jag är nog lycklig trots allt lr..

something is seriously wrong in this situation..

andra gången skov på kort tid får mig att fundera. den här gången värre än på länge, inte sen jag började med plaquenil. alvedon hjälper inte vilket det gjorde i höstas. iom mer värk mer svullen vilket i sin tur ger mig domningar på utsidan av handen.. (två yttersta fingrarna på vardera). högre feber samt "förkylning" i bröstet. utmattningen mkt mer påtaglig. vill gärna slippa kontakta reuma, väntar hellre till planerat möte.

såg ett program i går om lycka.. mkt intressant. gjorde därefter ett test online bara för att. det var också mkt intressant. tydligen uppfattar jag mig och mitt liv som lyckligt. det var ju en bonus. så fast jag lever med melankoli sen tidiga tonårsår, alla sjukdomar som stör ut, så ser jag mig själv som lyckligt lottad och mkt lyckligare än de flesta. vad är lärdomen där .. om det ens finns ngn. en kvinna i programmet ansåg att vi skulle släppa tanken på lycka och bara vara. att fixering vid tanken på vad lyckan är och om man var det kunde störa ut själva det lyckliga i livet. det köper jag..

so kids im happy peppy people.. gotta love it..

så min favorit bland många .. p!nk...

setbacks...

...bakslag...missräkningar.. besvikelser....frustrationer...

"jag förstår".. så in i helvete du gör.. du förstår ingenting oavsett hur jvla mkt jag förklarar och försöker beskriva. men du förstår inget.. du har ingen aning om hur det är att LEVA med det här 24/7.. du står bara på utsidan och tittar in och det du ser är en bråkdel av det som jag fightas med varje dag. så säg för helvete inte att du förstår. försök inte lösa det här.. för när du säger det du kommit fram till har jag redan analyserat det och förkastat för att det inte är ett alternativ. dom lösningar som hittas kommer jag att genomföra. hela mitt jvla liv är kompromisser och halvmesyrer för att få skiten att gå runt. säg inte att jag är pessimistisk.. för helvete.. jag är fortfarande här. jag är fortfarande kvar fastän bara en 10del av dagen är värt ngt att ha i princip. jag gräver efter livskvalite och så undrar du varför jag blir lessen, besviken när saker jag har planerat och längtat efter faller igenom pga av värk, illamående, extrem trötthet. när alla andra stiger upp utan att tänka måste jag bestämma mig för att stiga upp. när alla andra tar det som naturligt att fara på stan så måste jag väga av och kalkylera om jag orkar ända fram.

så säg inte att du förstår... för det kommer du aldrig att göra.





Take me down this road
I've been done here once before
Take me down this road
Once again, never again, forevermore
Take me down this road once more

Take this love
Take this life
Take this blood
It'll never die
Take this love
Take this life
Take this blood
It'll never die
This ain't the last goodbye

this is it...

...känner mig kluven..kluven om så mkt.. det är många funderingar som huserar i huvudet.

hur ska bloggen göras?
ska den vara kvar?
hur ska den se ut och vad ska jag skriva?

vilken väg ska jag ta?
ska jag forsätta på gamla säkra?
lr ska nya väger leda mig bort till andra ställen?
det nya som jag tror på, det nya som jag ser ska jag berätta det?

om jag berättar för tidigt så kanske känslan, tanken försvinner.. idén dör. så inte berätta så mkt för känslan finns fortfarande kvar. den där som dök upp i somras i ett perfekt rum, i en perfekt stund, som en ljusstav som knäcks och lyser upp tomrummet. och natten blev dag.

känns som min blogg har haft en negativt trend.. mörk och arg. vilket inte kanske är så konstigt när man tänker efter. svårt att skriva glatt när tanken är mörk och sinnet likaså. nu kanske finns utrymme för det ljusa som oxå finns emellanåt. nåväl.. we'll see..

ladies and gents... what now.. i'm incomplete




Empty spaces fill me up with holes
Distant faces with no place left to go
Without you, within me I can find no rest
Where I'm going is anybody's guess

Chorus:
I tried to go on like I never knew you
I'm awake but my world is half asleep
I've prayed for this heart to be unbroken
But without you all I'm going to be , incomplete

wish someone....

....would say


you belong to me....






Fly the ocean in a silver plane
See the jungle when it's wet with rain
Just remember 'til you're home again
You belong to me

it's over now....

jag är slut. på alla plan och nivåer. slut. fini. alla känslor är ihoppackade, undanställda, magasinerade.

så mkt oro och stress ovanpå allt det andra de sista åren are taking their toll.. finally. jag är steget efter, aldrig jämsides utan långt efter. ser ryggtavlor och skosulor men inget annat. ingen som väntar på mig att hinna ikapp, ingen som hör mig lr ser mig när jag talar och textar. på ett mardrömslikt sätt verkar jag bo i en bubbla. bilder och ljud kommer snedvridet till mig men det måste vara så jag skulle uppfattas om dom såg mig i bubblan.

tillit, förtroende, närhet, trygget det packades oxå ner. men jag tror inte dom är magasinerade. de gick nog iväg med alla andra sopor som livet ger en..

aint no sunshine when she's gone.. true so true..

im sending an

s.o.s to the world..

så trött.. alla marginaler är passerade och jag är så trött.. föregående år känns som en räcka av shit och otyg. jag har ingen möjlighet att se var ett slutade och ett annat började. alla oro, ångest, rädsla, sorg osv är ihopvävda till en lång väv av mörker i olika nyanser. det är tom svårt att se guldkanterna. var tog föregående år vägen, var tog det året vägen i mitt liv? all ork, lust, energi tog helt slut dagen efter juldagen.. sen har det varit en nedtrappningsfas till below zero.. and now.. im just flatlining..

i all denna turbulens av prat, aktiviteter, ljud och människor känns det som jag är alldeles ensam, avskärmad, isolerad i en värld på en ö där ingen hör mig, förstår mig lr ser mig. det enda jag har som sällskap är en stor kappsäck fylld med all min oro...alla mina barn.

jag är sick and tired off

skolor som inte funkar
människor som ljuger
skyddsnät som är så glesa att människor faller igenom
föräldrar som sårar sina barn, medvetet lr omedvetet.
vuxna som inte visar barn respekt och ändå begär att barn ska visa vuxna det. vem ska lära vem?
värk som ställer till det i sällskap med utmattning
depressioner som tär det sista ur mig när det inte är lämpligt
att mina barn ska användas om ngt jvla visa-upp-objekt när det är ngt kalas. och däremellan behandlas som om de inte ens var blodförvanter.


faith hill.. let me let go.. i guess somethings never change..like bittersweet memories...

every little lie
every unsaid truth
kills it just as efficient as a bullet.. but much slower..

... thinking i might ....

..just close down this shop....

sometime i feel like a motherless child...

.......a long way from home..

sometimes i feel like i am here for every one else but me...

have i told myself lately that i love me?


van morrison of course.. days like this.

..all nigth long.. all night.. all night..

.... ngnstans mellan 1 och 2 förändras natten. den blir softare och faller tillbaka till ett lugn man aldrig ngnsin upplever dagtid. allt är tyst, djur och människor.. lite som den grå tomten som står ensam mot den vita drivan känner jag mig när jag väntar ut natten. timmen går från att vara sen till att bli morgontidig. färgerna utanför fönstret förändras från den kalla blå till den som svagt bryter mot rosa..

det låter vansinnigt att vara nere på 2-3 timmars sömn per natt. att känna ett behov att vara uppe, att inte stänga butiken. madness... och ändå så kan jag inte gå i säng. min hjärna är ställd på overdrive och säger i dont wanna go.. dont wanna sleep. klart jag vet att jag kommer att återgå till normala 5 timmars, med all säkerhet mer än 5 timmar oxå. men inte ikväll.. inte riktigt än. kanske i morron lr ngn dag snart.

snart är dags för alla att vakna. sitter och funderar om jag ska vänta in dom, pillra frukost och te för att sen tryna ngr timmar.. vet det ogenomtänkta i det....ivf med ena delen av min intelligens. den delen anser som de flesta att sova nu fram till klockorna ringer faktiskt är det bästa både för min kropp och den s.k tänkande delen. men svagt inom mig protesterar den del som får en kick av att inte sova, att inte stänga igen dom blå, att inte lägga sig ner och vila mellan svala lakan. utan trippar på känslan att sträva genom timme efter timme.. sova.. sleep.., be no more.. ska fundera på det.. ta det till röstning och återkomma.

nu blir det ivf musik.. vad annars än the pogues four o'clock in the morning


P.S... jag kom aldrig isäng förrän alla började röra på sig för morgontoalett. jag får hiva mig i säng när dom begett sig till skola och arbete....tror jag.. D.S





kände för petter.. och plura.. så det får bli.. fulla för kärlekens skull.

would you know my name....

....if you saw me in heaven.. i must be strong and carry on.... for i know for sure.. there will be no tears in heaven.

jag önskar att jag kunde ge upp.. en dag som idag. samtidigt som jag vet att det är inget jag kommer att göra lr inte ngt alternativ. men ibland... skulle vilja slippa allt dåligt för ett tag. all värk, illamående, utmattning, feber, mina bp-skov, min melankoli, all min oro, smärta och sorg. bara släppa.. sväva iväg. till en annan del av köping. det skulle vara bestämt att man efter 7 sorger åtminstone får ha en respit. jag behöver de, ett litet andningshål before the walls comes crushing down.

värst idag:

illamåendet
xtrem trötthet
och en jvla frustration och ångest.

var tar man vägen ngnstans som idag? show me the way to go home.. i'm tired and i wanna go to bed... so tired..


more time.. please dont worry now.. it will turn around..

she got a secret garde...

...where everything you want.. where everything you need...will always stay..


när jag var kanske 8-9 år så hittade jag en bok på skolbiblioteket. en ganska gammal sliten bok som i sig inte var speciellt inbjudande. men titeln däremot var det, den hemlighetsfulla trädgården. för ett barn som levde fullt ut i fantasins värld så var titeln mkt lockande. boken handlar om en lite flicka som anländer från indien där hon bott med sina föräldrar. dom omkommer i en brand/uppror (inte säker) och därför skickas flickan med båt tillbaka till england för att bo med sin morbror. morbrodern lever ett undandraget liv och försummar sin son. flickans inträde i hushållet och ställer allt på huvud lr till rätta. hon hittar en hemlig trädgård som hon tillsammans med en pojke samt sin kusin rustar upp. naturligtvis så slutar berättelsen lyckligt. huset blir ljust, barnen lyckliga,morbrodern börjar leva och trädgården slutar vara hemlig. mkt enkelt men när man är 8 år så var den spännande och hjärtevärmande. och än idag kan jag lätt säga att när jag ser boken och märker att en filmatiserad version av den går på tv så känner jag samma pirr. där med sagt så vill jag meddela att jag just ser slutet på den hemliga trädgården.

jag lättar jag flyger fram....

......just nu ivf.. få sömntimmar.... ändå inte riktigt trött.. forcerat prat... ormgrops-tankar. tror att mkt av det som har hänt på slutet har triggat igång ett bp-skov tidigare. gud jag känner mig som en kung och naturligtvis smartast av alla. är det ingen som förstår mitt geni? som inte inser att det är knäböjning och böjda nackar vi pratar om? i bakhuvudet ekar orden.. crash and burn.. crash and burn. vilket jag verkligen INTE har tid med. jag har inte utrymme att vara djupt nere i mörkret i min bp-brunn. det finns annat som måste gå före.. andra som måste gå före.. och ändå.. så härligt befriande sjukligt hypo jag är.. vill stanna här.. vill känna hur jag kan sträcka timma efter timma i det oändliga. vet av erfarenhet att jag utan problem kunnat vara igång i flera dygn utan sömn. och sen bara slumra ngra timmar för att åter vara på bana. känna hur varje fiber i min kropp skriker SÖMN och hur jag så enkelt kan dissa känslan och bara fortsätta. hur den värkande känslan av vakenhet bakom mina ögon, ögonlock verkligen kan få mig att känna mäktig... att jag trotsar naturlagarna.. a freak of nature. och samtidigt långt inom mig så vet jag att det är sjukt, osunt. det som oinvigda tolkar som en positiv energi ser de kunnig som vad det verkligen är. sjukt och direkt farligt för mig och min sjukdom. i min divinitet finns en oändlig känsla av osårbarhet..men jag lurar mig själv.. det är bara kaos..


..just killing time..

..words with no meaning...

