......och så var september nästan här. sommaren hade sin vana trogen fasligt brått genom mitt liv och var lika generös med varma sköna dagar. och här gick jag utan plaquenil för att kunna vara ute i solen/värmen. oh well.. never trust a cheater som man säger.
plaquenil är ju toppen att vara utan om man får solen och värmen. mindre kul när man får dras med värk utan ngn belöning, så lite depp är det från min sida. och alla säger.. tänk inte så. det blir sommar nästa år med. sant.. men för mig blir det kallt i 9 månader utan att fått ha det riktigt skönt i värmen. en positiv sak med hösten är att jag numera är on plaquenil igen, sen början på augusti. tyvärr tar det en redig tid innan det kickar in, vilket min värk berättar hela dagar lång. men men.. sooon.. snart.. så känns det. jeeej
idag känns som en so so dag. en helt ok dag mao.
vardag med värk, vanvett och musik. att få lov att ta saker i morgon trots protest. en krympande kropp om gör revolt i klädkammaren och ställer till det bland hyllorna.
torsdag 19 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
you hear what i say?
the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.
hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.
hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar