....är ett ord som inte verkar förändras med tiden. stadigvarande närvarande och lika brutal som första dagen. den omedelbara brutala sorgen har sakta sjunkit undan och bara saknaden är kvar.
somethings never change.......
Just remember in the winterfar beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun's love
in the spring
becomes the rose
still miss you handsome.......
tisdag 14 juli 2009
söndag 12 juli 2009
en bok är som en trädgård....
...som kan bäras i fickan.
ja det stämmer nog. om intet så är det väldigt vackert sagt, skrivit. för egen del älskar jag böcker (jag älskar visserligen många saker) riktigt avgudar dom. i bokvägshistoriekänslomässigt så är det nog två händelser som jag sörjer otroligt, bokmässigt alltså. först: branden av biblioteket/en i alexandria. det sägs att där ska ha funnits mellan 400 000 och 700 000 rullar. svindlande tanke. tänk att vara anställd där. ljuva tanke.
den andra som jag tycker är plågsam att tänka på när det kommer till böcker är 1933 i berlin. men det finns en lång räcka med bokbål som kan räknas upp. böcker av oliktänkande, farliga personer som opponerade sig mot staten, kyrka eller någon annan typ av diktatur. såna böcker är bara osunt att låta fortsätta att föra osanningar till resten av världen.
mina egna böcker har inte hamnat på bokbål. snarare bor de i boklådor. nerpackade, bortplockade och nerburna i källaren. i väntan på bokhyllor. saknaden är stor, längtan enorm. jag vet att det låter lustigt och t.o.m dumt att känna så för något som inte lever. men böcker är en stor del i mitt liv. som musik, film, teater. som min familj, mina barn, min man, vänner, djur. ett hem utan böcker, är för mig, öde. tomt. nästan utan själ. men.. nu är det ivf dax. till hösten ska mina dammiga vänner få se dagsljus igen. hyllor ska upp och rummet ska få tillbaka sin själ. det känns gott och mycket skönt.
en bok är inte en trädgård... en bok är mer en väg in mot själen. en liten trädkoja att bara vara i. *ler*.. och en liten trädgård.. oxå då..
ja det stämmer nog. om intet så är det väldigt vackert sagt, skrivit. för egen del älskar jag böcker (jag älskar visserligen många saker) riktigt avgudar dom. i bokvägshistoriekänslomässigt så är det nog två händelser som jag sörjer otroligt, bokmässigt alltså. först: branden av biblioteket/en i alexandria. det sägs att där ska ha funnits mellan 400 000 och 700 000 rullar. svindlande tanke. tänk att vara anställd där. ljuva tanke.
den andra som jag tycker är plågsam att tänka på när det kommer till böcker är 1933 i berlin. men det finns en lång räcka med bokbål som kan räknas upp. böcker av oliktänkande, farliga personer som opponerade sig mot staten, kyrka eller någon annan typ av diktatur. såna böcker är bara osunt att låta fortsätta att föra osanningar till resten av världen.
mina egna böcker har inte hamnat på bokbål. snarare bor de i boklådor. nerpackade, bortplockade och nerburna i källaren. i väntan på bokhyllor. saknaden är stor, längtan enorm. jag vet att det låter lustigt och t.o.m dumt att känna så för något som inte lever. men böcker är en stor del i mitt liv. som musik, film, teater. som min familj, mina barn, min man, vänner, djur. ett hem utan böcker, är för mig, öde. tomt. nästan utan själ. men.. nu är det ivf dax. till hösten ska mina dammiga vänner få se dagsljus igen. hyllor ska upp och rummet ska få tillbaka sin själ. det känns gott och mycket skönt.
en bok är inte en trädgård... en bok är mer en väg in mot själen. en liten trädkoja att bara vara i. *ler*.. och en liten trädgård.. oxå då..
lördag 11 juli 2009
knock knock on the window...
who's there..?.. .real life... for sure..
jag förstår inte hur ngn har tid och ork att blogga VARJE dag.. och en del om skitsaker som jag inte förstår vitsen av. Eller lägger ut bilder på sin MATTALLRIK.. var kommer det ifrån? Eller som ägnar inlägg efter inlägg i en hatkampanj gentemot ngn annan bloggar? som i sin tur har tid, ork och lust att kommentera och blogga om sakens vara lr inte vara? jag bara undrar hur ser deras liv ut?
mitt liv är som följer: dagar med tillräckligt mkt värk i leder och muskler för att knocka en viking. fan föda barn är lindrigt.
dagar som är fyllda av extrem trötthet, som får ett besök till toaletten att kännas som en expedition till antarktis.
dagar som när jag är frisk är fylld med roliga aktiviteter. tvätta, göra lite städ som jag kan fixa, läsa, lyssna på musik, omgås med de allra käraste och bästa av familj och vänner.
dagar som är friska som jag fyller med gott och blandat av olika sorter. planering av olika rum, planering av framtida projekt, planering av fester och resor.
dagar som är friska fyller jag med middagar med vänner och familj, bilturer med picknick korg, baka och laga mat.
inte fasiken har jag ork och energi att lägga det på blogg VARJE dag.. sån är inte jag. real life är så mkt bättre. och rent personligen så finner jag det är tveksamt att ngn fler än närmast sörjande är intresserad av vad jag kan tänkas skriva. så jag står ganska..ja.. perplex över alla dessa som skriver och skriver och skriver och skriver. som häver ur sig, förolämpar, beter sig som riktigt wt lr rättare sagt som riktigt wtt. könsord slängs ur och folk hotas och fördummas. och för vad? för att folk inte har ngt vettigare för sig? ja, fan tror det, för i bygden finns det ngr lysande exempel på just det. och ja, jag misstänker, nej jag vet, DOM har verkligen inget real life. oavsett hur mkt dom skrävlar och skryter. för hade dom det skulle dom inte sitta och göra inlägg efter inlägg om inbillade förorätter och trakasserier.
släpp bloggarna loss det är vår.. låt varje människa i sin själ lev väl och gå ut in real world i frid....
jag förstår inte hur ngn har tid och ork att blogga VARJE dag.. och en del om skitsaker som jag inte förstår vitsen av. Eller lägger ut bilder på sin MATTALLRIK.. var kommer det ifrån? Eller som ägnar inlägg efter inlägg i en hatkampanj gentemot ngn annan bloggar? som i sin tur har tid, ork och lust att kommentera och blogga om sakens vara lr inte vara? jag bara undrar hur ser deras liv ut?
mitt liv är som följer: dagar med tillräckligt mkt värk i leder och muskler för att knocka en viking. fan föda barn är lindrigt.
dagar som är fyllda av extrem trötthet, som får ett besök till toaletten att kännas som en expedition till antarktis.
dagar som när jag är frisk är fylld med roliga aktiviteter. tvätta, göra lite städ som jag kan fixa, läsa, lyssna på musik, omgås med de allra käraste och bästa av familj och vänner.
dagar som är friska som jag fyller med gott och blandat av olika sorter. planering av olika rum, planering av framtida projekt, planering av fester och resor.
dagar som är friska fyller jag med middagar med vänner och familj, bilturer med picknick korg, baka och laga mat.
inte fasiken har jag ork och energi att lägga det på blogg VARJE dag.. sån är inte jag. real life är så mkt bättre. och rent personligen så finner jag det är tveksamt att ngn fler än närmast sörjande är intresserad av vad jag kan tänkas skriva. så jag står ganska..ja.. perplex över alla dessa som skriver och skriver och skriver och skriver. som häver ur sig, förolämpar, beter sig som riktigt wt lr rättare sagt som riktigt wtt. könsord slängs ur och folk hotas och fördummas. och för vad? för att folk inte har ngt vettigare för sig? ja, fan tror det, för i bygden finns det ngr lysande exempel på just det. och ja, jag misstänker, nej jag vet, DOM har verkligen inget real life. oavsett hur mkt dom skrävlar och skryter. för hade dom det skulle dom inte sitta och göra inlägg efter inlägg om inbillade förorätter och trakasserier.
släpp bloggarna loss det är vår.. låt varje människa i sin själ lev väl och gå ut in real world i frid....
fredag 26 juni 2009
i wanna rock with you...
....we're gonna rock the night away......
så har det oundvikliga även kommit till the king of pop, mr michael jackson. jag är själv ingen överfanatiker vad gäller herrn i fråga. Eller rättare sagt, jag föredrar honom fram till thriller och sen.. not so much. men för den skull så förnekar jag inte det musikaliska underbarnen han var och musikmaskin han växte upp till. credit where credit's due, ingen snack om saken. som så många gånger tidigare så tycker jag det är tragiskt att ett liv förkortas och släcks i förtid. oavsett genre, område och person. ett enormt slöseri med talang och naturligtvis som människa, vän, förälder, syskon och barn.
en mängd människor har minnen, eller hur. minnen av mr jackson. thriller, beat it, dirty diana, moonwalk, operationer, skygghet, anklagelser om övergrepp, neverneverland och andra bisarra egenheter som har visats fram. och visst har jag dom minnen med. men det tydligaste minne jag har av michael jackson är när jag hörde honom första gången som soloartist, bortkopplat från jackson five. stället var universum ("danshak" i umeå), året var 1979 och låten var dont stop til you get enough. i de sista skälvande åren av disco rasslade det till på skivtallrikarna och vi fick alla en föraning om vad komma skall. rock with you, off the wall osv.. alla låtar med härlig discorytm men samtidigt vindar av det nya årtiondet som stundande.. på den tiden var dans det centrala i mitt liv (helt utan droger ska nämnas inget disco ala miami inte). det köptes gårdskorts , betalades inträde, klipptes bussbiljetter, stampades och frys i väntan på insläpp, nattbussar och tjejkompisar. sminket bestod av mascara och lipgloss, kläderna var levis 501 och musiken var disco. det dansandes hela kvällar och den enda paus man tog var vid besök till det lilla damrummet, en mindre bra låt lr för att inta ngt flytande (h2o). när det var som mest aktivt var det universum på onsdagar, ngn gård fredag/lördag eller elvira. (gamla elvira madigan vid e4:an)
så, många kommer ihåg thriller, moonwalk och hans bisarra producerade utseende. jag kommer ihåg honom som killen med discodunket och det där leendet, lite blygt samt hans röst. för att citera ett annat musikaliskt fenomen.. "thank you for the music" and dont stop til you get enough....
http://www.youtube.com/watch?v=HrPTDU40hO4
så har det oundvikliga även kommit till the king of pop, mr michael jackson. jag är själv ingen överfanatiker vad gäller herrn i fråga. Eller rättare sagt, jag föredrar honom fram till thriller och sen.. not so much. men för den skull så förnekar jag inte det musikaliska underbarnen han var och musikmaskin han växte upp till. credit where credit's due, ingen snack om saken. som så många gånger tidigare så tycker jag det är tragiskt att ett liv förkortas och släcks i förtid. oavsett genre, område och person. ett enormt slöseri med talang och naturligtvis som människa, vän, förälder, syskon och barn.
en mängd människor har minnen, eller hur. minnen av mr jackson. thriller, beat it, dirty diana, moonwalk, operationer, skygghet, anklagelser om övergrepp, neverneverland och andra bisarra egenheter som har visats fram. och visst har jag dom minnen med. men det tydligaste minne jag har av michael jackson är när jag hörde honom första gången som soloartist, bortkopplat från jackson five. stället var universum ("danshak" i umeå), året var 1979 och låten var dont stop til you get enough. i de sista skälvande åren av disco rasslade det till på skivtallrikarna och vi fick alla en föraning om vad komma skall. rock with you, off the wall osv.. alla låtar med härlig discorytm men samtidigt vindar av det nya årtiondet som stundande.. på den tiden var dans det centrala i mitt liv (helt utan droger ska nämnas inget disco ala miami inte). det köptes gårdskorts , betalades inträde, klipptes bussbiljetter, stampades och frys i väntan på insläpp, nattbussar och tjejkompisar. sminket bestod av mascara och lipgloss, kläderna var levis 501 och musiken var disco. det dansandes hela kvällar och den enda paus man tog var vid besök till det lilla damrummet, en mindre bra låt lr för att inta ngt flytande (h2o). när det var som mest aktivt var det universum på onsdagar, ngn gård fredag/lördag eller elvira. (gamla elvira madigan vid e4:an)
så, många kommer ihåg thriller, moonwalk och hans bisarra producerade utseende. jag kommer ihåg honom som killen med discodunket och det där leendet, lite blygt samt hans röst. för att citera ett annat musikaliskt fenomen.. "thank you for the music" and dont stop til you get enough....
http://www.youtube.com/watch?v=HrPTDU40hO4
torsdag 25 juni 2009
hair today gone tomorrow?
..var ett tag sen. när jag ser efter var det ett ordentligt tag sen jag skrapade ner ngt svammel. där ser man. antingen så har real life varit påtagligt närvarande, lr så har fantasin inte flödat men kan också helt enkelt vara ett enormt ointresse för min egen del. vem vet.. lr som vi säger who f knows..
nåväl sånt händer den bäste av bloggar och jag ser mig inte själv ens som ngn bloggare utan mer som en tant i behov av spypåse. lr åtminstone en anslagstavla av ngt slag. anslagstavla låter bättre än spypåse nu när jag tänker efter så.. anslagstavla får det bli.
vad som föranledder dagens uppslag/inslag/upplysning (u name it!) är gårdagens besök hos frissan. jag verkligen avskyr att sitta i stolen så jag brukar skjuta upp det i det längsta. nu hade jag verkligen lyckats skjuta mötet med saxen i det yttersta. sagt och gjort, tågade dit med raska steg (lr inte då) placerades i stolen. och surrades. jag har verkligen den goaste av frissor. tro mig.. det är många som satt saxen i mitt hår genom åren. och det fast modern min var frissa själv. kanske därför. sagt och gjort lr sax och gjort (skämt om ingen uppmärksammade det då) så blev det lite färg och dylikt, lite klippt och så. sen fällde hon en remark, en som tog som ett knytnävsslag i magen. ditt hår verkar ha blivit TUNNARE, är det ngt du själv har märkt? ja, jo, kanske...lr nåt. jo det har jag ju. jag har ju märkt att håret blivit livlösare och torrare, tristare. färgen har tagit slut så att säga och orken med. jag vet att det beror på min sjukdom. herregud, ALLT är ju torrt numera. hud, naglar och ALLA slemhinnor (japp precis läs ALLA). vet dessutom att håret påverkas. man får håravfall.
så varför tog det så hårt då? jo, saken är den, jag har aldrig varit ett vackert barn. söt, ja kanske, men aldrig vackert. inga fantastiska ögon, vacker näsa, vackert utformat huvudform/ansikte, min kropp har varken varit lång lr slank. inte har jag heller varit begåvad med vackra fingrar lr händer. fötter är ja söta men inte ngt som ngn faller i trans över. vad jag däremot haft, förutom en fantastisk personlighet då (förläggares not) är vackert hår. tjockt hår i en färg som inte kan beskrivas alla ggr. som har skiftat med vädret nästan. hår som tagit ordentligt med tid att klippa igenom, färga, slinga, permanenta. hår som fått nya frissörer att ifrågasätta sitt eget kunnande. och nu har jag inte det längre. jag har inga bekymmer med att bli gammal, rynkig, tröttare, höra och se dåligt lr gråhårig för den skull. men... att tappa det enda som varit vackert, mitt hår, det tog hårt. så pass att jag känner mig mer nedstämd idag än vad jag är när värken tar över helt. mitt i allt så blir jag lite grinig.. ok då.. om jag nu tappar håret.. så det blir mkt tunt.. hade jag haft en snygg huvudform hade jag rakat mig helt. men inte ens det har jag. jag har verkligen bara mitt hår.
så.. idag strör jag aska i mitt hår..
nåväl sånt händer den bäste av bloggar och jag ser mig inte själv ens som ngn bloggare utan mer som en tant i behov av spypåse. lr åtminstone en anslagstavla av ngt slag. anslagstavla låter bättre än spypåse nu när jag tänker efter så.. anslagstavla får det bli.
vad som föranledder dagens uppslag/inslag/upplysning (u name it!) är gårdagens besök hos frissan. jag verkligen avskyr att sitta i stolen så jag brukar skjuta upp det i det längsta. nu hade jag verkligen lyckats skjuta mötet med saxen i det yttersta. sagt och gjort, tågade dit med raska steg (lr inte då) placerades i stolen. och surrades. jag har verkligen den goaste av frissor. tro mig.. det är många som satt saxen i mitt hår genom åren. och det fast modern min var frissa själv. kanske därför. sagt och gjort lr sax och gjort (skämt om ingen uppmärksammade det då) så blev det lite färg och dylikt, lite klippt och så. sen fällde hon en remark, en som tog som ett knytnävsslag i magen. ditt hår verkar ha blivit TUNNARE, är det ngt du själv har märkt? ja, jo, kanske...lr nåt. jo det har jag ju. jag har ju märkt att håret blivit livlösare och torrare, tristare. färgen har tagit slut så att säga och orken med. jag vet att det beror på min sjukdom. herregud, ALLT är ju torrt numera. hud, naglar och ALLA slemhinnor (japp precis läs ALLA). vet dessutom att håret påverkas. man får håravfall.
så varför tog det så hårt då? jo, saken är den, jag har aldrig varit ett vackert barn. söt, ja kanske, men aldrig vackert. inga fantastiska ögon, vacker näsa, vackert utformat huvudform/ansikte, min kropp har varken varit lång lr slank. inte har jag heller varit begåvad med vackra fingrar lr händer. fötter är ja söta men inte ngt som ngn faller i trans över. vad jag däremot haft, förutom en fantastisk personlighet då (förläggares not) är vackert hår. tjockt hår i en färg som inte kan beskrivas alla ggr. som har skiftat med vädret nästan. hår som tagit ordentligt med tid att klippa igenom, färga, slinga, permanenta. hår som fått nya frissörer att ifrågasätta sitt eget kunnande. och nu har jag inte det längre. jag har inga bekymmer med att bli gammal, rynkig, tröttare, höra och se dåligt lr gråhårig för den skull. men... att tappa det enda som varit vackert, mitt hår, det tog hårt. så pass att jag känner mig mer nedstämd idag än vad jag är när värken tar över helt. mitt i allt så blir jag lite grinig.. ok då.. om jag nu tappar håret.. så det blir mkt tunt.. hade jag haft en snygg huvudform hade jag rakat mig helt. men inte ens det har jag. jag har verkligen bara mitt hår.
så.. idag strör jag aska i mitt hår..
torsdag 7 maj 2009
humle och dumle...
...bodde ju i ett gammalt skafferi. en gång i tiden när jag var ett litet barn. i vårt skafferi bor varken humle lr dumle. utan mer en mängd olika saker som mest bara skapar förvirring och tar upp utrymme. med det sagt menas det inte att skafferierna är stökiga på ngt sätt. snarare så.. har dom en hel del saker som trängs där. och då räknas ändå allt lager av torrvaror och konserver bort.
i vårt skafferiet samsas för tillfället
när jag tänker efter så är det inte så mkt i skafferiet.. inte när jag ser det så här uppställt. det känns nog mer så när man letar efter saker.. kryddorna då.. *skratt*
vid närmare eftertanke så är det nog så att KYLSKÅPET är det så är mest förvirrat. glasburkar har invarderat eländet och varje gång man ska ha ngt så funderar man var i fulingen burken gömt sig. som äldsta sonen säger: behöver man verkligen mer än EN senapssort? oja, svarar både man och fru. man behöver mängder med olika senapssorter beroende på vilken smak man är ute efter. lr hur?! och olika chutneys, soyor, chilisåser, söta starka, hp sås, inläggningar, salsor, chili/jalapenos, lönnsirpa. allt trängs där bland hyllorna. indiskt, thai, kinesiskt, japanskt, mexikanskt, hett och starkt, sött och syrligt. medan jag skriver det här så inser jag ju. det är varken skafferi lr kylskåp som är förvirrad. det är vår familj. vår familj är i en etisk matchock. vi vet inte vad vi är. är vi indiskt, asiatiskt, amerikanskt/mexikanskt, spanskt, grekiskt, italienskt, nordafrikanskt, svenskt.
för man skulle kunna tro att vi bara lagar utländsk mat. med tanke på vad som är listat. men ärligt så är vi nog lika "fast" i svensk husmanskost. hemmagjord potatismos (pulver är bannlyst) hemtrillade köttbullar, köttfärslimpor, kåldolmar, kalops, palt, fiskpudding, pytt i panna, ärtsoppa, köttsoppa osv.. med andra ord kan man säga att vi är matkosmopoliter.. *skratt*
ok.. nog om detta.. många ord skrivna för de få som läser.. *ler*.. nu.. ska kalopsen startas upp.. för i dag är det svensk husmanskost. i morron blir det nog italiensk husmanskost.. *ler*
i vårt skafferiet samsas för tillfället
- fem olika sorters ris
- 3 olika sorters pasta
- en enormt stor kryddlåda med allsköns härligt kryddigt: spiskummin, kummin, koriander, torkad ingefära, piri-piri, lagerblad, torkar rosmarin, timjan, dragon, basilika, dill, kardemumma, kanel, gurkmeja, curry, grönpeppar, svartpeppar, kryddpeppar, vitpeppar, lavendel och en hel del annat misstänker jag.
- tacokryddning.. old el paso.. the best.. *ler*.. men även enchilada me love enchilada
- ett antal olika salter: fling-, ordinary, grov.
- ett antal olika socker: vanligt, flor, brunt, moscavado, pärl- (till bollarna då)
- honung i olika valörer och fastheter.. finns en lokalhonung som är himmelsk.. den går verkligen åt som smör i solsken.
- theer.. (hur fasiken ska man stava det ordet egentligen). olika smaker, grönt, svart, rooibos, löst, påse.
- nödlösningar. nyponsoppa, snabbmarsan, ngn enstaka soppa.
när jag tänker efter så är det inte så mkt i skafferiet.. inte när jag ser det så här uppställt. det känns nog mer så när man letar efter saker.. kryddorna då.. *skratt*
vid närmare eftertanke så är det nog så att KYLSKÅPET är det så är mest förvirrat. glasburkar har invarderat eländet och varje gång man ska ha ngt så funderar man var i fulingen burken gömt sig. som äldsta sonen säger: behöver man verkligen mer än EN senapssort? oja, svarar både man och fru. man behöver mängder med olika senapssorter beroende på vilken smak man är ute efter. lr hur?! och olika chutneys, soyor, chilisåser, söta starka, hp sås, inläggningar, salsor, chili/jalapenos, lönnsirpa. allt trängs där bland hyllorna. indiskt, thai, kinesiskt, japanskt, mexikanskt, hett och starkt, sött och syrligt. medan jag skriver det här så inser jag ju. det är varken skafferi lr kylskåp som är förvirrad. det är vår familj. vår familj är i en etisk matchock. vi vet inte vad vi är. är vi indiskt, asiatiskt, amerikanskt/mexikanskt, spanskt, grekiskt, italienskt, nordafrikanskt, svenskt.
för man skulle kunna tro att vi bara lagar utländsk mat. med tanke på vad som är listat. men ärligt så är vi nog lika "fast" i svensk husmanskost. hemmagjord potatismos (pulver är bannlyst) hemtrillade köttbullar, köttfärslimpor, kåldolmar, kalops, palt, fiskpudding, pytt i panna, ärtsoppa, köttsoppa osv.. med andra ord kan man säga att vi är matkosmopoliter.. *skratt*
ok.. nog om detta.. många ord skrivna för de få som läser.. *ler*.. nu.. ska kalopsen startas upp.. för i dag är det svensk husmanskost. i morron blir det nog italiensk husmanskost.. *ler*
tisdag 28 april 2009
i morron är en annan dag...
..vilket jag hoppas.. för idag är inte en dag jag riktigt är så intresserad av. ord som hopp, fighter och en dag i taget används som kryckor för dagen. tur de är tre för ibland så svajar det till ordentligt.
hoppet i dag är att i morron är en bättre dag
fightern i mig säger att it aint over til the fat lady sings the blues
en dag i taget är att inte sätta upp längre mål än sänggående när skitdagarna är som värst.
hoppet i dag är att i morron är en bättre dag
fightern i mig säger att it aint over til the fat lady sings the blues
en dag i taget är att inte sätta upp längre mål än sänggående när skitdagarna är som värst.
lördag 25 april 2009
jag vill inte dö, jag vill bara inte leva...
....klockrent säger jag bara. såg fråga doktorn nu på morgonen, en repris. kan säga att jag är verkligen glad att jag gjorde det. där intervjuades ann heberlein, ni vet kvinnan med boken om sin sjukdom. boken "alla" pratar om.
på ngt sätt är det härligt att höra ngn berätta om en sjukdom som så många ryggar tillbaka för. herregud.. nämn psykiskt sjuk och alla (mest män ryggar till). men oavsett vad gamla myter och bilder vill berätta för oss så är faktiskt verkligheten så att psykiskt sjuka inte är monster, galningar lr psykopater. ivf inte alla av oss. de allra flesta lever vanliga liv i vanliga städer med vanliga familjer med en ovanlig sjukdom. och ja.. det finns stunder då depressionen slår till och man önskar att allt var annorlunda och det har inget med att man är deppig, kan inte jämnföras det minsta. utan en sorg och ensamhet så är så fullständigt total att den fyller hela ens kropp. sen finns det stunder då man är fullständigt övertygad om att man kan allt, vet allt, ser allt, är bäst i hela världen, snabbast i hela världen, snabbast i tanke och i handling. överlägsen, otålig och en totalt bortkopplad förmåga att tänka på konsekvenserna. ja, dom stunderna infinner sig. för vissa enormt höga/låga, för andra mer "avtrubbade" men dom finns. men monster, dåliga föräldrar, illa anpassade medborgare? nej jag tror faktiskt inte det, inte i det stora hela.
som förälder har jag alltid dåligt samvete. för varje dag som går finns det saker som jag är ganska övertygad att jag kunde gjort bättre. och ärligt, är det inte så för alla föräldrar? så är jag en sämre förälder för att jag är sjuk, för att jag är "galen", förbannad med en psykisk sjukdom? det kan väl egentligen bara mina barn svara på. men det jag ser hos andra föräldrar som är friska är frånvarande föräldrar, föräldrar som inte ringer om de inte bor med barnen, föräldrar som inte verkar intresserad av sina barn lr inte kanske ens bryr sig i sina barn. när jag skaffade barn.. fick jag ofta höra uttrycket KVALITETS tid med barn... för egen del har jag alltid röstat för kvantitets tid för barn. och mkt av det. så.. det jag förlorar i sjukdom (så att säga) har jag försökt ta igen med tid. kanske det är ngt mina barn kommer att komma ihåg mest.
make every moment count.
här är ivf en låt som jag har lyssnat på många gånger när det varit tungt av olika saker. och även om det inte är den bästa genom tiderna så spelar det egentligen ingen roll. för den får mig att känna mig mindre ensam..
lady and gents.. goo goo dolls.. iris.. ofcourse
på ngt sätt är det härligt att höra ngn berätta om en sjukdom som så många ryggar tillbaka för. herregud.. nämn psykiskt sjuk och alla (mest män ryggar till). men oavsett vad gamla myter och bilder vill berätta för oss så är faktiskt verkligheten så att psykiskt sjuka inte är monster, galningar lr psykopater. ivf inte alla av oss. de allra flesta lever vanliga liv i vanliga städer med vanliga familjer med en ovanlig sjukdom. och ja.. det finns stunder då depressionen slår till och man önskar att allt var annorlunda och det har inget med att man är deppig, kan inte jämnföras det minsta. utan en sorg och ensamhet så är så fullständigt total att den fyller hela ens kropp. sen finns det stunder då man är fullständigt övertygad om att man kan allt, vet allt, ser allt, är bäst i hela världen, snabbast i hela världen, snabbast i tanke och i handling. överlägsen, otålig och en totalt bortkopplad förmåga att tänka på konsekvenserna. ja, dom stunderna infinner sig. för vissa enormt höga/låga, för andra mer "avtrubbade" men dom finns. men monster, dåliga föräldrar, illa anpassade medborgare? nej jag tror faktiskt inte det, inte i det stora hela.
som förälder har jag alltid dåligt samvete. för varje dag som går finns det saker som jag är ganska övertygad att jag kunde gjort bättre. och ärligt, är det inte så för alla föräldrar? så är jag en sämre förälder för att jag är sjuk, för att jag är "galen", förbannad med en psykisk sjukdom? det kan väl egentligen bara mina barn svara på. men det jag ser hos andra föräldrar som är friska är frånvarande föräldrar, föräldrar som inte ringer om de inte bor med barnen, föräldrar som inte verkar intresserad av sina barn lr inte kanske ens bryr sig i sina barn. när jag skaffade barn.. fick jag ofta höra uttrycket KVALITETS tid med barn... för egen del har jag alltid röstat för kvantitets tid för barn. och mkt av det. så.. det jag förlorar i sjukdom (så att säga) har jag försökt ta igen med tid. kanske det är ngt mina barn kommer att komma ihåg mest.
make every moment count.
här är ivf en låt som jag har lyssnat på många gånger när det varit tungt av olika saker. och även om det inte är den bästa genom tiderna så spelar det egentligen ingen roll. för den får mig att känna mig mindre ensam..
lady and gents.. goo goo dolls.. iris.. ofcourse
fredag 24 april 2009
god gave rock'n roll .....
...to us...
just nu.. när jag sitter här...trött som en gnu.. skitkass.. en riktig gnällkärring vill jag i varje fall säga så mkt.. jag är hyfsad nöjd med mina beroenden. facebookandet som.. är en ngt sånär trevligt tidsfördriv .. (just nu då) och den mer tunga avdelningen av droger som innefattar musik. musik i alla sorter, färger, former, kön, åldrar, arga, snälla, glada, ledsna, pigga, trötta, sövande, speedade, upphetsande och nerlugnande..
så jag säger ÅTERIGEN musik är en enormt bra kompis att ha.. *ler*.. thank god for music.....
just nu.. när jag sitter här...trött som en gnu.. skitkass.. en riktig gnällkärring vill jag i varje fall säga så mkt.. jag är hyfsad nöjd med mina beroenden. facebookandet som.. är en ngt sånär trevligt tidsfördriv .. (just nu då) och den mer tunga avdelningen av droger som innefattar musik. musik i alla sorter, färger, former, kön, åldrar, arga, snälla, glada, ledsna, pigga, trötta, sövande, speedade, upphetsande och nerlugnande..
så jag säger ÅTERIGEN musik är en enormt bra kompis att ha.. *ler*.. thank god for music.....
torsdag 23 april 2009
.... and btw..
