för första första gången på "tusen" år så körs en soloflygning på
luciamorgon. ingen stress att få upp barn och bromsa man i dörren för
att kunna sitta tillsammans, ta lussekaffe och lussekatter, tända
adventsljus, lyssna på alla välkända och okända (?) luciasånger,
diskutera om förra året (lr var det förrförra årets) lucia var så mkt
bättre. sen hasta iväg till skola och arbetsplats för ytterligare kaffe
och luciatåg. inget letandes bland alla hyllor efter lusseskjorter,
band, staffanstalledrängsstrutar, tomtedräkter. tro att för första
gången på många år blir jag nostalgisk och lite rörd över att tiden
faktiskt passerar väldigt fort.. och det som vi fyller med åtaganden,
traditioner snart kommer att vara förbi och passas över till nästa
generation ta över och utföra..tar slut.. att alla blossande små
barnansikten med glittrande ögon ... och ja ngn enstaka motvillig tomte
oxå.. kommer att vara ett minne blott och endast ett avtryck på ett
foto.
så tar en kopp kaffe till.. en lussekatt till
slinker ner.. ngr pepparkakor för att vara säker på att jag kommer vara
snäll ända fram till jul.. och sjunger tillsammans med alla i göteborgs
domkyrka.. "ingen dager synes än synes än..för stjärnorna på himlen de
blänka"..
och jag blir lite sad.. för jag är så jätterädd för att jag har spillt år och dagar som aldrig kommer tbx.. att mina barn ska se tbx på sin tid och önska att allt var annorlunda. samtidigt så vet jag att jag inte kunde gjort saker på ngt annat sätt med tanke på vad jag hade att jobba med.
change is comin' my way.. feel it in my bones, feel it in my heart.. det är bara att vänta och se vilken förändring det är..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar