fredag 10 oktober 2008

det bor en ängel i mitt rum....


på min semester i somras så nåddes jag av ett dödsbud. en person i min vänkrets hade avlidit. den omedelbara chock som jag drabbades av, förnekelsen som jag kände och den fruktansvärda overkliga känslan höll mig i sitt grepp ett ordentligt tag.

och nu...flera månader senare så.. är det fortfarande overkligt. ena stunden så tänker jag sms lr ringa honom. "fika snart?", "sugen på doppa?" och hans respons "alltid ;-)"... nästa stund så inser jag fakta. det går inte att göra så. sms honom.. prata med honom.. bara dricka kaffe med honom. och känslan av overklighet är lika märkbar än i dag som då jag fick beskedet. hur kan en människa som är så mkt LIV helt plötsligt inte vara det? hösten gör det nästan värre. därför att, för mig, var han hösten. lukterna, färgerna samt värmen av solen men kylan i skuggan. för att använda en sliten fras.. "han fattas mig".

jag har alltid sagt och påstått att saknaden inte blir mindre med tiden. kanske mjukare i formen men lika otroligt outhärdlig. sorgen lägger sig lite, blir mindre, men saknaden kan verkligen slå ner i en som en blixt från klar himmel. när själva döden varit framme så är sorgen den mest framträdande och med tiden så blir den lättare, om man kan säga så. då är också medvetandet så fullt med tanken om att personen är borta. men när tiden går.. så "slappnar" man av och helt oförberedd så inser man att han/hon är borta för alltid. pga man kanske skulle vilja säga ngt till personen ifråga lr bara höra vad dom tycker om ngt. då kommer insikten. IGEN. och IGEN och IGEN.. år efter år efter år.

tisdag 7 oktober 2008

var sitter styrkan/manligheten???.....


....funderar jag på ibland. och varför blir en del män så ofantligt uppretade av att se en annan man i långt hår?

hörde en kommentar igår på tv, utslängd till en av programmets deltagare. "gå och klipp dig!". i en diskussion angående personers uppförande lr åsikter hur kan det överhuvudtaget vara relevant att kommentera den andres hårlängd? var kommer det ifrån? är långhåriga män ett hot mot korthåriga män? är långhåriga män ett hot mot manligheten? tänker på simson/samson. han var ju tydligen både långhårig OCH manlig vad jag förstått.. och ofantligt stark. han ansågs ju också vara ett hot då.. för hans styrkas skull då men dock. och visst.. delilah uppmanades att snagga stackars simson för att bli svag. tji fick de alla när det visades att han minsann kunde ändå korthårig som han var. om man skulle konvertera det till det motsatta könet, är då kvinnor med mindre bröst ett hot mot kvinnor med stora bröst? får småbröstade kvinnor kommentarer som.. "skaffa inlägg för fan"? har aldrig hört det.. men det kanske finns.. ngnstans... nåväl.

söndag 5 oktober 2008

homewrecker..



..har du säkert hört talas om. säkert också träffat på ngn i dina dagar. du kanske tom är en sån själv. vad vet jag. men har du hört talas om en moviewrecker? en sån där som alltid tar udden av scenen som är tragisk, sorglig, öm, bittersweet osv. jag bor med en sån. en sån där som alltid kommer på sina mest lysande skämt och ordvitsar just DÅ.. den stunden som är så där intressant på ngt vis. han lever jag med.. och det finns säkert fler än jag som har en sån som han där hemma. dom kommer i olika skepnader dom där typerna...olika åldrar, olika kön. men ett är säkert.. deras gemensamma syfte är att förta stämningen oavsett vad det är. mördaren kryper närmare... ja då får man höra hur olämpligt det är med högklackat när man ska springa ifrån. robin hood kysser marion.. han påpekar bestämt hur vansinnigt uppfriskande den medeltiden kyssen ska kännas. utan tandkräm och munskölj. ja ni fattar...*skratt*. min man har många fördelar och storheter av olika slag men ngt han är mkt dålig på det är att hålla kxften när det händer ngt på tv:n/bioduken.

tur för honom så älskar jag honom ändå. *ler*

all the leaves are brown, and the sky is grey...


....inte riktigt den höstsöndag jag hade tänkte. mina planer var en tur ut till harpsjön och bara känna lukten av höst. se färgerna och känna solens sista smekningar. istället så fick man en blåsig regnig grå höstdag som verkligen dämpar lusten lite. utanför fönstret har björkens löv fått en tråkig gul färg. det gråa draperiet av regn dämpar säkert färgerna också. vinden driver uppför vår väg i rikting upp mot bron. den sliter med sig björkens hängande svepande grenar och påminner om hårman som piskas av vinden. sorgligt.. det känns ganska skönt att få sitta här vid köksbordet och se ut genom fönstret. känna värmen inomhus, höra surret av familjen runtomkring. känna värme och trygghet. jag är lyckligt lottad. nu ska det tändas en brasa i kaminen som det känns. som kompensation för den uteblivna turen till harpsjön. tända ngr ljus och njuta av en god pasta med sås. ibland är enkla saker de bästa saker.

lördag 4 oktober 2008

Who get stuck with all the bad luck?


