this is the end...

...ce fini..

fan vad less jag är på att vara ensam. kunde lika bra vara ensam på alla nivåer.

this is goodbye.. sum 41

i hurt myself today...

...to see if i still feel....i focus on the pain.. the only thing that's realt....the neadle tears a hole....the old familier sting...try to kill it all away...but i remember everything....


hur kan det vara möjligt att vissa människor inte förstår?
hur kan det vara tänkbart att ngn kan smärta så ofantligt men ingen ser ngt? inte ens de som delar personens omedelbara närhet?
hur kan människor vara så ytliga och grunda att dom inte kan ta till sig andras smärta och ångest?
hur kan en förälder välja att inte vara där, att påstå att dom gjort sitt och tvår sina händer och bara går..iväg...igen.. för en tredje gång.. för ett tredje barn? hur kan det vara så?

har vi kommit in i värld, en värld full med kunskap, där vi inte bryr oss om varandra för att det är såååå jobbigt.. för oss själva? vi stänger av andra människor och fokuserar oss på det som är enkelt och som kräver minimalt av insats. se till att det vuxna barnen som flyttat hemifrån äter middag och inte är ute och partajar. ytligt. kväker och bräker om sina egna insatser på vald arena, oftast inom ett område som inte innehåller svåra känslor. en värld där valet av kläder lr tapet är av mer betydelse än valet av ord och tröst när en människa har det tufft.

jag är så fascinerad av detta.. att det faktiskt finns vuxna människor som inte bryr sig. att samma vuxna människor aldrig ngnsin har känt lr kan förstå ngt liknande. utan djupet åt ena hållet kan man verkligen känna höjden åt andra. plastmänniskor, ytliga, grunda, utbytbara människor som inte fyller mer plats i världen än deras bilar på parkeringsplatserna. det är bara att beklaga dom.

alla våra fantastiska unga människor som finns, som mår dåligt, som skrattar, gråter, lever, dör, som kommer till oss en kort stund som barn för att vandra ifrån oss som vuxna, men som återkommer, med trasiga själar, hjärtan, som kryper in till oss med längtan om helhet, tvåsamhet, önskan om kärlek och längtan om att vara behövd och viktig. alla dessa barn som vi hållet tätt intill oss och önskat kungariken och världsrymder, alla dessa barn som saknar en famn och ett varmt hjärta att luta sig emot och famnas av. alla våra barn.. stora, små, gamla, unga. alla våra. vår framtid.



vad annars än r.h.c.p

feels like i'm waiting for..

...a message in a bottle...

känns som ett meddelande är på väg i ngn form, av betydelse. för mig, för ngn i min familj. lång är den väntan som träds av en otålig person. alltså moi.

mitt sinne är i övrigt övermättad av inredningsprogram och almedalen. almedalen är alltså ett soutläger för politiker vad det känns. och speciellt nu fram till valet så flyger det floskler och valfläsk runt väggarna så det mer påminner om food fight i en skola ngnstans i västvärlden. ungefär lika intressant. mona sahlin sa ngt smart, for once, att det inte är ett personval i år utan ett val baserat på ideologi. no shit, för mig har det väl alltid varit det. kan inte påstå att jag gillat ngn av mitt partis partiledare. det har heller inte varit ett problem för mig. för det har alltid varit de fundamentala tankarna i partiprgrm som jag har valt att rösta på.

solen saknas lite idag men hoppas på lite chanser till att bryna mitt eget valfläsk. eller ivf förhoppning att bättre på fräknarna. nåväl.. låt idag hade ju varit passande.. "never rains in southern california" .. men så trista videos till den. får bli ngt annat.. som.. .

iron maiden revelations. (ingen sommarlåt för er men så för mig.. maiden ÄR sommar för mig)

i have forgotten...

....everything i need to remember..

i forgott all about nauseous
i forgott all about dizziness
i choose to forget all about it and it came right back and slapped my face


ngt så ovanligt som bryan adams. do i have to say the words

we gotta get out of this place....

....if it is the last thing we do....

var tog sommaren vägen? precis när jag började känna mig fit for it.. det bara sa pooph and it was gone... jag antar att den kommer att återvända ngn annan gång. nej we gotta get out of this place.. för det här giver icke bröd. nej, det får bli att måla panel och lite musik. har upptäckt att mkt bra målerimusik är rammstein men inte så förvånande egentligen.. rammsteins musik funkar till så mkt.

ich will.. (naturligtvis) rammstein.





och naturligtvis sonne

like a rolling stone...

.... jag bara säger.. bob dylan.. den rösten, den blicken och den frillan..

bobby d:s video för subterranean homesick blues men r.h.c.p on to "song"




jakten efter musikvideo med bob dylan är jklar i mig svår att hitta så det blir att nöja sig med ovan utlagda. men bobs version är fortfarande bäst..

making a list..

...checking it twist... have you been.. naughty or have you been nice...

här är min list:

kids,
children,
youth,
ungdomar,
ungar,
barn,
rackarungar,
dina,
mina,
våra,
grannens,
den som gråter,
skrattar,
mår dåligt,
har svårt,
trivs,
mobbas,
drömmer,
hoppas,
längtar,
tvivlar,
ensam,
otrygg,
trygg,
strävar,
gett upp,
älskad,
den som känner sig älskad,
oälskad,
den som inte har ngn som älskar den,
den som aldrig ger upp,
stödlös,
starka,
svaga,
hårda,
mjuka
tomma
övergivna,
ensamma
VIKTIG
FRAMTID
LJUSPUNKT
UNNEGOTIABLE,

dom är.. osäljbara och ej förhandlingsbara.. våra kids...våra vuxna..


olle adolphson.. det gåtfulla folket.. (vad annars idag)

papa dont preach...

....i been losing sleep.... and my heart don't belong to daddy anymore.


återigen slås jag av det faktum vad vissa föräldrar låter sina barn genomlida, genomgå eller bara lida. hur vissa föräldrar stänger ute och slänger bort sina barn som om de inget var värt. som ngt mindre värdigt att kalla familj bara för att de låter mer, kräver mer, bråkar mer, gråter mer, stänger av mer, stänger ute mer, presterar annorlunda. hur kan man låta ett barn glida ifrån en så att inget finns kvar bara kylan av isen som ligger emellan.

hur kan så många glömma bort sin egen ungdomstid. hur det var, hur man kände, vad man ville, vilka drömmar som fanns, vad man längtade efter och vad nytt man upptäckte varje dag? alla äventyr och härliga saker som fanns? likväl som alla jobbiga, sorliga och plågsamma timmar, dagar, och för några, år? hur kan man bli så gammal så det glöms bort, det man kan använda som verktyg för att stödja sina egna ungdomar och andras? hur?? varför?? och när börjar man göra det??

ingen är perfekt, föräldraskap jobbar man med på heltid. viktigt att aldrig ge upp, stänga av eller avvika. viktigt att erkänna och förstå att man inte kan vara duktig på allt. utan viktigt att vara nära, lyssna, höra och försöka. varje timme, varje dag, vecka och år.. till dagarnas slut..

man blir gravid, man blir förälder. livets första verkliga oro infinner sig, en oro som som aldrig ger med sig. förälder är man för alltid från den dagen till dagen aldrig finns mer och långt bortom det. det viktigaste, jobbigaste, träligaste, krävande, mest belönande, härligaste, hjärtevarmaste uppgiften man kan få. vara förälder, vägvisare, följeslagare, rådgivare, spottkopp, kräkpåse, bollplank, lärare, kramare, tröstare, plåstrare.

jag är mamma och jag gör en skillnad varje dag. och även om jag låter som ett amerikanskt reklaminslag så är jag fan stolt över mina barn och jkligt tacksam över att få vara en del av deras resa. stolt över vår familj och vad vi trots allt lyckas åstadkomma.

we make every moments count. och det är den stora skillanden.. alltid..



bara för att titeln är så bra.. mr o.. .. mama i'm coming home..

i say shake rattle and roll..

...i say shake rattle and roll.

kort notis. började med plaquenil september 09. fram till dess hade jag värk i fingrar och händer dagligen med skov som var outhärdliga. det tog ungefär 3 månader på dagen så kände jag hur värken i princip var helt bort, nu dyker den bara upp vid skov. tröttheten sitter fortfarande i, den besynnerliga smakbortfallet och smaklökar som spelar mig spratt hela tiden finns kvar. men.. ingen värk.. jeeej. så ska det vara. problemet med plaquenil är att jag inte kan äta den samt vara ute i sol/värme. så den gick bort vid senaste besöket på NUS. nu är jag plaquenil-fri. njuter av den lilla sol/värme vi har med en smygande värk. men vet ni vad.. i dont give a shit. come on säger jag bara.. för jag har varit värkfri i 6 MÅNADER och samlat på mig mängder med tålamod lämpade för en semi-värkig sommar. bring on the pain as well as the heat....


