ancient history...

....fantastisk hur olika man definiera ordet gammal. mina gamla skor (18 mån), min gamla nalle (44 år), vår gamla släktgård (140 år ca) osv..

ser just nu ett program på tv ( multitasking jeeej) som heter life is a trip (vem tror du att du är på svensk tv tror jag). det här avsnittet handlar om en kanadensisk kille som kommer till Irland för att söka efter sina rötter. han reser från dublin, belfast och vidare till en byggd som kanske just finns på karten i hans ordinarie värld. han berättar om gamla byggnader och familjer som haft slottet i sin ägo i 300 år. medan jag ser på hans ansikte som blir fascineras av årtalen som fladdrar förbi, så tänker jag, vi européer är mkt blase ibland kanske lr bara vana. över dessa gamla årtal på gårdar, hus, slott och stenrösen. vilken svensk har inte sett ett slott från 1800? vilka har inte sett mkt mkt äldre än så?

ålder är intressant. i mina barns ögon är jag otroligt gammal och på deras lilla vis så antar jag att dom inte heller anser att folk i den här ålder kan vara intim. ungefär som jag ansåg att efter 25 så hade man ALDRIG lust med sex. gissa om man får ändra åsikter med tiden. min mor tycker naturligtvis att jag är mkt ung, fortfarande. oavsett hur många ljus på tårtan jag har osv. för egen del så blir hon aldrig äldre. hon fyllde sextio och sen inget mer, snart fyller hon 69. vad hände där?

slutledning över denna fantastiska insikt?.. mja.. saker och ting, sanning och lögn beror kanske var man kommer från och har för erfarenhet. hur man definierar olika saker är inte homogent över hela världen. definitivt inte ålder..

så.. ladies and gents.. återigen en av mina favoriter. mr David Robert Hayward-Jones en av mina absoluta favoriter, oavsett ålder, hans eller min. luta tillbaka och njut.

enough is enough is enough.....

....... det är helt otroligt vad man kan höja sin ribba för smärta, tolerans och att lära sig härda ut.

ribban för smärtan den får för varje gång en rejäl höjning, både fysiskt och mental. fan vad det sliter.

den där smärtan som får kroppen att inte vara på bana
smärtan att se barnen ha det jobbigt
smärtan i själen med önskan att det snart ska blåstas för periodvila.

den där tolerans att fortsätta leva med smärta, fysiskt och mentalt.
toleransen att inse att vissa människor förändras inte, de varken utvecklar empati, diplomati, hyfs och fason. utan dom trampar omkring i världen helt utan farstu. fy fan vad deras föräldrar måste vara stolt över såna exemplar av individer.

härda ut, fortsätta att tänka, det är en annan dag i morgon.
bryta ihop och komma igen, samt alla andra jäkla klicheér man ngnsin kan tänka sig.
att på ngt jäkla sätt försöka se den silver lining som tydligen finns på varje moln.
och vissa dagar går det fantastiskt bra. men de andra. life grind you down and then you're dust.

shit happens. deal with it and keep going.. 'couse tomorrow is another day...

i en sal på lasarettet..

.....der de vita sängar står låg en liten bröstsjuk flicka blek och tärd med lockigt hår. en gammal barnsång som i det närmaste kan kallas för skilllingtryck.. alla mina kompisar dom verkligen bara ÄLSKADE den... själv var jag inte så förtjust i den. av många orsaker. för många i min närmaste familj dog när jag var mkt liten och sången om långa salar med vita sänger var ganske lite för magstarkt för mig.

nåväl.. tider förändras och numera när jag hörden så förstår jag varför en drös med pre-teens flickor var så förtjust i den. *ler*...fortfarande i än idag så är jag inte så förtjust i långa salar med många sänger. vilket jag redan har ordat om i en tidigare blogg. det handlar inte om rädsla som många verkar tro utan jag avskyr verkligen att vara sjuk och visa mig svag. vilket tyvärr inte är specielt klokt om man verkligen har ont och verkligen är svag.

