ring ring bara du slog en signal...

.....när ngn slår en signal till vårt hus skulle man kunna tro att folk slogs om luren. men icket.. inte hos oss.. snarare så kastas luren mellan familjemedlemmarna som en het potatis i hopp om att människan som ringer ska ge upp. försäljare brukare ge sig efter typ 3 signaler, kompisen vid kanske 4.. men vissa..dom ger sig aldrig. sagt åt mannen att skaffa kanske en telefonsvarare som tar redan efter ja.. typ en signal. men han är inte riktigt med på det än.. men snart så. ska lämna honom ensam hemma med luren ngr dagar så får han se vad olämpligt det är med ringande lurar.

själv är jag telefonskadad så tillvida att jag redan vid 10-års ålder fick svara artigt i telefon hemma-på-min-gata-i-stan. modern var frissa och hade salongen hemmavid. gissa om det ringde hemma hos oss. *suck*. sen gick jag vidare till att sitta med luren i örat hela mitt yrkesliv. att svara artigt även när man är stressad och skitförbannad är verkligen en talang ska jag säga. tvivla icke om detta. numera så pratar jag så lite som möjligt. korta informativa samtal är bäst. ev längre kan ske med bästa vännen men det är det enda också. nej.. telefoner är ett nödvändigt ont.

men nu.. true blood.. åter igen.. *oooaahaooo*

just another day...

....du vet.. en sån där som man både kan ha och inte ha. idag finns det inte mkt att skriva fast ändå. en hel del skulle kunna skrivas om. usa-valet, historiskt och allt. g-varemannens sinnesundersökning. att nedräkningen börjat för julhandeln osv.. men idag har jag varken lust lr ork att komma på ngt roligt, vitsigt lr klokt att säga. hell no.. jag har bara lust att låta tiden gå fram till mitt nya favoritprogram börjar, true blood. ja jag vet.. vampyrer och annat skit.. men jag kan faktiskt inte rå för det.. jag är fascinerad.. *ler lite*

så.. fram till blodsugarstunden så.. blir det att lyssna på musik, gå bärsärkargång på mannens dator, inse att fan så bra jag är i 500 och att livet är så mkt bättre när jag inte har värk. *ler lite*

over and out ..... dont let the bedbug bite you... *ooaahoohaa*

if you cant stand the heat....

....get the hell out of the kitchen...!

ungefär så var det idag.. igen. ugnar igång, plattor som värmde och kokade. äldsta sonen fyllde år och enligt familjetradition så får födelsedagsbarnet välja middagsrätt och efterrätt/tårta. sonen valde köttfärslimpa med hemmagjord potatismos, glaserade morötter, svampsås, gräddsås och vinbärsgele. som grädde på moset blev det prinsesstårta värdig en prins. alla smorde kråset och togs tabberaset på allt. knappt så dottern fick sig en lunchlåda.

sonen fyllde 19 år. han är lång, så mkt längre än mig. jag tror aldrig jag varit så lång någonsin. *ler* han påminner om min morfar men samtidigt ser jag mkt av släktdrag från min fars sida hos honom. fascinerade tanke att för 19 år sen, ungefär vid den här tiden, blev jag inskriven på bb här i umeå. och strax efter 22 på kvällen så hade jag en nyfödd liten grabb på magen. lukten av nyfödd bebis är.. speciell.. något som binder samman leden av födande kvinnor generationer tillbaka ner till de allra första. och nu.. är det svårt att förstå att denna unga man en gång var en del av mig.

nåväl... middagen avlöpte till allas belåtenhet som sagt och hettan tog verkligen ut sitt pris. utslagen och nedräknad hamnade jag i soffan för att domna bort i paltkoma. tänka sig.. 19 år... *ler*

name that tune...

...ber jag min man om.. och spelar upp ett gäng låtar från youtube. de flesta är ozzy-låtar. de allra flesta av dom tar han på introt. ngr enstaka blir första raden och en, i want you, tar halvtid in genom första versen. blir man irri? inte det minsta. karln är fasen inte som andra när det gäller black sabbath, ozzy, kiss och sweet. *skratt*... ja i princip all musik inom hårdrock, rock och div. 80-tals musik. samt en del till.

ojdå.. blev ett blogginlägg till i dag/kväll/natt. så det kan bli.. *flin*

so.. name that tune!

http://www.youtube.com/watch?v=-49noOAFsG8

"dansar aldrig nykter..."

...nej och inte blir det bättre om en hårdrockare är full och dansar. säg den hårdrockare som har rytm. oja, de kan sjunga och spela oavsett instrument. men kan de dansa? lr klappa takten?.. nope.. never seen one.... never in my life.

sett dom en efter en.. irl, i musikdvd, på tv och hemma.. och mkt få av dom kan verkligen inte få kroppen att gunga i takt till musiken. hur gärna dom än vill. även om brudvalsen är till ngn av ozzy's låtar så är det tveksamt om dom får till flytet över det bonade golvet till den graden att det kan upplevas som graciöst... *skratt*

nej.. insikten är väl att hårdrockare passar bäst till att nyttja stränga, trumskinn och stämband.. bilden av ozzy som rör sig till musik är en.. intressant upplevelse.. *ler*

nej våga att INTE stuffa headbangers, drakdödare lr vad fasen folk har fått för sig att kalla er/oss.




hårdrockare har nitar kring hjärtat
rundgång (becker/lindeblad)

Brazilian waxing...

...fast ja kanske inte då. årets sista race i brasilien började med regn och slutade med regn. nagelbitning var stor och likaså var min empati för massa. först hans glädje över vm-titeln som varade i ca 20-30 sekunder. sedan sorgen när hamilton tog sig över mållinjen som femte man och tog vm-titeln som yngsta genom tiderna, 9:de engelska vm-mästare och den totalt 30:de. bittert, sorgligt men samtidigt...glädje över hamiltons titel.

nej i tävligar finns det stunder av orättvisa och rättvisa. och vad som är vad beror nog till stor del på var i sammanhanget man själv befinner sig. själv har jag litet vinnarskalle lr ja.. jag är fruktansvärt dålig förlorare så jag har omvandlat till att inte tävla alls i princip. för då kan jag inte heller förlora.. smart lr hur?.. men.. det finns faktiskt ett undantag. när jag spelar fia. när jag spelar fia spelar jag, inte för att vinna, utan för att se till att ingen annan vinner. och oftast har jag sett ut ett primärt offer som jag tänker se till att hon/han inte tar sig runt och ut. kan ärligt säga att när det kommer till fia är jag brutalt hänsynslös och känner väldigt mkt lite empati med mina medspelare. lr motspelare som kanske är mer korrekt, för efter ett tag är jag klart den mest avskydda fiaspelare dom träffat på. kul.. *skratt*.. för då finns det en chans att jag själv tar mig ut som vinnare av spelet.

Alea iacta est

btw.. mannen på bilden är varken massa lr hamilton utan en av mina absoluta favoriter tillsammans med stenmark, gretzky och valetino rossi. nämligen schumacher.

sunday morning

....vaknar upp efter en gårdag med mkt kökstid. mat i långa rader och värme i hela nedervåningen vittnade om ugnar och spis som varit igång. och ändå i allt detta mixtrande och matchande bland kastruller och pannor, plåtar och ösningskärl så hanns det med att bege sig till kyrkogården.

även om jag inte är en stadig kyrkobesöker lr att jag sviktar i min tro lr icketro, så finns det en sån härlig frid på kyrkogården. dels för att den ligger så vackert till nere vid älven men även för att där finns ngra av de människor jag älskar mest i världen. min mormor och morfar, min yngsta morbror samt lillmormor. människor som lämnade minnen och spår hos mig även om en del av de bara var i mitt liv en kort tid. saknaden efter dom är lika stor som för alla dessa år sen då de lämnade oss andra. sorgen mindre. minnet kan fyllas av värme, kärlek och glada minnen istället för den outhärdliga rakbladsvassa sorgen. i vissa ögonblick kan jag nästan känna min mormors doft och min höra min morfars röst. även om det är minnen som dallrar i sinnet från en svunnen tid så är dom i just det ögonblicket lika verkliga som ljud och dofter jag hör på kyrkogården.

när jag lämnar kyrkogården tillsammans med min man för hemfärd så tar jag med mig minnena och värmen av de mina. för att låta den mötas av de som finns levande där hemma. mina barn, min mor, min älsklingsvän med sin man och dotter samt en nära vän. sitta tillsammans vid ett dukat bord, god mat och känna hur lyckligt lottad man är ändå, så mkt att tacka för.. trots allt

så överlag, gårdagen var varm, skön och trevlig. och även om värmen i huset till stor del kom av ugnar och spisar så tror jag att en del kom av kärlek också.

remember....kom ihåg

....minnet är ngt som kan vara väldigt.. lurigt.. ena stunden finns det där. precis där man la det för att nästa stund vara fullständigt borta. minnet är bedrägligt och svekfullt. både vad gäller händelser samt saker och ord som folk säger åt en. hur många gånger har man inte i vild frenesi letat som en galning för att hitta just det DÄR som man behöver. för att nästa stund hitta igen det och då har man inte längre ngt behov av det. eller folk behagar berätta saker för en som man tycker är intressant. ngn dag senare så säger man va? vad menar du? och ser lika förvånad ut som en torrlagd fisk. vad var det man skulle komma ihåg och varför gör man inte det.

min man brukar ha åsikter om mitt väldokumenterade dåliga minne. och ibland sprids det i leden så irritationen även finns hos mina barn. *suck*. det hjälper föga att jag upprepar min mantra: "det står i min sjukbeskrivning, det är min diagnos, jag har papper på det. vad är din ursäkt?" nej dom är precis lika fascinerade över hur jag INTE kan komma ihåg mina glasögon eller deras mkt viktiga informationsflöde. men under av alla under.. jag kan med bestämdhet berätta om slaget vid lützen lr Sveriges konvertering till protestantismen. varifrån färgen purpur kommer och vilken som är jungfru Marias färg. fantastiskt lr hur???.. lr bara fullständigt weird enligt nära och kära.

lr som jag sa till min man idag.. "jag har glömt mer än du någonsin kommer att lägga på minnet".

btw.. ja.. frågesport är en av mina favoritprogram.. ;-)

all helgona natt...

morgonen börjar bra. sovmorgon händer inte ofta i vårt hem, ivf inte för mannen och mig. men i dag var det att ligga kvar, se ut genom sovrumsfönstret och se hur otroligt grått och trist denna dag verkar vara ute.

all helgona helgen. halloween. samhain. dia de moertos. ngnstans i världen firas helgen på olika sätt. med olika traditioner. städat, respektsfullt, glädje lr skräck. för egen del har svenska allhelgonahelgen firats med ett besök på gravar till när och kära. ljussättning.. låta saknaden återigen få inträde i ens sinne. alla om som tränger på och önskningar om att saker och ting varit annorlunda. en helg i lugn och ro tillsammans med familj och nära vänner.

men å andra sidan har min fascination över döden och levande alltid funnits där. och speciellt de anglikanska sättet att fira hallowen lr mexicos dia de muertos. att med skräckblandad förtjusning jaga bort alla onda andar och döda levande. med ljus och facklor mota bort det annalkande vintermökret. fira att man lever.

redan tidigt 90-talet började des karva pumpor och spindelnäs täckte hela huset. ljus och skräckinjagande ljud som spreds ut över hemmet från stereo. jag vet faktiskt inte vem som älskade det mest. jag lr barnen. kommer ihåg en av de allra första halloween-kalasen vi hade med inbjudna klasskamrater. det var när äldsta sonen fyllde år, han var nog 7 lr 8 år. på en tiden var det få om ens ngra som firade lr spökade ut sig själva, barn lr hus vid halloween. när föräldrarna gick gången upp till vårt hus möttes dom av gravlycktor, en hemmatillverkad "gravsten" samt en nygrävd "grav". spökljud trängde ut i mörkret och i dörren möttes de av en häxa (moi). en del förfärad såg man i deras ansiktet. jag undrar idag om de är samma personer som går på halloween-fester själva. nu när det är mer legitimt att vara "amerikan".

numera är barnen för stora för halloween även om jag inte riktigt har vuxit ifrån det. jag vill fortfarande klä ut mig till häxa. vad som däremot inte har försvunnit är pumpor och ljusarragemang a'la halloween. och så .. vår middag på allhelgonadagen. inbjudna står familj och vänner om än inte alla. och det är väl den som fortfarande känns tröstande. efter besök på gravar, tankar om de älskade saknade känns det mkt trösterikt att få återkomma hem för att fortsätta med förberedelserna kring helgens middag. att laga mat till de man älskar. att få bereda njutning och känna värmen och samvaron kring matbordet. höra deras röster och se glädje i deras ansiktet är en god balans mot helgens tema. döden, death, muerto.

varmt inne...

kallt ute.. vintern känns nästan som den är här. men än är det bara frosten som nupit i buskar och gräs. det känns så skönt..... huset vintrat, redo för kyla.brasan värmer gott i kamin. all helgona helgen här, nedräkning till julen. hela huset räknar från äldsta sonen ner till yngsta... dotter som man.. mor som alla djuren.

julen är en härligt tid..ivf i vår familj. värme och närhet, kärlek och mat.. inte att förglömma. alla barn är rörande överens om att julklappar inte behövs.. ja det vill säga, den på morgonen vill nog de ha ivf. och den vill vi också ge.. mysigt att tryna ihop på morgonkvisten på julaftonsmorgonen. frukost tillsammans med julklappspapper och snören. lätt drönande för att göra sig iordning till julmiddagen.. invänta alla gäster..duka fint på köksbänk och bord. tända ljus och värma upp glögg....längtar riktigt ordentligt till julen känner jag..

nåväl.. nu är det dags att avsluta dagen för att kramas med mannen.

sleeping beauty....

.....som sov i hundra år. ungefär så mkt som jag känner att jag skulle behöva sova.

idag blev bara en fortsättning på igår. den totala känslan av urkramad utmattning håller ett stadigt grepp om mig.

i vanlig ordning så släpade jag mig ner lr upp beroende på hur man ser det. för att ta medicin och frukost. morrontv och nyheter, tidningsläsning och kaffe. med den starka föresatsen att jag FAKTISKT skulle avvika tillbaka till sängen för att vila lite mer. på order av mannen.

helt plötsligt var son och dotter vaken och huset vaknade med surr, prat, slammer och andra ljud. vattenkokare och microungspip. 8 blev till 9 och helt plötsligen var det lunch. efter lunch blev jag uppkommenderad av dottern för att sova lunch. och något som jag insåg inte var helt så dum idé. efter skrämmande antal timmars sömn (medvetslöshet) blandad av drömmar och snabba uppvak med hjärtklappning, så insåg jag att det var dags att börja återvända till the living. fundera på det under ca 40 minuter. inte helt ensam då, för ett sällskap i form av katt dök upp så det var ju inte så oävent.

resten av dagen rör sig sinne och kropp omkring precis som i frusen sirap.. MKT trögt vill jag påstå. nu inväntar jag bara sänggående samt avundas törnrosa för den hundraåriga sömnen. den ni grabbar...den skulle vara ngt att njuta av.

nity nite..

lång dags färd...

...mot natt.

den här dagen var besök på sjukhuset inbokat. ögonmottagningen. förutom att jag verkligen inte tycker om att vara i det medicinsk tillstånd jag befinner mig i just nu, så vill jag påstå att träffa läkare är ngt jag verkligen inte tycker om. sitta och förklara och berätta om igen vad som händer i min kropp, är så...tröttsamt uttjatande och jag känner mig verkligen som en tvättäkta hypokondriker. ikväll....just nu.. har jag bara lust att lägga ner hela jxxla skiten och avskriva utredning. med allt vad det innebär. inga mer läkarbesök, inga mer gissningar och förhoppningar. inga mer prover och väntan på provsvar. ingen mer sjukdom, ingen mer förvirring i kroppen som jag inte längre känner igen som min egen. utan bara.. skippa hela skiten och få vara ifred. less och grinig är mina "adelsmärken" för tillfället.

och sen på ngt ruskigt sjukt sätt så kan jag inte bara vara sjuk heller när jag träffar folk, allra minst läkare. utan jag är så jäkla hurtig och skämtsam för att sen efter besök sjunka ihop som en katastrofalt misslyckad sufflé.... jag avskyr att vara dålig, hatar att det här som trynar i min kropp, som håller på att förvandla sig till min identitet. jag ryggar tillbaka när jag hör tonfall av sympati. fan tyck inte synd om mig, bli förbannad, att jag inte får vara som förr. i dag är inte en dag med hurtiga uttalande som "det finns värre saker att drabbas av".. numera vet jag inte längre om det är för att inte oroa andra lr för att trösta mig själv som jag säger och tänker de orden. vet bara.. att just ikväll har de liten verkan.

nej som sagt.. en lång dags färd mot natt. och jag hoppas att jag ikväll hittar ngt som tröstar i natten.

my love must be...

........ a kind of blind love I can't see anyone but you.

Are the stars out tonight?
I don't know if it's cloudy or bright
I Only Have Eyes For You, Dear.

The moon maybe high
but I can't see a thing in the sky,
'Cause I Only Have Eyes For You.

I don't know if we're in a garden,
or on a crowded avenue.
You are here So am I Maybe millions of people go by,
but they all disappear from view.
And I Only Have Eyes For You.



http://www.youtube.com/watch?v=bTkcu4GVRe8

good night sweetheart.....

.... finns det ngt jag inte tycker om är det att sova. ja egentligen uppskattar jag sömnen och känslan av att få krypa ner mellan svala lakan. men inte numera. de sista månaderna, typ 18, så har sömnen förändrats och blivit mindre.. nöjsam, om man kan säga så. det är inte någon fara med tröttheten. den finns, i mängder, hela dagar. och nog kan jag somna om jag slappnar av. men det är det där att sova som är bekymret. sömnen är så ytlig så skuttar en katt nerför trappan för toalettbesök så vaknar husets fru, dvs jag. eller så är det maran som rider mig och väcker mig med otäck känsla i kroppen. eller dricker för att jag är torr i munnen och vaknar för att jag behöver på toaletten för att jag druckit, för att jag är torr i munnen. är det de dom kallar för "what goes around comes around"? eller, den här varianten är också bra, så sover jag. nästan hela natten. men vaknar med enorm kramp i vadmusklerna, så till den milda grad att jag är öm hela dagen därefter.

nej sömnen och jag är inte bästa kompisar. fastän jag vet att den är en hyvens "thing" så har jag lite svårt att riktigt tycka grajt om den för tillfället. för att citera bon jovi "i sleep when i'm dead". nåväl, dags att "sova" och i morron ska jag ta sovmorron. ska försöka att inte stiga upp före 8 i varje fall.

goodnight sleep tight
dont let the bedbug bite you

flajd rajs..

....är bland det godaste jag vet. lr rättare sagt, all ris är det godaste jag vet. så enkel mat men tydligen så svårt att tillaga rätt. för mina barn är det ett mysterium, för min moder likaså. sen ska vi inte tala om alla matserveringar inkl. skolmatbespisningar som inte riktigt lyckas få till det. själv misslyckas jag sällan lr aldrig med riskoket, oavsett sort. basmati, jasmin, p-boiled, avorioris. men snacka om nyheter när en ny elektrisk apparat flyttade hem till oss. tänkte på mitt ibland enkelspåriga sätt att det skulle underlätta för så många, speciellt barnen. en riskokare. det ni. en manick som kokar ris och slutar koka ris när de är färdigt.. ivf är det tänkt så. jag gör allting så rätt mäter och häller. sätter igång och väntar och ändå känns det som jag är transporterad tillbaka till hedlunda skolans matsal a'la 1977. hur kommer det sig? numera har apparaten pensioneras. lr rättare sagt den står ngnstans i källaren på ngt hylla och samlar damm. hamnar nog säkert hos ngt barn ngn gång i framtiden. som inte kan laga mat alls.. jag misstänker min dotter men anser att än finns det hopp.

själv mäter jag, tvättar, sköljer och häller ris i panna med vatten. slår igång spis, inväntar det första pysande från panna och låter det koka ngr minuter för att sen slå av och låta det koka på resterande värme. jag har alltid gjort så, madhur jaffrey likaså och jag antar en stor del av resten av världen förfar på ungefär samma vis om än inte med en elektrisk spis då. nej i det här fallet med riskokare så är det nog lättare att lära en gammal hund att sitta än för mig att få till gott ris på annat sätt än det jag är van vid..

så... gott folk.. flad rajs hörrni..

ben'n jerry....

....my best friends.. kalla killar. *ler*.

när jag var barn var jag en galen glassätande unge. glass i stora lass skulle det vara. kall härlig glass med rullrån, hjortronsylt osv. ja ni vet. jag var så galen i glass så jag t.o.m övertygades om att VARM glass måste vara sagolikt gott. allt enligt min moster IA. nåväl inte helt sant, lr rättare sagt, inte sant alls. för den glass hon hade tänkt servera mig, den varma, den var vanlig "hederlig" mannagrynsgröt. ngt jag avskydde som barn och än i dag har svårt att äta/svälja. *urk* men mina unga år till trots (typ 5) så var jag fullständigt övertygad om att det fanns ngt som hette varm glass. den fasta övertygelsen gick snart om intet när jag insåg att jag hade blivit riktigt grundlurad. gissa vad arg jag var. funderar om det var däroch då min passion för glass började matta av. för med åren så blev begäret efter glass allt mindre och mkt mer sparsmakad. numera duger inte vilken glass som helst...tyvärr.

jag märkte redan i tonårstiden att jag radikalt lämnade vaniljglass och marscherade raskt över till avdelning choklad.. och inte vilken choklad som helst utan, håll i er, chocolatechocolatechip. pröva med den en sen fredagskväll. närmare bestämt sia:s glass. sen blev den rocky road, chokladglas med pecannöt och marschmallows. sorgen blev stor när den under en kortare period försvann från sortimentet. texas pecan är inte riktigt samma sak oavsett vad andra säger. under den tiden upptäckte jag mövenpick. *ler*... mövenpick swiss chocolate och walnut marple. mums. jag är omåttlig svag för mörk choklad och pecannöt. efter att ha slickat insidan på mången mövenpick burk fortsatte jag vidare till häagen-dazs....yummi. choc choc chip och inser också att cheescake-glass är inte så dumt. men nu är det bara ben 'n jerry. jag menar förutom smakerna. har ni sett behållarna? och namnen? Chocolate Chip Cookie Dough The Cone, Bohemian Raspberry, Oh My! Apple Pie! jag bara menar. vem kan inte älska sån glass.. *skratt*.

min yngsta son är galen i glass.. precis som jag var när jag var yngre. funderar om han också kommer att avancera och utveckla en annan smak än vanlig vanilj. undrar vilken som kommer att bli hans favorit. kanske dairy queen lr hersey's, lr kanske t.o.m dreyer's. *ler*. nåväl.. only time will tell. nu är det dags för ngr skoper b&j. smak? new york super fugde chunk. *ler*

god save the queen.

...idag fick jag en present av min son. en film jag tjatat om så länge. *ler* jag är vanvettigt intresserad av historia.. och jag tycker om att se historiska filmer även om en del är fiktivt.. *ler*. i dag kom han hem med elisabeth the golden age. så det blev att kura i soffan under filten medan mannen jobbade över och sen hamnade i telefonmöte.. *ler*.. men jag hade ju elisabet till sällskap.. fan inte så dåligt det heller.. *ler*.

när jag var ung.. mkt yngre än i dag så plöjde jag igenom böcker om renässansen.. england, italien, kläder, musik, arkitektur. allt helt enkelt, för att sen gå över till nästa era och epok. tyvärr är mitt minne av den mer teflonliknande arten vilket medför att jag konstant måste fräscha upp mina kunskaper.. kanske inte då med filmer. de är mer av ren underhållning. *skratt*

ok ville bara nämna det.. sonens present.. *ler*..

uschliiii....

...bloggare.. det är vad jag är. läser andras bloggar och dom är så fantastiskt duktig på att blogga.. VARJE DAG. varje dag händer ngt fantastiskt lr tillräckligt intressant i deras liv värt att blogga om. kan tyckas...lr tycker de. men sanningen att säga så även om jag hade spännande dagar, timmar och minuter så skulle jag nog inte blogga om det ändå. fan vad jag är trist.. *skratt*.

btw.. min man påstår jämt och ständigt att jag är så nyfiken.. *ler*.. inte speciellt egentligen. efter snart 23 år ute vid havsbandet (född teg/uppväxt väst på stan) så har jag ingen koll alls på allt skvaller som går i bygden. jag skulle nog ärligt inte kunna räkna ihop tio stycken utomstående vänner från orten om så mitt liv hängde på det. nej, nyfiken kan jag inte beskyllas vara däremot behäftad/begåvad/bestraffad med en synnerligen övertidsarbetande analytisk hjärna. gåtor, mysterier, aktiemarknader, bostadsräntor, politik och, ska erkännas engelska deckare. där är jag "nyfiken" till den grad att det blir en ren bestraffning att höra mig mala på om olika faktorer som kan beräknas lr beaktas.

well .. återigen.. bloggning är mkt sporadiskt hos mig. får väl ändå hoppas att det ändå innehar en viss kvalitativ nivå.. *skratt*

tjing tjing

Anders

han stod på gården och väntade på oss, min man och mig. kände igen honom på ryggtavlan och hans sätt att gå och röra på huvudet.. *ler lite*.. när han hörde vår bil rulla in på gården vände han sig om och jag så glädjen i hans ögon. leendet på läpparna som var så välbekant. och allt var så familjärt när han la sina trygga björnarmar kring mig och gav mig en stor härlig kram. det kändes så skönt och så trevligt. så välbekant. då vaknade jag och återigen slogs jag av den enorma saknaden och den verklighet som obönhörligt vill påminna oss om att döden är definitiv. det hade fan varit bättre om vi hade blivit ovänner och jag på så sätt inte längre varit en del i hans värld. då finns ivf chansen till återförening. idag hatar jag verkligen döden för i vissa fall så är den fullständigt onödig. idag blir en gråtdag. idag blir en dag med rammstein. en dag med ilska, förbannelser, saknad och insikt. idag är en höstdag. idag är åter en dag utan anders.

det bor en ängel i mitt rum....

på min semester i somras så nåddes jag av ett dödsbud. en person i min vänkrets hade avlidit. den omedelbara chock som jag drabbades av, förnekelsen som jag kände och den fruktansvärda overkliga känslan höll mig i sitt grepp ett ordentligt tag.

och nu...flera månader senare så.. är det fortfarande overkligt. ena stunden så tänker jag sms lr ringa honom. "fika snart?", "sugen på doppa?" och hans respons "alltid ;-)"... nästa stund så inser jag fakta. det går inte att göra så. sms honom.. prata med honom.. bara dricka kaffe med honom. och känslan av overklighet är lika märkbar än i dag som då jag fick beskedet. hur kan en människa som är så mkt LIV helt plötsligt inte vara det? hösten gör det nästan värre. därför att, för mig, var han hösten. lukterna, färgerna samt värmen av solen men kylan i skuggan. för att använda en sliten fras.. "han fattas mig".

jag har alltid sagt och påstått att saknaden inte blir mindre med tiden. kanske mjukare i formen men lika otroligt outhärdlig. sorgen lägger sig lite, blir mindre, men saknaden kan verkligen slå ner i en som en blixt från klar himmel. när själva döden varit framme så är sorgen den mest framträdande och med tiden så blir den lättare, om man kan säga så. då är också medvetandet så fullt med tanken om att personen är borta. men när tiden går.. så "slappnar" man av och helt oförberedd så inser man att han/hon är borta för alltid. pga man kanske skulle vilja säga ngt till personen ifråga lr bara höra vad dom tycker om ngt. då kommer insikten. IGEN. och IGEN och IGEN.. år efter år efter år.