Aruba, Jamaica ooh I wanna take ya
To Bermuda, Bahama come on pretty mama
Key Largo, Montego baby why don't we go
Jamaica
off the Florida Keys
There's a place called Kokomo
That's where you wanna go to get away from it all

just wanna be free.... ;-)

gents and ladies... beach boys.. kokomo

till rytmen av en regnig natt...

....rev vi alla murar kring falska myter..

i dag är en vakdag. en dag som oro får lämna plats för känslan att allt kommer att ordna sig vad det lider. oron som jag bär med mig för min familj, mina underbara vänner. ibland glider det upp en vak precis som isen brukar släppa till när våren kommer.. det gäller att dubbelandas.. njuta av dagen och bara vara. i dag är en vakdag, en dag med mjukglass och musik. could you be loved.. .and be loved baby...

vad passar bättre än bobban själv, för mig liktydigt med svensk solig sommar. antagligen pga av alla lata soldagar med bästa vännen annelie. bobban ljöd ur hennes gamla välanvända kassettbandspelare, ljudet från stranden fanns i bakgrunden och fnittret över boys ackompanjerade bobs musik. livet var pretty easy way back then.. det handlade om att njuta och spana.. njuta av span...boys, boys, boys

så get ready for mr bob marley

we are family...

.....i got my best sister with me.

jag har en person i mitt liv som betyder oerhört mycket. en person som inte är syskon, inte partner , inte förälder men som älskar mig villkorslöst. en person som jag blev djupt förälskad i vid vårt första möte och kärleken till henne har bara djupnat med åren . hon förstår vad jag säger, hon vet vad jag menar och lyssnar på de ord som inte uttalas. och hon är alltid i min ring-corner oavsett vad. mina beslut och handlingar kan vara tvivelaktiga och under all kritik. men trots det håller hon av och älskar mig likfullt. hon vet saker om mig som min mamma inte har en aning om, och som andra i min omgivning aldrig skulle kunna misstänka. trots det så finns hon där. hon vet alla elaka tankar och ord jag tänkt och sagt, alla missunsamma utlägg jag gjort. trots det så finns hon där och älskar mig. i djupet av min själ har hon tittat ner tillsammans med mig. och hon har känt igen sig själv och förstått. tillsammans har vi fattat varandras händer när stigen varit jobbig att beträda, antingen hennes eller min. vi har lånat av varandra styrkan, erfarenhet och vilja att leva för att komma vidare, genom och förbi. natten har varit så mörk många gånger och hon har då lyst upp himlen som alla stjärnorna.. hon finns alltid där. i stillhet, i glädje, i sorg, i hat och besvikelse. hon finns alltid där. min tvillingsjäl.. hon som jag saknade långt innan hon kom in i mitt liv. min sister by another mister you complete me.. min karin.



utan dig vännen.. ohne dich

let me hear your body talk...

...in broken english...

det finns som vi vet en himla massa språk. ngr av oss talar bara vårt modersmål, andra talar spridda delar av flera språk. de allra flesta talar två språk och så finns dom som kan många många fler än oss vanliga dödliga.

sen finns det där språket som ett begränsat antal personer kan. familjespråket. det som är unikt just för min familj och din familj. den som man inte riktigt visste att den fanns förrän man försöker använda och prata det med utomstående. de blir i de flesta fall brydda och i ett fåtal fall perplexa. väldigt sällan förstår dom vad man försöker förmedla utan man måste alltid förklara... "hemma i min familj så brukar vi.." ja ni vet.

min familj har oxå ett eget språk. med hänvisningar och interna skämt, hämtade från filmer, serier, musiktexter, sit.coms osv. det funkar väldigt bra hemma hos oss eller mellan oss när vi befinner oss på annat ställe. enstaka fraser och citat säger mer än vad tusen ord kan säga, och så sparar man långa utlägg då familjen förstår vad det handlar. det är nästan som rövarspråket men ändå inte.

förutom språket med ord har även min familj ngt som påminner om valar och delfiners sätt att kommunicera. vi mmm:ar varandra. låter kontigt och är nog ovanligt men funkar som ett sätt att signalera gemenskap utan ord. om vi tex sitter i tv-rummet/köket tillsammans och vissa ser tv, andra läser, ngn sitter online och ngn pysslar. alla upptagna med sitt men ändå tillsammans. då börjar ngn med "mmm" och alla, en efter en, mmm:ar tillbaka. en bekräftelse att det första "mmm" är mottaget. knepigt vet, men mysigt ändå. problem kan ev uppstå om man glömmer bort vem som startade kedjen och det går runt runt runt. då brukar det oftas brytas med orden . "kaffe ngn?". vet att vår familj oftast framställs som stökiga, pratsamma, obstinata och lätt galna. numera är vi väl rätt unika med vårt val-ljud som ljuder genom de andras ordfria rummen. vi är inte som andra familjer, vi är speciella.



queen body language

love love me do...

...i know i love you.. i always be true so pleeeeeeeeeeeeeeeeeeeeease whoe love me doo.

hur är det där med kärleken? finns det en av alla lr många av olika? är en kärlek bättre än den andra lr tredje kärleken, lr dom kanske har samma gradering fast olika? finns den stora kärleken? och om den stora kärleken kommer den bara en gång? om så är fallet, de övriga kärlekarna man snubblar över då.. är inte dom lika fina? lr älskar man aldrig igen om man förlorar sin stora kärlek? nöjer man sig bara med second best och låter livet vara?

jag funderar, människor har ju oftast mer än ett barn. kan dom bara älska ett av dom barnen. för det måste ju isf bara finnas en stora BARNkärlek lr delar man upp den där stora BARNkärleken på alla barn man har? lr nöjer man sig med att man kanske inte älskar sina barn alls men ngn gång kommer nog den stora BARNkärleken alldeles runt hörnet och det är troligen grannens snoriga osnytna skitunge. hur gör man då?

jag tänker. numera så har ju folk mer än en FAVORITmaträtt, FAVORITlåt, FAVORITresemål, osv. mångfald känns som vara the keyword här. kan det vara överförbart på den stora kärleken också. istället för att folk stirrar sig blind på jakten på den rätte/rätta så kan man ju faktiskt tillåta sig att älska ngn "annan" och därmed låta den ha en chans att bli den där stora legendariska kärleken. för i min värld känns det att en sån höglyftat titel kräver mer än ett par snygga titts och vackert leende för att erhålla diplomet. men vad vet jag, jag är ju som annars har jag hört och framsprungen ur 1960talet.. fullt med hippies och free love, vietnamkring ja ni vet.

i min enorma enfald och ja kanske LITE av min erfarenhet, så tror jag faktiskt att den stora kärleken finns det många av. för en och samma person tom. flera för mig, flera för dig, flera för grannen längre ned på gatan. det är nog mer vad vi tillåter oss att tro. våga tänka utanför boxen, att kasta ut alla jkla typer.. (nej du är inte min typ-grejen) och bara go with the flow. man kan bli överraskad. jag vet, jag blev det två gånger. även om mina kärlekar i första början har varit annorlunda val i min familj och vänners ögon. så har dom bevisat både för släkt/vänner och för mig att de var/är mina stora kärlekar. en inte längre och den andra nystartad men ändå så har dom tillfört mitt liv där jag var/är och gjort det rikare, starkare.

jag tycker om mångfald oavsett om det gäller.


här skulle tomas ledins låt det finns inget finare än kärleken.. tyvärr hittar jag inte bra klipp på den. så det blir lyrics. håll till godo..

det finns inget finare än kärleken
ingen vind är starkare än
kärleken, kärleken
det finns inget skönare än kärleken
inget vin smakar bättre än
kärleken, kärleken

när det händer, när det tänder till
då blir luften klarare
träden grönare
tiden går alldeles för fort
men om du tror att
du har fattat allt
då kommer kärlek visa dig
den gör som den vill
det är bara för dig att sakta följa med

det finns inget finare än kärleken
ingen vind är starkare än
kärleken, kärleken
det finns inget skönare än kärleken
inget vin smakar bättre än
kärleken, kärleken

när du känner, när det bränner hett
då blir regnet skönare
natten ljusare
det mesta känns så lekande lätt
men om du söker och försöker få
någon förklaring på vad som skett
det blir inte lätt
för kärleken har så många svar

det finns inget finare än kärleken
ingen vind är starkare än
kärleken, kärleken

bli inte förvånad utan njut av varje sekund

det finns inget skönare än kärleken
inget vin smakar bättre än
kärleken, kärleken
kärleken, kärleken




"fel" klipp men rätt låt

get your motor running...

...heading on to the highway...... i'm true nature child.. born to be wild..


japp.. förra veckans extremt få sovtimmar kickade igång ett skov av den bps-arten. förutsägbart med facit i hand men vad ska man göra. shit happens.. sitter nu med nada timmars sömn. har varit på benen snart i 24 hrs. närmare bestämt om 1 timme och 40 minuter. neat huh?.. lr inte.


metallica enter sandman....






åsså mina snuttefiltar

iron maiden can i play with madness. (sure can)

du lindar av olvon..

....en midsommarkrans.

det blev ingen krans för mig.. ingen dans heller för månens skära.


däremot var det varmt och gott uppe på gammlia. med en picknickkorg i ena handen och mig vid sin andra hand stävade mannen samt dotter in på gammlia-området. filtar, fikakorgar, hundar och ungar, tanter och farbröder, barn och fiskmåsar, förlovade och nygifta, gravida och barnvagnar, gammal och ung, motsträviga tonåringar och vilt springande upptäckarbarn, gammelsvenskar och nysvenskar. midsommarstång, dragspelsmusik, svenska sommarvisor och tal.

bakstugebak och våffelgräddning, varmkorvskokning och kaffeförsäljning, sockerdricka med sugrör och stråvisslor. och allt detta i vår ljuva sommartid. ibland är fantastiskt att vara svensk, att vara levande, att ha sommar, att känna att även om vi alla är olika, från olika ställen, olika barndomar, så är det ändå fantastiskt att alla vi där uppe på ängarna, knallarna, vid dammen, ute vid hagarna och logen samt inne på gården, alla vi utan stugor, firade in midsommar tillsammans.

det är dans i folkets park.. sommar sommar sommar.

summertime....

...and the livin' is easy....

gjorde ett litet ansiktslyft.. nothing more nothing less. den vita rosen kändes inte riktigt sommarlik. så det fick bli lite åska istället, för det händer ju aldrig på sommaren.

over and out från nästdukarnas/hostans land.


oldie goldie.. caramba hubba hubba zoot zoot. sommar.. sure is.. plåga.. of course.. fun.. att sjunga.. gissa.. (låten är faktiskt förknippad med en gammal klasskompis vid namn per r)

with a spoonful of suger...

...helps the medicine go down.. helps the medicine go down....

tänk om det vore så enkelt. man läser morgontidningar på nät och papper. upptäcker hur många idioter som bloggar fortsätter att bete sig som idioter när dom blir ertappade med händer i honungsburkar, blir fällda och ska betala böter. deras argument är lika befästa i trovärdigheten som en ertappad 5-åring. med den skillnaden att 5-åringen fortfarande är på väg att lära sig hur saker och ting ska vara. och idioten snart över 50 bast och som man tycker ska lärt sig läxan om handling och konsekvent, samt ha MODET att våga stå för vad man sagt, gjort och skrivit. det är patetiskt. det är fan inte de unga människorna som får en att ibland förlora hoppet över framtiden, utan det är dom som är äldre än en själv som konstant oroar en över mänsligheten. var fan kommer dom ifrån och vilka var deras föräldrar ? föga lönt att mana till vishet.. såna som denna där har inte den fysiska, mentala, själsliga förmågan att förändras i ngt avseende. bort med såna.

själv i skrivandes stund så säger jag bara.. bring on the suger.. i need some medicine.. för min hosta dödar både mig och min nattsömn långsamt..så.. just pure som suger on me

precis.. exakt.. pure some suger on me.. def leppard.

music fills my heart...