...har hittat ngt nytt att lyssna på.. allt tack vare mannen i huset.. nice huh?..
raubtier från haparanda.. låter skumt i know.. men fasiken.. så nice.. nästan som rammstein på haparandamål/dialekt.. ngt.. *ler*.. supernice..
raubtier från haparanda.. låter skumt i know.. men fasiken.. så nice.. nästan som rammstein på haparandamål/dialekt.. ngt.. *ler*.. supernice..
u simply the best...
....finns många som det passar in på men få som jag anser det gälla för.
en är kvinna vi såg röja på globen i söndags. snacka om krut i den dunken.. ok.. tina turner är lite äldre.. heders åt henne.. visst blir man lätt impad när hon rockar loss "trots" sin höga ålder ( har ju min egen mor i åtanke.. inget rockande där inte).. men det som slår mig mest är faktiskt vilken fantastisk entertainer hon är.. rutin visst.. vem får inte det efter 50 år.. nog vet hon att använda resurser.. helt klart.. återigen.. åren ger en kunskap som sagt. men hörrni.. vilken pipa damen har... vilka moves.. vilken känsla.. glädje. och vid ett tillfälle ser jag hur hon verkar vara fullt medveten om sin sexuella del av sin kropp/själ/sinne. fasen också.. let that be me when im 70.. *ler* nej.. djupt imponerad över en stor artister.. rocking bluesig.. sexig..
en annan kvinna är min absolut bästa vän. första gången jag träffade henne var efter min sista barnledighet. hade hört talas om henne.. mkt pga min dåvarande man som hade delat gård med henne när de var små. när jag väl träffade henne irl så var det kärlek vid första ögonkastet. och än i dag är hon den som förutom familj är den som betyder mest för mig. hennes stöd och närvaro har lindrat många stunder för mig. hon är på många punkter min totala motsats men samtidigt så delar vi så mkt med varandra.
den tredje kvinnan är faktiskt min dotter. och inte för att lämna ut henne allt för mkt på min blogg.. (krav/önskemål från henne/barnen) så vill jag bara säga att jag är mkt stolt att vara hennes mor. hon kommer att gå in i vuxen livet som en stark och medveten ung kvinna. och jag är glad att få vara en del av hennes resa genom livet.
så.. tre starka kvinnor väl värda att beundras.. tre fantastiska människor alla på sitt vis. tre kvinnor som är galna tokig och samtidigt väldigt ödmjuka. kan det finnas ngt bättre då än att ha få delat en upplevelse tillsammans, vilket vi gjorde i söndags då tina turner beträdde scenen i globen.
ser den dagen som en ren hyllning till överlevare av alla slag.
en är kvinna vi såg röja på globen i söndags. snacka om krut i den dunken.. ok.. tina turner är lite äldre.. heders åt henne.. visst blir man lätt impad när hon rockar loss "trots" sin höga ålder ( har ju min egen mor i åtanke.. inget rockande där inte).. men det som slår mig mest är faktiskt vilken fantastisk entertainer hon är.. rutin visst.. vem får inte det efter 50 år.. nog vet hon att använda resurser.. helt klart.. återigen.. åren ger en kunskap som sagt. men hörrni.. vilken pipa damen har... vilka moves.. vilken känsla.. glädje. och vid ett tillfälle ser jag hur hon verkar vara fullt medveten om sin sexuella del av sin kropp/själ/sinne. fasen också.. let that be me when im 70.. *ler* nej.. djupt imponerad över en stor artister.. rocking bluesig.. sexig..
en annan kvinna är min absolut bästa vän. första gången jag träffade henne var efter min sista barnledighet. hade hört talas om henne.. mkt pga min dåvarande man som hade delat gård med henne när de var små. när jag väl träffade henne irl så var det kärlek vid första ögonkastet. och än i dag är hon den som förutom familj är den som betyder mest för mig. hennes stöd och närvaro har lindrat många stunder för mig. hon är på många punkter min totala motsats men samtidigt så delar vi så mkt med varandra.
den tredje kvinnan är faktiskt min dotter. och inte för att lämna ut henne allt för mkt på min blogg.. (krav/önskemål från henne/barnen) så vill jag bara säga att jag är mkt stolt att vara hennes mor. hon kommer att gå in i vuxen livet som en stark och medveten ung kvinna. och jag är glad att få vara en del av hennes resa genom livet.
så.. tre starka kvinnor väl värda att beundras.. tre fantastiska människor alla på sitt vis. tre kvinnor som är galna tokig och samtidigt väldigt ödmjuka. kan det finnas ngt bättre då än att ha få delat en upplevelse tillsammans, vilket vi gjorde i söndags då tina turner beträdde scenen i globen.
ser den dagen som en ren hyllning till överlevare av alla slag.
kräkpåse....pain for pleasure
....ska nu användas.. varning finns på att det är ett jäkla gnällande.. så.. nu varnat..
har en härlig period (sarkasm).. trött som en gnu, värk som satan men samtidigt speedad som få. upplever mig själv som en levande paradox som vandrar omkring och å ena sidan känner kroppen vilja sova och dö, medan hjärnan är så trimmad så det skulle kunna knäcka vilka mästare som helst i klokhet.
det är så bisarrt att uppleva det. att ligga och försöka sova. kroppens fibrer som skriker efter sömn men en hjärna som klurar och funderar. tänker, vrider vänder och kräver stimulans. matar fanskapet med artiklar, nyheter, bloggar. ord och bilder blandas som ett kaleidoskop. samtidigt så gråter hela kroppen för att bara få vila. nog sjutton är det åt hvete när det händer.
nåväl.. nog om detta.. nu.. ska det talas om ngt så trevligare.. se nästa blogg... (vill inte blanda ihop två olika stadier)..
har en härlig period (sarkasm).. trött som en gnu, värk som satan men samtidigt speedad som få. upplever mig själv som en levande paradox som vandrar omkring och å ena sidan känner kroppen vilja sova och dö, medan hjärnan är så trimmad så det skulle kunna knäcka vilka mästare som helst i klokhet.
det är så bisarrt att uppleva det. att ligga och försöka sova. kroppens fibrer som skriker efter sömn men en hjärna som klurar och funderar. tänker, vrider vänder och kräver stimulans. matar fanskapet med artiklar, nyheter, bloggar. ord och bilder blandas som ett kaleidoskop. samtidigt så gråter hela kroppen för att bara få vila. nog sjutton är det åt hvete när det händer.
nåväl.. nog om detta.. nu.. ska det talas om ngt så trevligare.. se nästa blogg... (vill inte blanda ihop två olika stadier)..
fredag 17 april 2009
btw...
...härmed är denna stackars förvirrade blogg utsedd till min officiella kräkpåse. take it or leave it..
here comes the sun...
....and i say, its alright....
det känns nästan lite lyxigt att få se ngr få modiga solstrålar som kryper över kanten på det vårgråa.. ok då.. blåsten håller i.. och fläckvis känns det grått.. men de där strålarna av vårsol gör en livstecken på vad som kommer att komma. inte illa pinkat en fredagsmorgon.
natten har varit si och så.. konstiga drömmar och mkt aktiva katter har stört nattsömnen. ärligt så kan jag inte säga vad som irriterade mig mest.. nedrivna blomkrukor lr konstiga vampyrer (drömmen då.. inte kattaktivitet). just nu röstar jag på blomkrukor.. förutom den störande dunsen så brukar det komma en efterbörd av typ.. jord.. förut levande blommor.. och katter som verkar tro att dom minsann oxå kan städa upp röran lika bra som jag. hyta med sopborste efter katterna samtidigt som man drar ihop jorden.. DET är multitasking. abrupta uppvaknanden sådär brukar ha en negativ inverkan på sömnen sägs det... och märks vill jag lova..
dagen i övrigt var planerad som följer...
*stiga upp tidigt för kaffe och cracker
*avresa till obs för storhandling
*besöka tapet/färg/trävaruhandlare
*avsluta med lunch tillsammans med mannen..
nice huh?.. *ler lite*.. och alla vi som lever i den verkliga världen vet ju att det väldigt sällan blir som man tänkt sig. första punkten kunde jag stryka direkt.. dålig sovnatt och skitkropp gjorde att allt var mkt segt och tungt när jag slog upp mina mörkblå. förseningen gör att ngt på den andra listan antagligen måste strykas. jag tänker tapet/färg/trä för lunch med min man är ett av det bästa jag vet. bara vi två är en underbar fras.. inte för att alla vi fem-frasen är skitkass... men u know. det slopade tapet/färg/trä-besöket kan tyvärr få trista effekter. för vissa saker måste vi faktiskt kolla upp inför återstoden av renoveringen av köket. och det är ju ganska neat att göra det när min man är ledig och slippa trängas med alla andra galna lördagslediga människor. jaja.. jag ser vad som händer.. som det verkar stundtals så har jag ett skov av min bipolära bit på ingående.. DET kan verkligen vara behövligt att ha i dagarna. även om det är sjuk energi så kan jag ärligt säga att jag skiter högaktningsfullt villken typ av energi det är.. bara det får sprutt på gammhärken mia. man lär sig att vara tacksam för det lilla ju äldre man blir verkar det som.
nej.. london calling lr rättare sagt duschen kallar.. tjing tjing
Little darling, it's been a long cold lonely winter
Little darling, it feels like years since it's been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it's all right
det känns nästan lite lyxigt att få se ngr få modiga solstrålar som kryper över kanten på det vårgråa.. ok då.. blåsten håller i.. och fläckvis känns det grått.. men de där strålarna av vårsol gör en livstecken på vad som kommer att komma. inte illa pinkat en fredagsmorgon.
natten har varit si och så.. konstiga drömmar och mkt aktiva katter har stört nattsömnen. ärligt så kan jag inte säga vad som irriterade mig mest.. nedrivna blomkrukor lr konstiga vampyrer (drömmen då.. inte kattaktivitet). just nu röstar jag på blomkrukor.. förutom den störande dunsen så brukar det komma en efterbörd av typ.. jord.. förut levande blommor.. och katter som verkar tro att dom minsann oxå kan städa upp röran lika bra som jag. hyta med sopborste efter katterna samtidigt som man drar ihop jorden.. DET är multitasking. abrupta uppvaknanden sådär brukar ha en negativ inverkan på sömnen sägs det... och märks vill jag lova..
dagen i övrigt var planerad som följer...
*stiga upp tidigt för kaffe och cracker
*avresa till obs för storhandling
*besöka tapet/färg/trävaruhandlare
*avsluta med lunch tillsammans med mannen..
nice huh?.. *ler lite*.. och alla vi som lever i den verkliga världen vet ju att det väldigt sällan blir som man tänkt sig. första punkten kunde jag stryka direkt.. dålig sovnatt och skitkropp gjorde att allt var mkt segt och tungt när jag slog upp mina mörkblå. förseningen gör att ngt på den andra listan antagligen måste strykas. jag tänker tapet/färg/trä för lunch med min man är ett av det bästa jag vet. bara vi två är en underbar fras.. inte för att alla vi fem-frasen är skitkass... men u know. det slopade tapet/färg/trä-besöket kan tyvärr få trista effekter. för vissa saker måste vi faktiskt kolla upp inför återstoden av renoveringen av köket. och det är ju ganska neat att göra det när min man är ledig och slippa trängas med alla andra galna lördagslediga människor. jaja.. jag ser vad som händer.. som det verkar stundtals så har jag ett skov av min bipolära bit på ingående.. DET kan verkligen vara behövligt att ha i dagarna. även om det är sjuk energi så kan jag ärligt säga att jag skiter högaktningsfullt villken typ av energi det är.. bara det får sprutt på gammhärken mia. man lär sig att vara tacksam för det lilla ju äldre man blir verkar det som.
nej.. london calling lr rättare sagt duschen kallar.. tjing tjing
Little darling, it's been a long cold lonely winter
Little darling, it feels like years since it's been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it's all right
torsdag 16 april 2009
roll call.....
....at bootcamp of life..
dagen började som vanligt.. dvs.. fasen vad kroppen är envis på att inte funka som jag känner för.. i övrigt så är tillståndet detsamma som för ngr dagar sen. inte sämre (ivf inte mkt då) men inte bättre heller.. (vilket var väntat). vädret utanför köksfönstret passar alldeles utmärkt med dagens status. fantastiskt hur vädergudarna är duktig på det där. lr på vårkanten är väl v-gudarnas inställning till vädrets status quo.. dvs.. rått fuktigt och grått.. och se nu börjar det sakta flistra till lite i snöstatusen. yippeeekaye... m.f...*suck*
i övrigt är det lugnt hemma på ranchen. mannen har ngt typ av projekt han ska pilledatta med. barnen likaså vad jag har förstått. äldsta sonen står som projektledare och ska snart starta upp sina slavar för att rensa och städa bort återvinningsskräp. det värsta med en mkt STOR källare är att det finns mkt STORA lagringsutrymmen. nåväl, han (sonen) är on top of things och ska se till att det blir återvunnet. problemet med det är att bilen kommer att vara upptagen ngr timmar framöver så mina förhoppning att få ta en tur till stan är skjutet ngr timmar fram i tiden.
för egen del blir det nog att ta en varm dusch och väcka upp dom där gamla musklerna som protesterar. kanske vira in mig i en varm skön filt och sen som en mask krypa ihop i soffa med musik lr ngn film. musik kan nog tänkas bli beethoven.. film.. mja.. kanske gudfadern.. ngt långsamt berättat med bra musik och marlon brando.. nice.
avrundas..
...and hey.. be careful out there..
(btw.. lägesstatus idag.
*envis värk i fingerleder
*svullna fingrar (prinskorvskänsla)
*feberkänning
*protesterande muskler i armar och rygg
*trött.. (inte helt nytt då)
min privata klaglista)
dagen började som vanligt.. dvs.. fasen vad kroppen är envis på att inte funka som jag känner för.. i övrigt så är tillståndet detsamma som för ngr dagar sen. inte sämre (ivf inte mkt då) men inte bättre heller.. (vilket var väntat). vädret utanför köksfönstret passar alldeles utmärkt med dagens status. fantastiskt hur vädergudarna är duktig på det där. lr på vårkanten är väl v-gudarnas inställning till vädrets status quo.. dvs.. rått fuktigt och grått.. och se nu börjar det sakta flistra till lite i snöstatusen. yippeeekaye... m.f...*suck*
i övrigt är det lugnt hemma på ranchen. mannen har ngt typ av projekt han ska pilledatta med. barnen likaså vad jag har förstått. äldsta sonen står som projektledare och ska snart starta upp sina slavar för att rensa och städa bort återvinningsskräp. det värsta med en mkt STOR källare är att det finns mkt STORA lagringsutrymmen. nåväl, han (sonen) är on top of things och ska se till att det blir återvunnet. problemet med det är att bilen kommer att vara upptagen ngr timmar framöver så mina förhoppning att få ta en tur till stan är skjutet ngr timmar fram i tiden.
för egen del blir det nog att ta en varm dusch och väcka upp dom där gamla musklerna som protesterar. kanske vira in mig i en varm skön filt och sen som en mask krypa ihop i soffa med musik lr ngn film. musik kan nog tänkas bli beethoven.. film.. mja.. kanske gudfadern.. ngt långsamt berättat med bra musik och marlon brando.. nice.
avrundas..
...and hey.. be careful out there..
(btw.. lägesstatus idag.
*envis värk i fingerleder
*svullna fingrar (prinskorvskänsla)
*feberkänning
*protesterande muskler i armar och rygg
*trött.. (inte helt nytt då)
min privata klaglista)
tisdag 14 april 2009
det är måndag morgon..
...fast tisdag då..
nu är det så nära officiellt man kan tänka sig komma. ngt småtrevligt skov är på väg. tecknen finns där.
*sår i mun, mungipa,
*svårigheter att tex klia mig (örat är fan så svårt när man har värk) lederna "glider" isär.
*ett smått otrevligt illamående börjar sakta göra sig märkbar
*"förkyld" i kroppen
*samt.. trött
det var inte riktigt tänkt så. på söndag bär det iväg ner till Stockholm med bästa vännen och dottern.. en roadtrip med två galningar kan bli kul. tur man har vett själv så det räcker åt di andra.. *hehe*.. the mission är att inta globen tillsammans med miss ann mae bulluck från nutbush tn. lr rättare sagt .. höra miss tina turner live from globen stockholm.
solen skiner idag och det ser lovande ut. för snön.. och alla små blomlökar som ligger i startgroparna. numera har jag ett ngt ambivalent förhållande till solen. från att tidigare varit soldyrkare och verkligen njutit av att vara ute i värmen. kan det egentligen bli FÖR varmt? till att numera nästan rygga tillbaka för solens inverkan på min kropp. den är nu mer av negativ art än positiv. det beror på sjukdomen som vi inte än listat ut vad det är (och med vi menas jag samt hela läkarekåren på nus, känns det som)
fick idag faktiskt hem ett meddelande från denna fantastiska plats, nus. Norrlands universitets sjukhus. ett litet meddelande från "dallashuset" att kliniken har mottagit den remiss som är skickad från reumat.kln. tänka sig.. jag behöver bara vänta i ca 3-6 månader för att bli kallad för prover. IGEN. var där för ett tag sedan.. ngn månads sen kanske.. varför kunde inte alla prover tagits DÅ. på en gång. sparat alla tid och resurser. räckan av läkarbesök och teorier känns oändlig och jag önskar VERKLIGEN att house fanns på riktigt.
nåväl.. solen skiner.. fåglar kvittrar.. katter sover i alla soffor, fåtöljer och fönsterbrädor. slö som attan är dom. själv ser jag fram emot att få ta en liten tur på balkongen och sitta där och dröna en pluttestund. dricka lite kaffe och bara vara. medan restan av familjen är aktiva och duktiga. trädgård som ska städas och förråd som ska rensas. medan jag sitter på balkongen och övervakar.. precis som det ska va.. *ler lite*
ok.. NU vill inte händerna längre och illamåendet vill inta sängläge. ibland kan det vara klokt att göra som andra säger lr signalerar åt en att man ska göra.
tjing tjing
ps.. ljuva toner från den ljuva mr lenny k.. najs
nu är det så nära officiellt man kan tänka sig komma. ngt småtrevligt skov är på väg. tecknen finns där.
*sår i mun, mungipa,
*svårigheter att tex klia mig (örat är fan så svårt när man har värk) lederna "glider" isär.
*ett smått otrevligt illamående börjar sakta göra sig märkbar
*"förkyld" i kroppen
*samt.. trött
det var inte riktigt tänkt så. på söndag bär det iväg ner till Stockholm med bästa vännen och dottern.. en roadtrip med två galningar kan bli kul. tur man har vett själv så det räcker åt di andra.. *hehe*.. the mission är att inta globen tillsammans med miss ann mae bulluck från nutbush tn. lr rättare sagt .. höra miss tina turner live from globen stockholm.
solen skiner idag och det ser lovande ut. för snön.. och alla små blomlökar som ligger i startgroparna. numera har jag ett ngt ambivalent förhållande till solen. från att tidigare varit soldyrkare och verkligen njutit av att vara ute i värmen. kan det egentligen bli FÖR varmt? till att numera nästan rygga tillbaka för solens inverkan på min kropp. den är nu mer av negativ art än positiv. det beror på sjukdomen som vi inte än listat ut vad det är (och med vi menas jag samt hela läkarekåren på nus, känns det som)
fick idag faktiskt hem ett meddelande från denna fantastiska plats, nus. Norrlands universitets sjukhus. ett litet meddelande från "dallashuset" att kliniken har mottagit den remiss som är skickad från reumat.kln. tänka sig.. jag behöver bara vänta i ca 3-6 månader för att bli kallad för prover. IGEN. var där för ett tag sedan.. ngn månads sen kanske.. varför kunde inte alla prover tagits DÅ. på en gång. sparat alla tid och resurser. räckan av läkarbesök och teorier känns oändlig och jag önskar VERKLIGEN att house fanns på riktigt.
nåväl.. solen skiner.. fåglar kvittrar.. katter sover i alla soffor, fåtöljer och fönsterbrädor. slö som attan är dom. själv ser jag fram emot att få ta en liten tur på balkongen och sitta där och dröna en pluttestund. dricka lite kaffe och bara vara. medan restan av familjen är aktiva och duktiga. trädgård som ska städas och förråd som ska rensas. medan jag sitter på balkongen och övervakar.. precis som det ska va.. *ler lite*
ok.. NU vill inte händerna längre och illamåendet vill inta sängläge. ibland kan det vara klokt att göra som andra säger lr signalerar åt en att man ska göra.
tjing tjing
ps.. ljuva toner från den ljuva mr lenny k.. najs
måndag 13 april 2009
och solen skiner på liten stuga
....lång helg med många dagar.. fyllda av mat, fika, kaffe, kakor, ost dricka, återigen kaffe. som krona på verket.. trevligt sällskap. familj, släkt, när och mkt kära vänner. spridda över en ålderskarta från sena tonår och till pensionär. surr, prat, diskussioner, sång.. och i allt det en dimma som lägrade över huset..blandat med lite snäv blåst och lätt regn. precis som en vår är uppe vid umeå kusten.
värken hade den behagliga gracen att hålla sig på avstånd. lite knek i vissa fingerleder men inget som däckat mig. faktiskt en härlig känsla att få krypa till sängs efter en lång varm dag i kök och få känna riktig värk. värk i fötter och vader. och en trötthet som kommer sig av aktivitet och inte av sjukdom. det är supernice. mer av det. *ler lite trött*
igår kväll fick jag dom första känningarna i vissa leder och muskler att risk skulle finnas att värken var på väg tillbaka. nåväl shit happens som det sägs. men hindrar inte att jag blir jäkligt förbannad. morgonen började med ett antal turer ner till damrummet. vilket tar sin tid med tanke på att gammkroppen definitivt inte tänkt sig stiga upp de närmsta timmarna. att man ska vara så segstartad.
men det finns positiva saker också. ledig vecka med alla hemma.. det är trevligt. umgås med varandra surra och bara vara. även då om både man och barn har planer för veckan att var nyttig. sen bär det iväg till stockholm för att njuta av miss tina turner. en roadtrip med bästa vännen och dottern. verkligen ngt att se fram emot. två galningar med en sjukling. kan ju faktiskt bli hur spännande som helst.. *skratt*.
nåväl.. dax att vila..
btw.. NU skiner minsann solen. som skulle granted oss i lördags sina ljuva strålar.. *skratt*
värken hade den behagliga gracen att hålla sig på avstånd. lite knek i vissa fingerleder men inget som däckat mig. faktiskt en härlig känsla att få krypa till sängs efter en lång varm dag i kök och få känna riktig värk. värk i fötter och vader. och en trötthet som kommer sig av aktivitet och inte av sjukdom. det är supernice. mer av det. *ler lite trött*
igår kväll fick jag dom första känningarna i vissa leder och muskler att risk skulle finnas att värken var på väg tillbaka. nåväl shit happens som det sägs. men hindrar inte att jag blir jäkligt förbannad. morgonen började med ett antal turer ner till damrummet. vilket tar sin tid med tanke på att gammkroppen definitivt inte tänkt sig stiga upp de närmsta timmarna. att man ska vara så segstartad.
men det finns positiva saker också. ledig vecka med alla hemma.. det är trevligt. umgås med varandra surra och bara vara. även då om både man och barn har planer för veckan att var nyttig. sen bär det iväg till stockholm för att njuta av miss tina turner. en roadtrip med bästa vännen och dottern. verkligen ngt att se fram emot. två galningar med en sjukling. kan ju faktiskt bli hur spännande som helst.. *skratt*.
nåväl.. dax att vila..
btw.. NU skiner minsann solen. som skulle granted oss i lördags sina ljuva strålar.. *skratt*
onsdag 8 april 2009
friday..thank god it's friday....
...drygt en vecka kände jag mig som vanligt. nästan ivf. nästan ingen värk i leder och muskler, nästan inte trött. INGA sår i mun lr näsa. YIPPEE. INGET illamående. INTE yr det minsta.. halleluja.. det kändes inte dumt att kunna göra saker.. även tråkiga saker utan att behöva bli totalt utslut, knäckt. Kunna baka, laga mat, städa, tvätta, skämta. det var nice..... det var nästan som vanligt.. me like.. a lot..
idag är det inte så. för ngr dagar sen började värken komma krypande.. leder muskler gråter när ag ska göra ngt. fingrar svullnar och gör det svårare att greppa och hålla saker. tom att klia hundarna är svårare då lederna känns nästan som de glider isär vid påfrestning. det ihållande illamåendet som påminner om den vid graviditeten. "förkylningen" som känns i varje led, muskel och långt ner i bröstet. und so weiter.. värst är ändå den extrema trötthetskänslan som finns i hela kroppen.
tack och lov för en förstående familj. tack och lov för fina vänner. tack och lov för tv och film. tack och lov för musik. för keliga djur. för kläder utan hårda kanter och mjuka underkläder. svala lakan när febern river och varma filtar när jag fryser. tack och lov för kramar och skratt. faktiskt det enda jag saknar just idag är faktiskt suget efter sötsaker. att vara sugen på en god chokladbit och vilja äta den... just i dag saknar jag det för då skulle jag köpa en stor blå fazer och äta upp ALLT på en gång...
idag är det inte så. för ngr dagar sen började värken komma krypande.. leder muskler gråter när ag ska göra ngt. fingrar svullnar och gör det svårare att greppa och hålla saker. tom att klia hundarna är svårare då lederna känns nästan som de glider isär vid påfrestning. det ihållande illamåendet som påminner om den vid graviditeten. "förkylningen" som känns i varje led, muskel och långt ner i bröstet. und so weiter.. värst är ändå den extrema trötthetskänslan som finns i hela kroppen.
tack och lov för en förstående familj. tack och lov för fina vänner. tack och lov för tv och film. tack och lov för musik. för keliga djur. för kläder utan hårda kanter och mjuka underkläder. svala lakan när febern river och varma filtar när jag fryser. tack och lov för kramar och skratt. faktiskt det enda jag saknar just idag är faktiskt suget efter sötsaker. att vara sugen på en god chokladbit och vilja äta den... just i dag saknar jag det för då skulle jag köpa en stor blå fazer och äta upp ALLT på en gång...
lördag 4 april 2009
give me hope joanna....
livet tar så mkt från oss. ork, lust, passion, kärlek och ibland hos ngr även hopp. så många människor har lämnat mig genom sjukdom, död och andra omständigheter. livet har tagit så mkt annat ifrån mig. ork, hälsa och ibland.. även hopp. men livet har även gett mig så mycket. många minnen från andra tider med älskade människor. personer som är viktiga i mitt liv, som accepterar saker och ting för vad det är. familj och vänner som verkligen ger mig hopp. dagar utan smärta och med ork.
idag tillbringade jag dagen med människor som ger mig hopp. människor som delar med sig och älskar. idag hade jag besök av två mycket unga människor. hur fantastiskt är det inte när man har passerat barnafödande, småbarnsålder och befinner sig nära slutet av skolåldern, och sen får vara med en sväng till. men samtidigt så grumlas mitt nöje och min lycka av att en del av min tidigare värld inte har möjlighet till dessa två små blåbärsbarn. mitt hjärta gråter och jag känner en enorm bedrövelse å deras vägnar. men... barn ger mig hopp och mitt hopp säger att saker och ting kan förändras, bli annorlunda. ge tillfredställelse och lycka till fler en de som gästade vårt hem idag. om än inte allt blir som förr så blir det kanske på ett annat positivt sätt.
blåbärsbarn ger mig hopp.
idag tillbringade jag dagen med människor som ger mig hopp. människor som delar med sig och älskar. idag hade jag besök av två mycket unga människor. hur fantastiskt är det inte när man har passerat barnafödande, småbarnsålder och befinner sig nära slutet av skolåldern, och sen får vara med en sväng till. men samtidigt så grumlas mitt nöje och min lycka av att en del av min tidigare värld inte har möjlighet till dessa två små blåbärsbarn. mitt hjärta gråter och jag känner en enorm bedrövelse å deras vägnar. men... barn ger mig hopp och mitt hopp säger att saker och ting kan förändras, bli annorlunda. ge tillfredställelse och lycka till fler en de som gästade vårt hem idag. om än inte allt blir som förr så blir det kanske på ett annat positivt sätt.
blåbärsbarn ger mig hopp.
söndag 8 mars 2009
strödd aska
....i hår och klagosångerskor....
förundrad hur döden kan vara så aktiv emellanåt. hur olyckan ibland verkar jobbar övertid. de senaste året har det varit en enorm fart på båda områdena. olyckor i många olika former har visat sig och där vissa har resulterat i död. den här vintern känns det lite som om tiden och rymden komprimerats av döden/sorgen. allt för mkt som händer. en själv, andra som man känner, som man står nära. och så alla dessa som man ser att läsa. så mkt sorg och saknad, förlust.
och som det görs i en film jag faktiskt gråter till.. så lånar jag dom här orden. för jag tror inte ngt kan beskriva sorg (min) bättre än dessa ord kan.
Funeral blues.
förundrad hur döden kan vara så aktiv emellanåt. hur olyckan ibland verkar jobbar övertid. de senaste året har det varit en enorm fart på båda områdena. olyckor i många olika former har visat sig och där vissa har resulterat i död. den här vintern känns det lite som om tiden och rymden komprimerats av döden/sorgen. allt för mkt som händer. en själv, andra som man känner, som man står nära. och så alla dessa som man ser att läsa. så mkt sorg och saknad, förlust.
och som det görs i en film jag faktiskt gråter till.. så lånar jag dom här orden. för jag tror inte ngt kan beskriva sorg (min) bättre än dessa ord kan.
Funeral blues.
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.
The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the woods;
For nothing now can ever come to any good.
W.H. Auden
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)