..faces with no expression.. feelings just leaving me blank.. önskar jag hade hört vad du sa, att jag inte missade det som fanns att se och att jag hade förstått vad jag såg, hörde, kände. önskar att jag varit där för dig tydligare, starkare och tryggare. prata med mig .. låt mig se in i dina ögon utan att du döljer att du känner. låt mig oroas, våndas, änglas, låt mig få finnas där så jag kan hjälpa dig. parla con me bambino.

hurting and pain ...

...that someone let in.... just missing my baby.. när otillräcklighetens gråa skuggar lägger sig över ens själ, kropp och tanke så känner man sig frusen, stel, ensam.


You are my dearest one, I have not another
Sleep warm and soft in the arms of your mother,
Sleep soft, my darling, my trouble and treasure
Dream of pretty things, dream of your pleasure.....

miss you everyday




i just dont want to miss you tonight....

..paint it black...

...not because i feeling blue.. just because its one of the greatest songs ever written.. vem kan motstå introt. aha those london years when magic was made..

...lång dags färd...

...mot natt..

godnatt värld.. see you in another place...

the long way around.. dixie chicks...

...such a normal day...

...for me .. and just madness in your eyes..

oavsett vad jag presenterar så är sanningen en helt annan. varje dag är en vilja att vara. en struggle att orka. och jag vet ärligt talat inte om ngt annat. för det här är fullständigt normalt för mig och så totalt vrickat för dig. i min trip ser jag din värld som grå och tråkig och safe. i min värld ser du lynne, oresonlighet, utagerande och genialisk madness, sjuklig energi. den är exploderande och farlig för dig. .. can i play with madness? or can you?

adam lambert. mad world.. what else..

..i found it kind funny.. kind of sad..

I find it hard to tell you
'Cos I find it hard to take
When people run in circles
It's a very, very
Mad World

.....this is a jaguar...

...an e-type.. the best...

en melodifestival för miljoner år sen så var e-type med i tävlingen.. framför tv:n fanns vi ngr stycken plus ett fan för att kolla in partypojken... jag kunde inte låta bli att låta bli att fälla orden.. "men tänk om han kommer in med en akustisk och sätter sig ner och river av en ballad?".. jag möttes av orden.. "det kommer inte att hända".. ja vi alla som såg melodifestivalen det åren visste vad som hände.. häpnaden som slog ner i rummet var mkt komisk. se vad som kan hända ibland.. men nog om detta.. e-type i alla ära men det är faktiskt för billy idol nämnda dams hjärta klappar för hårt och längst..

white wedding..





osså e-type då..

.............................

............................... hear yee hear yee... i just dont wanna stop..



Too many religions but only one god
I don't need another saviour
Don't try to change my mind
You know I'm one of a kind
Ain't gonna change my bad behaviour







"I Don't Wanna Stop"

I don't know what they're talking about
I'm making my own decisions
This thing that I found ain't gonna bring me down
I'm like a junkie without an addiction

Mama don't cry I just wanna stay high
I like playing with danger and fear
Everybody's walkin' but nobody's talkin'
It looks a lot better from here

All my life I've been over the top
I don't know what I'm doing all I know is I don't wanna stop
All fired up, I'm gonna go 'til I drop
You're either in or in the way, don't make me I don't wanna stop

Why don't they ever listen to me
It's just a one way conversation
Nothing they say is gonna set me free
Don't need no mental masturbation

Too many religions but only one god
I don't need another saviour
Don't try to change my mind
You know I'm one of a kind
Ain't gonna change my bad behaviour

All my life I've been over the top
I don't know what I'm doing all I know is I don't wanna stop
All fired up, I'm gonna go 'til I drop
You're either in or in the way, don't make me I don't wanna stop
All my life I've been over the top
I don't know what I'm doing all I know is I don't wanna stop
All fired up, I'm gonna go 'til I drop
You're either in or in the way, don't make me I don't wanna stop

I don't wanna stop
I don't wanna stop
I don't wanna stop
I don't wanna stop
I don't wanna stop
I don't wanna stop
I don't wanna stop

[SOLO]

All my life I've been over the top
I don't know what I'm doing all I know is I don't wanna stop
All fired up, I'm gonna go 'til I drop
You're either in or in the way, don't make me I don't wanna stop
All my life I've been over the top
I don't know what I'm doing all I know is I don't wanna stop
All fired up, I'm gonna go 'til I drop
You're either in or in the way, don't make me I don't wanna stop