sorgerliga saker hända...

..... och även om man vet att dom ska dyka upp vid horisonten och segla fram mot en. så någonstans hoppas man och önskar att det inte ska bli riktigt så fort. att älska är att dö en smula, säger man. vad händer när den man älskar dör då? hur mkt dör man inte själv då? lr när ngn man älskar tappar ngn dom älskar? dör man inte då också om än en smula? länkar till det förflutna försvinner, rycks iväg, så till slut står man där ensam med minnen. glada som sorgliga, trevliga som pinsamma. just i den stunden önskar jag verkligen att man kunde gå tillbaka i tiden om så bara för en liten stund.

och nu.. i min mest sårbara och morbida stund.. så blir det varken ngt glatt lr lämpligt. utan det blir ngt från min absoluta favorit film all time. the godfather med musik av mr nino rota, en i mina ögon bortglömd kompositör.

mina damer och herrar, örongodis likväl något för själen. mr nino rota och ennio morricone the godfather walz

you got another...

...thing coming skulle jag vilja säga åt värken, illamåendet, regnet, den korta sommaren, samt allt annat skit. men det får bli mer av typen smack that bitch ..

en av mina favorit m-videos av ngn konstig anledning. men sån är jag..

prodigy:s firestarter för att lindra värken..





Im the trouble starter, fuckin instigator.
Im the fear addicted, danger illustrated.

Im a firestarter, twisted firestarter.
Youre the firestarter, twisted firestarter.
Im a firestarter, twisted firestarter.

Im the bitch you hated, filth infatuated.
Yeah. Im the pain you tasted, fell intoxicated.

Im a firestarter, twisted firestarter.
Youre the firestarter, twisted firestarter.

Im the self inflicted, mind detonator.
Yeah. Im the one infected, twisted animator.

Im a firestarter, twisted firestarter.
Youre the firestarter, twisted firestarter.
Im a firestarter, twisted firestarter... starter... starter...
Starter...

fly away....

...i wanna get away.. i wanna fly away.... den känslan har ju infunnit sig många ggr i ens liv. och återigen så inser jag hur mkt musiken har bidragit till att kanalisera mina känslor, tankar och behov. hur jag på ngt sätt har kommunicerat med musiken, fört ett resonemang om vad som har pågått hos mig, inom mig. musiken har på så sätt faktiskt varit en mkt bättre kurator/terapeut än många människor. naturligtvis kan jag radda upp en hel lista men låtar, för det kan vi ju alla. men jag avstår. istället ska jag bara nämna/lägga ut en låt som i ett specifikt avseende har varit mitt språkrör till yttervärlden.

goo goo dolls... iris




And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive


And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
Chorus

there she goes....

….där går verkligen sommaren. Varje år..vid den här tiden så blir jag så där lite halvt blue. Sommaren är förbi och hösten har visat sitt ansikte för första gången. Solig, kall och klar luft. Färgerna verkar lite annorlunda ute. Lite mer tydlig och inte så fulla av..ja..lust. Därmed inte sagt att hösten inte känner lust. I backspegeln så blev väl inte sommaren riktigt som jag hade önskat mig. Vilket det i och för sig väldigt sällan blir. Men.. det blev ingen resa till sundsvall, ingen tur till norrbyskär, väldigt få picknickar i rådhusparken eller besök uppe på gamlia, onsdagskväller. I den utsträckning jag själv ville.

Jag har haft ångest över den undflyende sommaren, speciellt då flera veckor var regniga och fuktiga. Varken sol eller badstrand verkade vara nära. Och de var de inte heller, det värme jag behöver hade gjort sitt vid midsommar och nu var det slut med det. Övriga familjen idiotförklarade mig då jag sa att sommaren var slut. Dom tittade på mig och funderade nog hur min almanacka var konstruerad. Jag funderare snarare hur sommaren var funtad. Nu kan de i varje fall inget säga, nu är sommaren slut. Skolstart är det definitiva tecknet att badbyxor och solstolar har gjort sitt för detta år. Fram med skoluniform och halsdukar. Bilden av skogspromenader med färgglada löv och prassel under fötter för mig mycket romantisk. Därför beslutar jag idag att jag byter ut bilden av mig på strand till mig i skogen. Eller åtminstone något åt det hållet.

Med det sagt så måste jag ändå erkänna att jag är semi-blue. Spotify spelar inga klämmiga låtar med upbeat och av nyare årgång. Snarare åker en spellista fram med gamla godingar. Du vet, de där godingarna som nästan vara gammal när man själv var lite. Creedence, beach b, mammorna och papporna, Joplin och Jimmy h . De passar bra en dag som idag. En dag med höst och tillbakablickar.

California dreaming, Angie, aint no sunshine och listan skulle kunna bli hur lång som helst. Vissa musiker/artister har man som favoriter pga. att man verkligen uppskattar de. Andra tillhör kategorin barndomskänsla. En tredje för att de är duktig om än kanske inte riktigt ens egen cup of tea, så att säga. Den här artisten till hör barndomsmusiken, med sammetsröst.

Alla fruar och gubbar.. im proud to present mr Harold George Belafonete Jr, ni vet, mr banana-boat-guy…

ancient history...

....fantastisk hur olika man definiera ordet gammal. mina gamla skor (18 mån), min gamla nalle (44 år), vår gamla släktgård (140 år ca) osv..

ser just nu ett program på tv ( multitasking jeeej) som heter life is a trip (vem tror du att du är på svensk tv tror jag). det här avsnittet handlar om en kanadensisk kille som kommer till Irland för att söka efter sina rötter. han reser från dublin, belfast och vidare till en byggd som kanske just finns på karten i hans ordinarie värld. han berättar om gamla byggnader och familjer som haft slottet i sin ägo i 300 år. medan jag ser på hans ansikte som blir fascineras av årtalen som fladdrar förbi, så tänker jag, vi européer är mkt blase ibland kanske lr bara vana. över dessa gamla årtal på gårdar, hus, slott och stenrösen. vilken svensk har inte sett ett slott från 1800? vilka har inte sett mkt mkt äldre än så?

ålder är intressant. i mina barns ögon är jag otroligt gammal och på deras lilla vis så antar jag att dom inte heller anser att folk i den här ålder kan vara intim. ungefär som jag ansåg att efter 25 så hade man ALDRIG lust med sex. gissa om man får ändra åsikter med tiden. min mor tycker naturligtvis att jag är mkt ung, fortfarande. oavsett hur många ljus på tårtan jag har osv. för egen del så blir hon aldrig äldre. hon fyllde sextio och sen inget mer, snart fyller hon 69. vad hände där?

slutledning över denna fantastiska insikt?.. mja.. saker och ting, sanning och lögn beror kanske var man kommer från och har för erfarenhet. hur man definierar olika saker är inte homogent över hela världen. definitivt inte ålder..

så.. ladies and gents.. återigen en av mina favoriter. mr David Robert Hayward-Jones en av mina absoluta favoriter, oavsett ålder, hans eller min. luta tillbaka och njut.

enough is enough is enough.....

....... det är helt otroligt vad man kan höja sin ribba för smärta, tolerans och att lära sig härda ut.

ribban för smärtan den får för varje gång en rejäl höjning, både fysiskt och mental. fan vad det sliter.

den där smärtan som får kroppen att inte vara på bana
smärtan att se barnen ha det jobbigt
smärtan i själen med önskan att det snart ska blåstas för periodvila.

den där tolerans att fortsätta leva med smärta, fysiskt och mentalt.
toleransen att inse att vissa människor förändras inte, de varken utvecklar empati, diplomati, hyfs och fason. utan dom trampar omkring i världen helt utan farstu. fy fan vad deras föräldrar måste vara stolt över såna exemplar av individer.

härda ut, fortsätta att tänka, det är en annan dag i morgon.
bryta ihop och komma igen, samt alla andra jäkla klicheér man ngnsin kan tänka sig.
att på ngt jäkla sätt försöka se den silver lining som tydligen finns på varje moln.
och vissa dagar går det fantastiskt bra. men de andra. life grind you down and then you're dust.

shit happens. deal with it and keep going.. 'couse tomorrow is another day...