ta i dag tex. jag hade tid på en av nus eminenta kliniker. med raska steg (kanske inte raska då) så gick jag genom slussen in till c-hallen. där går jag och minns gamla tider och lukter (då slussen fortfarande luktar som när jag var 6) men tänka på gamla tider är inte klokt om man har varit ovarsamt med sitt högra knä, inte klokt alls om man dras med en överrörligheter i knä, rygg och fotleder. nej har man sånt så bör man vara lite mer fokuserad än undertecknad. bäst jag går där och minns röken i centralhallen så.. poof..lr knak.. jag vet inte vad man ska kalla det för. i min hjärna så lät det bara aj-jävlar-hur-kan-ngt-göra-så-jävla-ont-utan-ngn-större-orsak. snacka om att släcka lyset i översta våningen. svett kom på ställen som jag som sjögrens patient glömt bort man kunde svettas genom. andningen sjönk ner på... obefintlig. jag dog rakt upp och ner. tänk av vad ett litet knävik åt fel håll kan däcka en. att vänta på att mannen skulle hinna ikapp mig var inte att tala om. jag hade en tid att passa. så med stapplande, hasande, nigande, väggkrypande steg tog jag mig nästan ända fram till mottagningen innan mannen kom ikapp. tur i oturen fick jag komma in på en gång. slängdes upp, prover togs och voila. fini... skönt.. nu skulle jag fara och handla..

den illusionen om handling försvann i samma ögonblick jag steg ut ur undersökningsrummet. där gick det inte längre. på plats bestämde min man med personal att akuten var det rätta stället för mig. tom jag ansåg väl i det skeendet att det kunde vara klokt. så.. ok då.. akuten here i come.. i en pastellgrön aktig 80-talsfärgad rullstol.. total förnedring. till akuten men sen fick det vara nog. smärtan var total men i denna rullstol skulle jag inte visa upp mig. det var ett som var klart. så efter en kort visit i väntrum så blev det min tur. det trycktes och klämdes och jag skrev vid vissa tillfällen man ack vad rörande överens vi var om att det inte var SÅ farligt.. bara jävligt ont. upp på röntgen med dig tant, vänta en stund, vända och vridas lite, ut i väntrum igen för att ÄNTLIGEN komma ner på akuten igen. naturligt var allt som jag tidigare visste.. överrörlig, ömma muskler, träna, stödja, osv.. inget nytt mao.

så.. här sitter jag nu. ont som fan. bandagerat som attan över knäet. och luktar lavendel om benet som värsta garderobsprylen. (muskelsalvan luktar så). dammat av kryckorna ur källarskrymslen och planerar morgondagens tur till ikea. ja jo det gör jävligt ont. när jag sitter, när jag går, när jag står. har än inte provat att dansa men misstänker att det gör nog fan ont då med. men herregud, jag lindar knäet, jag smörjer mina smäckra ben, det får gå som det går. jag vägrar sitta hemma i helgen när det inte var planerat riktigt så. jag får ha ont på måndag. ja, de flesta i min familj tycker jag är knäpp. de flesta jag känner tycker jag är knäpp.

jag säger som napoleon XIV: they're coming to take me away ha ha..

vilken låt får dig att tänka på mig????

....born to be wild är en av många låtar som personer har förknippat min lugna och stillsamma väsen med.

running wild
born to be wild
monkey chop
i shot the sheriff......osv..

oftast är det då män som förknippar mig med musik. vad det kan bero på vet jag inte och har inte heller ngn speciell lust att analysera det. så är det och lämnar det med det.

min man har också vissa låtar som han förknippar mig med. bla magnus ugglas låt värsta grymma tjejen. vilket jag tycker bara är så nice.. för vem vill inte vara det för ngn speciell person. sen.. är det en som han sa från första stund.. "mia, det här en den sång som får mig att tänka på dig". vilket det är?.. jo denna hära låten...





vilken låt jag förknippar min man med?.. typ en halv miljon låtar, sånger och melodier.. men en av dom först är den här.. *ler*





ja.. musik är kärlek också.. fantastikt lr hur.. *ler*

doktorer i all ära...

.....vita rockar och stetoskop. dom har aldrig riktigt varit min cup of tea. på det planet har faktiskt brandmän mer var i min smak. nåväl, idag har jag träffat MIN doktor idag. om honom lr besöket kommer jag inte att orda.. men.. kom osökt (lr inte då) in på denna låt. en låt jag faktiskt helt hade glömt bort.. tänk så det kan bli.

so my lords, ladies and gentlemen.. här, en bortglömd goding, mr robert palmer. bad case of loving you (doctor doctor)




doctor doctor
give me the news..!!!

on and on and on

keep on rocking baby all night long....

har ni också vaknat med en låt i huvudet? lr haft en låt malandes på läpparna, kanske inte den ni gillar bäst lr ens skulle spela i vanliga fall. men ändå.. där mal den.. om och om igen. förgäves försöker man byta spår, låt, genre....ja byta till vad som helst utom just DEN låten.

i helgen har en specifik låt plågat huset. en låt som faktiskt tillhör familjens favoriter. men ändå.... för den skull behöver den ju inte sjungas, nynnas, hummas och trallas VARJE minut av helgen.
egentligen är det dotterns fel, egentligen. innan hon begav sig iväg med vänner för resa under helgen, behagade hon att kvällen innan spela låten om och om igen på spotify. till den grad att jag och mannen höll på gå i molekyler. dagen efter flaxade hon iväg till trevligheter och lämnade ett i förtid åldrat par (vi) med denna "slagdänga" i skallen. brottstycken av melodin har hörts, textramsor har uttalats, och varje gång har vi önskat att hjärnan kunde byta spår till ngn annan låt. helgen är slut, dottern är hemma och, korrekt gissat, låten går on and on and on.

så.. ladies and gents.. this is the song cursed this weekend.. let me introduce to ya all.. mr johnny cash and miss june carter..





Go melt back into the night, babe,
Everything inside is made of stone.
There's nothing in here moving
An' anyway I'm not alone.
You say you're looking for someone
Who'll pick you up each time you fall,
To gather flowers constantly
An' to come each time you call,
A lover for your life an' nothing more,
But it ain't me, babe,
No, no, no, it ain't me, babe,
It ain't me you're lookin' for, babe.

i cant stand the rain.. (igen) (spypåse)

.... fast i dagsläget skulle nog textraden vara följande: i cant stand the pain.

en trist och bedrövlig ond jävla cirkel ritas runt mig med

värk som i sin tur ger
dålig nattsömn som i sin tur ger
mer värk som i sin tur tar
alla nattsömn som in sin tur
maler ner humöret

värk, brist på sömn och "gott" humör (nej jag har aldrig kallats klämkäck och skulle se det som en förolämpning) gör mig till en fantastisk person att dela liv med. gör min familj och mina vänner till helgon. vid lämpligt tillfälle ska de alla bli kanoniserade...sanne mina ord.

dåligt väder (ja lr som ngn skulle säga svensk sommar) gör mig ju också till en sån där genomgemytlig person. oavsett vad så föredrar jag faktiskt torr värm än kladdig fuktig... vad? kyla? värme? vad ska man kallade det.. ?? temperatur? det sägs att det är typ 20 grader och det enda jag känner är klister. tung luft utan syre. det BRISAR. brisar gör det sällan här ute, det BLÅSER som det heter. men inte nu.. nu brisar det. till ingen nytta. luften står ändå stilla.

och ja, tomas ledin har visst rätt. sommaren ÄR kort. alldeles för kort och den regnar verkligen bort. fan, killen är ett geni. fördel är......gröna gräsmattor.. fördelen med det är för mig dold i slöjor som turkiska magdansöser. vad roligt är det att se gröna gräsmattor genom ett dis av......regn. oavsett hur romantiskt det kan verka i olika engelska serier så är gröna gräsmattor med regndis inte mer än just det.. skitväder.

för att vara rättvis, så kanske min trötta hjärna och värkiga kropp inte gör de sista dagarna av sommarn full rättvisa. så kan vara fallen. men ärligt, i dont give a damn. skitväder.

i cant stand the rain....

....'gainst my window...

aldrig har en fuktig månad som rötmånad, varit så ordentligt blöt. ivf inte som jag ser det. sommaren känns som det har gjort sitt och det börjar bli mörkt på kvällarna. ok, det är grönt ute, helt klart, i can give you that. men i dagsläget skulle jag likaväl uppskatta lite torka, lite gula gräsmattor och lite slokade balkongblommor. men icket, ngn har bestämt att man ska inte ha allt för varmt och inte allt för torrt. suckar och längtar till nästa sommars värme. min man slås återigen, efter alla dessa år, av min sommarpessimism. för honom är sommaren slut i september. för min del är sommaren slut när värmen har begivit som som flytt fåglar ngn annanstans.

burrar ihop mig som en fågel på en gren. tittar ut och funderar om det blir uppehåll anytime soon. som tröst kör jag igång spotify, plockar fram en lämplig spellista. en spellista som antingen överensstämmer med mitt mood. eller en spellista som får mig att minnas varma dagar.

här är ivf en låt som både stämmer överens med mitt sommardepparhumör samt påminner mig om sommardagar när jag var liten..

ladies and gentlemen, i give you credence clearwater revival...

saknad..

....är ett ord som inte verkar förändras med tiden. stadigvarande närvarande och lika brutal som första dagen. den omedelbara brutala sorgen har sakta sjunkit undan och bara saknaden är kvar.

somethings never change.......



Just remember in the winterfar beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun's love
in the spring
becomes the rose


still miss you handsome.......

en bok är som en trädgård....

...som kan bäras i fickan.

ja det stämmer nog. om intet så är det väldigt vackert sagt, skrivit. för egen del älskar jag böcker (jag älskar visserligen många saker) riktigt avgudar dom. i bokvägshistoriekänslomässigt så är det nog två händelser som jag sörjer otroligt, bokmässigt alltså. först: branden av biblioteket/en i alexandria. det sägs att där ska ha funnits mellan 400 000 och 700 000 rullar. svindlande tanke. tänk att vara anställd där. ljuva tanke.

den andra som jag tycker är plågsam att tänka på när det kommer till böcker är 1933 i berlin. men det finns en lång räcka med bokbål som kan räknas upp. böcker av oliktänkande, farliga personer som opponerade sig mot staten, kyrka eller någon annan typ av diktatur. såna böcker är bara osunt att låta fortsätta att föra osanningar till resten av världen.

mina egna böcker har inte hamnat på bokbål. snarare bor de i boklådor. nerpackade, bortplockade och nerburna i källaren. i väntan på bokhyllor. saknaden är stor, längtan enorm. jag vet att det låter lustigt och t.o.m dumt att känna så för något som inte lever. men böcker är en stor del i mitt liv. som musik, film, teater. som min familj, mina barn, min man, vänner, djur. ett hem utan böcker, är för mig, öde. tomt. nästan utan själ. men.. nu är det ivf dax. till hösten ska mina dammiga vänner få se dagsljus igen. hyllor ska upp och rummet ska få tillbaka sin själ. det känns gott och mycket skönt.

en bok är inte en trädgård... en bok är mer en väg in mot själen. en liten trädkoja att bara vara i. *ler*.. och en liten trädgård.. oxå då..

knock knock on the window...

who's there..?.. .real life... for sure..

jag förstår inte hur ngn har tid och ork att blogga VARJE dag.. och en del om skitsaker som jag inte förstår vitsen av. Eller lägger ut bilder på sin MATTALLRIK.. var kommer det ifrån? Eller som ägnar inlägg efter inlägg i en hatkampanj gentemot ngn annan bloggar? som i sin tur har tid, ork och lust att kommentera och blogga om sakens vara lr inte vara? jag bara undrar hur ser deras liv ut?

mitt liv är som följer: dagar med tillräckligt mkt värk i leder och muskler för att knocka en viking. fan föda barn är lindrigt.
dagar som är fyllda av extrem trötthet, som får ett besök till toaletten att kännas som en expedition till antarktis.
dagar som när jag är frisk är fylld med roliga aktiviteter. tvätta, göra lite städ som jag kan fixa, läsa, lyssna på musik, omgås med de allra käraste och bästa av familj och vänner.
dagar som är friska som jag fyller med gott och blandat av olika sorter. planering av olika rum, planering av framtida projekt, planering av fester och resor.
dagar som är friska fyller jag med middagar med vänner och familj, bilturer med picknick korg, baka och laga mat.

inte fasiken har jag ork och energi att lägga det på blogg VARJE dag.. sån är inte jag. real life är så mkt bättre. och rent personligen så finner jag det är tveksamt att ngn fler än närmast sörjande är intresserad av vad jag kan tänkas skriva. så jag står ganska..ja.. perplex över alla dessa som skriver och skriver och skriver och skriver. som häver ur sig, förolämpar, beter sig som riktigt wt lr rättare sagt som riktigt wtt. könsord slängs ur och folk hotas och fördummas. och för vad? för att folk inte har ngt vettigare för sig? ja, fan tror det, för i bygden finns det ngr lysande exempel på just det. och ja, jag misstänker, nej jag vet, DOM har verkligen inget real life. oavsett hur mkt dom skrävlar och skryter. för hade dom det skulle dom inte sitta och göra inlägg efter inlägg om inbillade förorätter och trakasserier.

släpp bloggarna loss det är vår.. låt varje människa i sin själ lev väl och gå ut in real world i frid....

i wanna rock with you...

....we're gonna rock the night away......

så har det oundvikliga även kommit till the king of pop, mr michael jackson. jag är själv ingen överfanatiker vad gäller herrn i fråga. Eller rättare sagt, jag föredrar honom fram till thriller och sen.. not so much. men för den skull så förnekar jag inte det musikaliska underbarnen han var och musikmaskin han växte upp till. credit where credit's due, ingen snack om saken. som så många gånger tidigare så tycker jag det är tragiskt att ett liv förkortas och släcks i förtid. oavsett genre, område och person. ett enormt slöseri med talang och naturligtvis som människa, vän, förälder, syskon och barn.

en mängd människor har minnen, eller hur. minnen av mr jackson. thriller, beat it, dirty diana, moonwalk, operationer, skygghet, anklagelser om övergrepp, neverneverland och andra bisarra egenheter som har visats fram. och visst har jag dom minnen med. men det tydligaste minne jag har av michael jackson är när jag hörde honom första gången som soloartist, bortkopplat från jackson five. stället var universum ("danshak" i umeå), året var 1979 och låten var dont stop til you get enough. i de sista skälvande åren av disco rasslade det till på skivtallrikarna och vi fick alla en föraning om vad komma skall. rock with you, off the wall osv.. alla låtar med härlig discorytm men samtidigt vindar av det nya årtiondet som stundande.. på den tiden var dans det centrala i mitt liv (helt utan droger ska nämnas inget disco ala miami inte). det köptes gårdskorts , betalades inträde, klipptes bussbiljetter, stampades och frys i väntan på insläpp, nattbussar och tjejkompisar. sminket bestod av mascara och lipgloss, kläderna var levis 501 och musiken var disco. det dansandes hela kvällar och den enda paus man tog var vid besök till det lilla damrummet, en mindre bra låt lr för att inta ngt flytande (h2o). när det var som mest aktivt var det universum på onsdagar, ngn gård fredag/lördag eller elvira. (gamla elvira madigan vid e4:an)

så, många kommer ihåg thriller, moonwalk och hans bisarra producerade utseende. jag kommer ihåg honom som killen med discodunket och det där leendet, lite blygt samt hans röst. för att citera ett annat musikaliskt fenomen.. "thank you for the music" and dont stop til you get enough....

http://www.youtube.com/watch?v=HrPTDU40hO4

hair today gone tomorrow?

..var ett tag sen. när jag ser efter var det ett ordentligt tag sen jag skrapade ner ngt svammel. där ser man. antingen så har real life varit påtagligt närvarande, lr så har fantasin inte flödat men kan också helt enkelt vara ett enormt ointresse för min egen del. vem vet.. lr som vi säger who f knows..

nåväl sånt händer den bäste av bloggar och jag ser mig inte själv ens som ngn bloggare utan mer som en tant i behov av spypåse. lr åtminstone en anslagstavla av ngt slag. anslagstavla låter bättre än spypåse nu när jag tänker efter så.. anslagstavla får det bli.

vad som föranledder dagens uppslag/inslag/upplysning (u name it!) är gårdagens besök hos frissan. jag verkligen avskyr att sitta i stolen så jag brukar skjuta upp det i det längsta. nu hade jag verkligen lyckats skjuta mötet med saxen i det yttersta. sagt och gjort, tågade dit med raska steg (lr inte då) placerades i stolen. och surrades. jag har verkligen den goaste av frissor. tro mig.. det är många som satt saxen i mitt hår genom åren. och det fast modern min var frissa själv. kanske därför. sagt och gjort lr sax och gjort (skämt om ingen uppmärksammade det då) så blev det lite färg och dylikt, lite klippt och så. sen fällde hon en remark, en som tog som ett knytnävsslag i magen. ditt hår verkar ha blivit TUNNARE, är det ngt du själv har märkt? ja, jo, kanske...lr nåt. jo det har jag ju. jag har ju märkt att håret blivit livlösare och torrare, tristare. färgen har tagit slut så att säga och orken med. jag vet att det beror på min sjukdom. herregud, ALLT är ju torrt numera. hud, naglar och ALLA slemhinnor (japp precis läs ALLA). vet dessutom att håret påverkas. man får håravfall.

så varför tog det så hårt då? jo, saken är den, jag har aldrig varit ett vackert barn. söt, ja kanske, men aldrig vackert. inga fantastiska ögon, vacker näsa, vackert utformat huvudform/ansikte, min kropp har varken varit lång lr slank. inte har jag heller varit begåvad med vackra fingrar lr händer. fötter är ja söta men inte ngt som ngn faller i trans över. vad jag däremot haft, förutom en fantastisk personlighet då (förläggares not) är vackert hår. tjockt hår i en färg som inte kan beskrivas alla ggr. som har skiftat med vädret nästan. hår som tagit ordentligt med tid att klippa igenom, färga, slinga, permanenta. hår som fått nya frissörer att ifrågasätta sitt eget kunnande. och nu har jag inte det längre. jag har inga bekymmer med att bli gammal, rynkig, tröttare, höra och se dåligt lr gråhårig för den skull. men... att tappa det enda som varit vackert, mitt hår, det tog hårt. så pass att jag känner mig mer nedstämd idag än vad jag är när värken tar över helt. mitt i allt så blir jag lite grinig.. ok då.. om jag nu tappar håret.. så det blir mkt tunt.. hade jag haft en snygg huvudform hade jag rakat mig helt. men inte ens det har jag. jag har verkligen bara mitt hår.

så.. idag strör jag aska i mitt hår..

humle och dumle...

...bodde ju i ett gammalt skafferi. en gång i tiden när jag var ett litet barn. i vårt skafferi bor varken humle lr dumle. utan mer en mängd olika saker som mest bara skapar förvirring och tar upp utrymme. med det sagt menas det inte att skafferierna är stökiga på ngt sätt. snarare så.. har dom en hel del saker som trängs där. och då räknas ändå allt lager av torrvaror och konserver bort.

i vårt skafferiet samsas för tillfället

1. fem olika sorters ris
2. 3 olika sorters pasta
3. en enormt stor kryddlåda med allsköns härligt kryddigt: spiskummin, kummin, koriander, torkad ingefära, piri-piri, lagerblad, torkar rosmarin, timjan, dragon, basilika, dill, kardemumma, kanel, gurkmeja, curry, grönpeppar, svartpeppar, kryddpeppar, vitpeppar, lavendel och en hel del annat misstänker jag.
4. tacokryddning.. old el paso.. the best.. *ler*.. men även enchilada me love enchilada
5. ett antal olika salter: fling-, ordinary, grov.
6. ett antal olika socker: vanligt, flor, brunt, moscavado, pärl- (till bollarna då)
   
7. honung i olika valörer och fastheter.. finns en lokalhonung som är himmelsk.. den går verkligen åt som smör i solsken.
8. theer.. (hur fasiken ska man stava det ordet egentligen). olika smaker, grönt, svart, rooibos, löst, påse.
9. nödlösningar. nyponsoppa, snabbmarsan, ngn enstaka soppa.
   

kaffet? det har vi inte i skafferiet.. det förvaras i källaren och sorten är zoegas.. vad annars.

när jag tänker efter så är det inte så mkt i skafferiet.. inte när jag ser det så här uppställt. det känns nog mer så när man letar efter saker.. kryddorna då.. *skratt*

vid närmare eftertanke så är det nog så att KYLSKÅPET är det så är mest förvirrat. glasburkar har invarderat eländet och varje gång man ska ha ngt så funderar man var i fulingen burken gömt sig. som äldsta sonen säger: behöver man verkligen mer än EN senapssort? oja, svarar både man och fru. man behöver mängder med olika senapssorter beroende på vilken smak man är ute efter. lr hur?! och olika chutneys, soyor, chilisåser, söta starka, hp sås, inläggningar, salsor, chili/jalapenos, lönnsirpa. allt trängs där bland hyllorna. indiskt, thai, kinesiskt, japanskt, mexikanskt, hett och starkt, sött och syrligt. medan jag skriver det här så inser jag ju. det är varken skafferi lr kylskåp som är förvirrad. det är vår familj. vår familj är i en etisk matchock. vi vet inte vad vi är. är vi indiskt, asiatiskt, amerikanskt/mexikanskt, spanskt, grekiskt, italienskt, nordafrikanskt, svenskt.

för man skulle kunna tro att vi bara lagar utländsk mat. med tanke på vad som är listat. men ärligt så är vi nog lika "fast" i svensk husmanskost. hemmagjord potatismos (pulver är bannlyst) hemtrillade köttbullar, köttfärslimpor, kåldolmar, kalops, palt, fiskpudding, pytt i panna, ärtsoppa, köttsoppa osv.. med andra ord kan man säga att vi är matkosmopoliter.. *skratt*

ok.. nog om detta.. många ord skrivna för de få som läser.. *ler*.. nu.. ska kalopsen startas upp.. för i dag är det svensk husmanskost. i morron blir det nog italiensk husmanskost.. *ler*

i morron är en annan dag...

..vilket jag hoppas.. för idag är inte en dag jag riktigt är så intresserad av. ord som hopp, fighter och en dag i taget används som kryckor för dagen. tur de är tre för ibland så svajar det till ordentligt.

hoppet i dag är att i morron är en bättre dag
fightern i mig säger att it aint over til the fat lady sings the blues
en dag i taget är att inte sätta upp längre mål än sänggående när skitdagarna är som värst.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva...

....klockrent säger jag bara. såg fråga doktorn nu på morgonen, en repris. kan säga att jag är verkligen glad att jag gjorde det. där intervjuades ann heberlein, ni vet kvinnan med boken om sin sjukdom. boken "alla" pratar om.

på ngt sätt är det härligt att höra ngn berätta om en sjukdom som så många ryggar tillbaka för. herregud.. nämn psykiskt sjuk och alla (mest män ryggar till). men oavsett vad gamla myter och bilder vill berätta för oss så är faktiskt verkligheten så att psykiskt sjuka inte är monster, galningar lr psykopater. ivf inte alla av oss. de allra flesta lever vanliga liv i vanliga städer med vanliga familjer med en ovanlig sjukdom. och ja.. det finns stunder då depressionen slår till och man önskar att allt var annorlunda och det har inget med att man är deppig, kan inte jämnföras det minsta. utan en sorg och ensamhet så är så fullständigt total att den fyller hela ens kropp. sen finns det stunder då man är fullständigt övertygad om att man kan allt, vet allt, ser allt, är bäst i hela världen, snabbast i hela världen, snabbast i tanke och i handling. överlägsen, otålig och en totalt bortkopplad förmåga att tänka på konsekvenserna. ja, dom stunderna infinner sig. för vissa enormt höga/låga, för andra mer "avtrubbade" men dom finns. men monster, dåliga föräldrar, illa anpassade medborgare? nej jag tror faktiskt inte det, inte i det stora hela.

som förälder har jag alltid dåligt samvete. för varje dag som går finns det saker som jag är ganska övertygad att jag kunde gjort bättre. och ärligt, är det inte så för alla föräldrar? så är jag en sämre förälder för att jag är sjuk, för att jag är "galen", förbannad med en psykisk sjukdom? det kan väl egentligen bara mina barn svara på. men det jag ser hos andra föräldrar som är friska är frånvarande föräldrar, föräldrar som inte ringer om de inte bor med barnen, föräldrar som inte verkar intresserad av sina barn lr inte kanske ens bryr sig i sina barn. när jag skaffade barn.. fick jag ofta höra uttrycket KVALITETS tid med barn... för egen del har jag alltid röstat för kvantitets tid för barn. och mkt av det. så.. det jag förlorar i sjukdom (så att säga) har jag försökt ta igen med tid. kanske det är ngt mina barn kommer att komma ihåg mest.

make every moment count.

här är ivf en låt som jag har lyssnat på många gånger när det varit tungt av olika saker. och även om det inte är den bästa genom tiderna så spelar det egentligen ingen roll. för den får mig att känna mig mindre ensam..

lady and gents.. goo goo dolls.. iris.. ofcourse

god gave rock'n roll .....

...to us...

just nu.. när jag sitter här...trött som en gnu.. skitkass.. en riktig gnällkärring vill jag i varje fall säga så mkt.. jag är hyfsad nöjd med mina beroenden. facebookandet som.. är en ngt sånär trevligt tidsfördriv .. (just nu då) och den mer tunga avdelningen av droger som innefattar musik. musik i alla sorter, färger, former, kön, åldrar, arga, snälla, glada, ledsna, pigga, trötta, sövande, speedade, upphetsande och nerlugnande..

så jag säger ÅTERIGEN musik är en enormt bra kompis att ha.. *ler*.. thank god for music.....

.... and btw..

...har hittat ngt nytt att lyssna på.. allt tack vare mannen i huset.. nice huh?..

raubtier från haparanda.. låter skumt i know.. men fasiken.. så nice.. nästan som rammstein på haparandamål/dialekt.. ngt.. *ler*.. supernice..

u simply the best...

....finns många som det passar in på men få som jag anser det gälla för.

en är kvinna vi såg röja på globen i söndags. snacka om krut i den dunken.. ok.. tina turner är lite äldre.. heders åt henne.. visst blir man lätt impad när hon rockar loss "trots" sin höga ålder ( har ju min egen mor i åtanke.. inget rockande där inte).. men det som slår mig mest är faktiskt vilken fantastisk entertainer hon är.. rutin visst.. vem får inte det efter 50 år.. nog vet hon att använda resurser.. helt klart.. återigen.. åren ger en kunskap som sagt. men hörrni.. vilken pipa damen har... vilka moves.. vilken känsla.. glädje. och vid ett tillfälle ser jag hur hon verkar vara fullt medveten om sin sexuella del av sin kropp/själ/sinne. fasen också.. let that be me when im 70.. *ler* nej.. djupt imponerad över en stor artister.. rocking bluesig.. sexig..

en annan kvinna är min absolut bästa vän. första gången jag träffade henne var efter min sista barnledighet. hade hört talas om henne.. mkt pga min dåvarande man som hade delat gård med henne när de var små. när jag väl träffade henne irl så var det kärlek vid första ögonkastet. och än i dag är hon den som förutom familj är den som betyder mest för mig. hennes stöd och närvaro har lindrat många stunder för mig. hon är på många punkter min totala motsats men samtidigt så delar vi så mkt med varandra.

den tredje kvinnan är faktiskt min dotter. och inte för att lämna ut henne allt för mkt på min blogg.. (krav/önskemål från henne/barnen) så vill jag bara säga att jag är mkt stolt att vara hennes mor. hon kommer att gå in i vuxen livet som en stark och medveten ung kvinna. och jag är glad att få vara en del av hennes resa genom livet.

så.. tre starka kvinnor väl värda att beundras.. tre fantastiska människor alla på sitt vis. tre kvinnor som är galna tokig och samtidigt väldigt ödmjuka. kan det finnas ngt bättre då än att ha få delat en upplevelse tillsammans, vilket vi gjorde i söndags då tina turner beträdde scenen i globen.

ser den dagen som en ren hyllning till överlevare av alla slag.

kräkpåse....pain for pleasure

....ska nu användas.. varning finns på att det är ett jäkla gnällande.. så.. nu varnat..

har en härlig period (sarkasm).. trött som en gnu, värk som satan men samtidigt speedad som få. upplever mig själv som en levande paradox som vandrar omkring och å ena sidan känner kroppen vilja sova och dö, medan hjärnan är så trimmad så det skulle kunna knäcka vilka mästare som helst i klokhet.

det är så bisarrt att uppleva det. att ligga och försöka sova. kroppens fibrer som skriker efter sömn men en hjärna som klurar och funderar. tänker, vrider vänder och kräver stimulans. matar fanskapet med artiklar, nyheter, bloggar. ord och bilder blandas som ett kaleidoskop. samtidigt så gråter hela kroppen för att bara få vila. nog sjutton är det åt hvete när det händer.

nåväl.. nog om detta.. nu.. ska det talas om ngt så trevligare.. se nästa blogg... (vill inte blanda ihop två olika stadier)..