...and my heart belongs to you...


i allt prat, surr, skriveri om bröllop och kärlek fick jag lust att lägga ut ngr av mina absoluta kärleksmusik.



louis armstrong...(en av mina allra första stora kärlekar. den rösten): we have all the time in the world.





nat KING cole.. (mannen jag trodde var vit som snö pga av sin röst när jag var barn): when i fall in love




eva dahlgren (still the queen): ängeln i rummet.




willie nelson (mannen som får mig att gråta varje gång jag hör honom sjung): always on my mind




the temptations (whats not to like with these guys): my girl (lanserad 1965 my year)





k-ci and jojo (inte riktigt min typ av music men..): all my life

mitt hjärta är ditt... ditt hjärta är mitt...

....och aldrig jag lämnar det åter... din lycka är min min lycka är din och gråter är min när du gråter....

bröllopstider får hög och låg.. klockor som ringer och klänningar som ger wow-effekt. planering och önskemål. vilka som ska komma och vilka som bör bjudas. mat som ska komponeras och smakas. tårta som ska dekoreras. presenter och lysning, val av kyrka och festsal. blommer och dekorationer. val av musik och sång. en hel "värld" surrar kring den härliga glädjefyllda dag. från minsta släkting/nära vän/föräldrar till brudparet själv. det datumet ska symbolisera så mkt. ett slut på en avklarad period/fas, en start på ngt nytt. en hållplats att invänta fortsättning av livet tillsammans med alla man håller av och älskar. dagen D..lr rättare sagt.. W-day. vad klokt det då är att komma ihåg att inte lägga allt krut på bröllopsdagen utan spara till resten av livet. bröllopsdagen är blott en dag.. äktenskapet är för resten av livet.

trots hostattacker och feber samt andra tecken på förkylning så var både min man och jag i storkyrkan, på lodgårdstrappan, lejonbacken, regeringssalen, vita havet. oavsett vad man har för åsikt om monarkins vara lr icke vara så kan väl ändå ingen tvivla på att kärlek mellan två människor är ngt alldeles speciellt för det mänskliga släktet. och nu blev man lite stolt för att VÅR kronprinsessa är den absolut mest speciella. ivf tycker jag det.. trots mina i övriga politiska åsikter.

störst av allt är kärleken... lr hur...

ted gärdestad för kärlekens skull

do you love me....

....i do i do i do i do... i doooo....

varje tidning, nyhetssändning, tablåer är fullproppade med giftemål. kronprinsessans, alla andra kungligheters, allas giftermål och äktenskap. det stöts och blöts och surras och hurras i det oändliga om giftemål. jag missunnar ingen att gifta sig så länge man fokuserar sig på äktenskapet och inte bara bröllopsdagen. även om den naturligtvis är viktig. men bröllopet är en dag. äktenskapet är tänkt vara så mycket längre.

jag minns och kommer ihåg när jag fick mitt första frieri. jag fick nog lite ångest och ville inte så gärna gifta mig. jag blev helt enkelt tagen på den kända sängen så att säga. undrar om jag var/är för mkt barn av 70-talet för att riktigt uppskatta bröllop men ser fördelar med äktenskapet. relationen med partner förändras nog inte så mkt, även om det ligger en viss känsla i att presentera sin partner som man än som fästman lr sambo. jo det finns nog en liten ådra av romantik ändå djupt rotad i min själ.

naturligtvis så blir det ju i dessa dagar att tankar går fram och tillbaka. funderationer om man själv skulle gifta om sig. hur det skulle vara då. vad jag vet vill jag inte ha ett kyrkbröllop, jag vill nog inte ha en klänning med spets och rysch, jag vill inte ha det ståtligt/pampigt. jag vill ha det enkelt, okomplicerat, med en enkel klänning/byxdress som passar mig bättre. (jag är ingen marängbrud). jag vill inte vigas på en strand i thailand men tänker snarare new york än paris. min bröllopsresa vill jag hellre ha i new york/niagaria falls än ngn varm ställe med miljoner av andra brudpar. jag vill gå retro.. jag vill gå retro till 50-60talet. och sen en riktigt härligt trevlig, matig, bullrig, festlig, partylik fest med alla vi älskar, tycker om och räknar som familj. jag är inte en prinsessa.. jag är en en retrofilmis.. for sure.. ala katherine hepburn och lauren bacall.

min låt på min mans och mitt första tid..









min "mans" titellåt på mig..