger. vilket jag redan har ordat om i en tidigare blogg. det handlar inte om rädsla som många verkar tro utan jag avskyr verkligen att vara sjuk och visa mig svag. vilket tyvärr inte är specielt klokt om man verkligen har ont och verkligen är svag.

ta i dag tex. jag hade tid på en av nus eminenta kliniker. med raska steg (kanske inte raska då) så gick jag genom slussen in till c-hallen. där går jag och minns gamla tider och lukter (då slussen fortfarande luktar som när jag var 6) men tänka på gamla tider är inte klokt om man har varit ovarsamt med sitt högra knä, inte klokt alls om man dras med en överrörligheter i knä, rygg och fotleder. nej har man sånt så bör man vara lite mer fokuserad än undertecknad. bäst jag går där och minns röken i centralhallen så.. poof..lr knak.. jag vet inte vad man ska kalla det för. i min hjärna så lät det bara aj-jävlar-hur-kan-ngt-göra-så-jävla-ont-utan-ngn-större-orsak. snacka om att släcka lyset i översta våningen. svett kom på ställen som jag som sjögrens patient glömt bort man kunde svettas genom. andningen sjönk ner på... obefintlig. jag dog rakt upp och ner. tänk av vad ett litet knävik åt fel håll kan däcka en. att vänta på att mannen skulle hinna ikapp mig var inte att tala om. jag hade en tid att passa. så med stapplande, hasande, nigande, väggkrypande steg tog jag mig nästan ända fram till mottagningen innan mannen kom ikapp. tur i oturen fick jag komma in på en gång. slängdes upp, prover togs och voila. fini... skönt.. nu skulle jag fara och handla..

den illusionen om handling försvann i samma ögonblick jag steg ut ur undersökningsrummet. där gick det inte längre. på plats bestämde min man med personal att akuten var det rätta stället för mig. tom jag ansåg väl i det skeendet att det kunde vara klokt. så.. ok då.. akuten here i come.. i en pastellgrön aktig 80-talsfärgad rullstol.. total förnedring. till akuten men sen fick det vara nog. smärtan var total men i denna rullstol skulle jag inte visa upp mig. det var ett som var klart. så efter en kort visit i väntrum så blev det min tur. det trycktes och klämdes och jag skrev vid vissa tillfällen man ack vad rörande överens vi var om att det inte var SÅ farligt.. bara jävligt ont. upp på röntgen med dig tant, vänta en stund, vända och vridas lite, ut i väntrum igen för att ÄNTLIGEN komma ner på akuten igen. naturligt var allt som jag tidigare visste.. överrörlig, ömma muskler, träna, stödja, osv.. inget nytt mao.

så.. här sitter jag nu. ont som fan. bandagerat som attan över knäet. och luktar lavendel om benet som värsta garderobsprylen. (muskelsalvan luktar så). dammat av kryckorna ur källarskrymslen och planerar morgondagens tur till ikea. ja jo det gör jävligt ont. när jag sitter, när jag går, när jag står. har än inte provat att dansa men misstänker att det gör nog fan ont då med. men herregud, jag lindar knäet, jag smörjer mina smäckra ben, det får gå som det går. jag vägrar sitta hemma i helgen när det inte var planerat riktigt så. jag får ha ont på måndag. ja, de flesta i min familj tycker jag är knäpp. de flesta jag känner tycker jag är knäpp.

jag säger som napoleon XIV: they're coming to take me away ha ha..

vilken låt får dig att tänka på mig????

....born to be wild är en av många låtar som personer har förknippat min lugna och stillsamma väsen med.

running wild
born to be wild
monkey chop
i shot the sheriff......osv..

oftast är det då män som förknippar mig med musik. vad det kan bero på vet jag inte och har inte heller ngn speciell lust att analysera det. så är det och lämnar det med det.

min man har också vissa låtar som han förknippar mig med. bla magnus ugglas låt värsta grymma tjejen. vilket jag tycker bara är så nice.. för vem vill inte vara det för ngn speciell person. sen.. är det en som han sa från första stund.. "mia, det här en den sång som får mig att tänka på dig". vilket det är?.. jo denna hära låten...





vilken låt jag förknippar min man med?.. typ en halv miljon låtar, sånger och melodier.. men en av dom först är den här.. *ler*





ja.. musik är kärlek också.. fantastikt lr hur.. *ler*

doktorer i all ära...

.....vita rockar och stetoskop. dom har aldrig riktigt varit min cup of tea. på det planet har faktiskt brandmän mer var i min smak. nåväl, idag har jag träffat MIN doktor idag. om honom lr besöket kommer jag inte att orda.. men.. kom osökt (lr inte då) in på denna låt. en låt jag faktiskt helt hade glömt bort.. tänk så det kan bli.

so my lords, ladies and gentlemen.. här, en bortglömd goding, mr robert palmer. bad case of loving you (doctor doctor)




doctor doctor
give me the news..!!!

on and on and on

keep on rocking baby all night long....

har ni också vaknat med en låt i huvudet? lr haft en låt malandes på läpparna, kanske inte den ni gillar bäst lr ens skulle spela i vanliga fall. men ändå.. där mal den.. om och om igen. förgäves försöker man byta spår, låt, genre....ja byta till vad som helst utom just DEN låten.

i helgen har en specifik låt plågat huset. en låt som faktiskt tillhör familjens favoriter. men ändå.... för den skull behöver den ju inte sjungas, nynnas, hummas och trallas VARJE minut av helgen.
egentligen är det dotterns fel, egentligen. innan hon begav sig iväg med vänner för resa under helgen, behagade hon att kvällen innan spela låten om och om igen på spotify. till den grad att jag och mannen höll på gå i molekyler. dagen efter flaxade hon iväg till trevligheter och lämnade ett i förtid åldrat par (vi) med denna "slagdänga" i skallen. brottstycken av melodin har hörts, textramsor har uttalats, och varje gång har vi önskat att hjärnan kunde byta spår till ngn annan låt. helgen är slut, dottern är hemma och, korrekt gissat, låten går on and on and on.

så.. ladies and gents.. this is the song cursed this weekend.. let me introduce to ya all.. mr johnny cash and miss june carter..





Go melt back into the night, babe,
Everything inside is made of stone.
There's nothing in here moving
An' anyway I'm not alone.
You say you're looking for someone
Who'll pick you up each time you fall,
To gather flowers constantly
An' to come each time you call,
A lover for your life an' nothing more,
But it ain't me, babe,
No, no, no, it ain't me, babe,
It ain't me you're lookin' for, babe.

i cant stand the rain.. (igen) (spypåse)

.... fast i dagsläget skulle nog textraden vara följande: i cant stand the pain.

en trist och bedrövlig ond jävla cirkel ritas runt mig med

värk som i sin tur ger
dålig nattsömn som i sin tur ger
mer värk som i sin tur tar
alla nattsömn som in sin tur
maler ner humöret

värk, brist på sömn och "gott" humör (nej jag har aldrig kallats klämkäck och skulle se det som en förolämpning) gör mig till en fantastisk person att dela liv med. gör min familj och mina vänner till helgon. vid lämpligt tillfälle ska de alla bli kanoniserade...sanne mina ord.

dåligt väder (ja lr som ngn skulle säga svensk sommar) gör mig ju också till en sån där genomgemytlig person. oavsett vad så föredrar jag faktiskt torr värm än kladdig fuktig... vad? kyla? värme? vad ska man kallade det.. ?? temperatur? det sägs att det är typ 20 grader och det enda jag känner är klister. tung luft utan syre. det BRISAR. brisar gör det sällan här ute, det BLÅSER som det heter. men inte nu.. nu brisar det. till ingen nytta. luften står ändå stilla.

och ja, tomas ledin har visst rätt. sommaren ÄR kort. alldeles för kort och den regnar verkligen bort. fan, killen är ett geni. fördel är......gröna gräsmattor.. fördelen med det är för mig dold i slöjor som turkiska magdansöser. vad roligt är det att se gröna gräsmattor genom ett dis av......regn. oavsett hur romantiskt det kan verka i olika engelska serier så är gröna gräsmattor med regndis inte mer än just det.. skitväder.

för att vara rättvis, så kanske min trötta hjärna och värkiga kropp inte gör de sista dagarna av sommarn full rättvisa. så kan vara fallen. men ärligt, i dont give a damn. skitväder.

i cant stand the rain....

....'gainst my window...

aldrig har en fuktig månad som rötmånad, varit så ordentligt blöt. ivf inte som jag ser det. sommaren känns som det har gjort sitt och det börjar bli mörkt på kvällarna. ok, det är grönt ute, helt klart, i can give you that. men i dagsläget skulle jag likaväl uppskatta lite torka, lite gula gräsmattor och lite slokade balkongblommor. men icket, ngn har bestämt att man ska inte ha allt för varmt och inte allt för torrt. suckar och längtar till nästa sommars värme. min man slås återigen, efter alla dessa år, av min sommarpessimism. för honom är sommaren slut i september. för min del är sommaren slut när värmen har begivit som som flytt fåglar ngn annanstans.

burrar ihop mig som en fågel på en gren. tittar ut och funderar om det blir uppehåll anytime soon. som tröst kör jag igång spotify, plockar fram en lämplig spellista. en spellista som antingen överensstämmer med mitt mood. eller en spellista som får mig att minnas varma dagar.

här är ivf en låt som både stämmer överens med mitt sommardepparhumör samt påminner mig om sommardagar när jag var liten..

ladies and gentlemen, i give you credence clearwater revival...

saknad..

....är ett ord som inte verkar förändras med tiden. stadigvarande närvarande och lika brutal som första dagen. den omedelbara brutala sorgen har sakta sjunkit undan och bara saknaden är kvar.

somethings never change.......



Just remember in the winterfar beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun's love
in the spring
becomes the rose


still miss you handsome.......