...no one but donald duck...*ler*

jag är inte så där jätteförsjust i tecknat.. var tidigare.. men inte så mkt längre. tecknat är inte riktigt som förut. ja jo jag vet.. jag är lite konservativ i vissa avseenden men.. ärligt.. nog är väl ändå gamla kalle bättre och roligare med sina korta strippar än en del nyare "bättre" filmer?. för mig är det kalle alla gånger. ngt med den mannen får mig att le igenkännande mer än en gång i varje liten snutt. han vill så väl.. och så mkt men hans humör är lite väl svårt att kontrollera.. vilket gör honom så fantastiskt underhållande. i allt det där känner jag igen mig.. oja.. allt från "jag vill så väl" till rabiat vansinnig och alla står och små ler vid ringside medan jag slåss mot väderkvarnar. ja, jag har också mina piffar och puffar. mina envisa och snattande skogsbjörnar. även om de inte alla gånger ser ut som de tecknade små terroristerna. nej i min värld heter dom helt andra saker och kallas för annat med. och antar betydligt fulare och motbjudande skepnader än alla kalles plågoandar tillsammans. *skratt*

nåväl.. killen är en reko grabb vilket jag även vill tro mig själv om. ja kanske inte grabb då, hell inte ens tjej. föredrar fruntimmer.. det är så där vanvettigt rejält ni vet. såpluktande händer med grova knän efter allt skrubbande.. *flin*. quinna är inte heller ett ord jag likar så där jättemkt. quinna är ett ord som användes tiden FÖRE kvinnan fick rösträtt. det känns lite förlegat då att använda ett sådant ord av feminister för att på ngt sätt manifestera sitt oberoende och krav på jämlikhet. jag anser att var och en gör vad de är bäst på. om det sen är byta säkring lr baka bullar OAVSETT könstillhörighet så kan jag med lätthet påstå att det rör mig föga i ryggen. så länge baket är gott och det finns ström till eländet att grädda det så what the heck vem som gjort vad.

så mao ikväll har jag njutit av kalle, återigen gjort avkall på ordet quinna, tv-soffa-hånglat.. ja inte med gubben utan med katten samt löst ett antal midsomriska mord på tv. det ni.. *ler*

muuu på er alla

fredag 3 oktober 2008

if you say so...


....så låter det mkt konstigt när harrison ford pratar tyska... *ler*

det här med att dubba. vad är det egentligen? jag kan förstå att det behövs i vissa länder där kanske många är analfabeter. men kom igen.. tyskland? usa? frankrike? varför dubbar man filmer där? det är en mkt besynnerlig upplevelse att se sina favoriter prata ett språk dom inte vanligtvis pratar och som man själv inte förstår.. hey.. det är besynnerligt även om man förstår språket. *s*

för evigheter sen besökte jag usa och såg en del tv. konstigt lr hur?.. nåväl.. vänner var på.. och det hablades espanol för glatta livet. jag måste säga det.. monica är mkt besynnerlig på spanska för att inte tala om ross. *skratt*.. phoebe funkade ganska så och joey också.. men chandler?.. *skratt*.. mja.. föredrar nog engelska där.

såg även en film med harrison ford. en gång i tiden min stora "bio älskare".. *skratt*. ngt reviderar idag. ivf som helst så smattrade han tyska ord i ngn av sina indiana jones filmer. mkt passande för den scene som etsat sig fast med den tyska ford innehöll tyska uniformer. bisarrt..*skratt*.

film är bäst på bio men jag tycker nog att film är bäst på originalspråk. men sån är jag då. *ler*

ikväll är det hemmakväll med dotter. det innebär omåttliga mängder av godis och annat div illamåendegörande saker och ting. film för kvällen är "fyra bröllop och en begravning", en film som faktiskt är en av de få filmer jag gråtit till som vxn kvinna. scenen som har samma inpakt varje gång är när begravningsklockorna ringer och dikten över den fallne mannen läses av hans unga älskare. fantastisk härligt gråtande .. gör ju inte saker sämre att dikten är underbar och skådespelarens röst är mysig.. lätt scottish och allt.. *ler* nåväl ser väl hur mkt "snorpapper" som går åt ikväll lr om ögonen är helt torrlagda. vilket dom numera är men då mest pga sjukdom än ngt annat.

tisdag 30 september 2008

saliga är de saktmodiga lr???

... har funderat över den betydelsen och inser att jag får nog lov att googla för att ta reda på det. *ler lite*

det finns däremot andra saker jag har ganska god pejl på. som tex husprisers vara lr inget vara.

ett inslag på nyheter om en kvinna med tårfyllda ögon som beklagade sig över grannen. den granne som fått köpa EXAKT samma radhus till ett längre pris, då byggfirman ansåg att dom var tvugna att realisera huset för att bli av med skiten....(kan man skriva så?) nåväl.. skit ska skit kallas.. är det ingen som vill ha det till det satta priset så kanske man måste sänka priset. vilket tårfyllda damen hade lite svårt att inse. för vem skulle kompensera henne??..

min tanke gick då till följande.. kompensera henne ekonomiskt lr för att hon likt så många andra tappat vett, besinning och huvud i den upphaussade jakten på bostäder??.. hon menade nog ekonomiskt och jag inser att det är säkert enklare att ersätta DEN delen än att få lite vett och sund förnuft. för bara att man känner att man måste sitta och beklaga sig för att man har ett kortsiktigt tänkande och dålig investeringskänsla.. ja då kan det bli svårt att ersätta hjärna. för det var väl investeringsmässigt hon tänkte??? och det måste jag säga gör mig otroligt mörkrädd det med... för alla dessa ekonomiska signaler har skickats ut de sista 18 månaderna minst.. svagt i början men starkare eftersom...

saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem höra himmelriket till.. funderar vad som händer med di fattia överlag jag.. *tänker*

för det andra....


....nej jag är ingen frekvent bloggare.. hell jag är inte ens en riktig bloggare. vad nu det kan vara. jag är egentligen lost in space och har ingen aning om vad som kommer att ske lr inte ske på det här stället..somewhere in time.

nåväl. katter. för att ta det först.. dom är bra roliga dom. inte bara roliga hahaha utan roliga besynnerliga. ta tex stumpan, en blandis med siames i blodet och psyket samt till sinnet. för humor saknar hon helt och hållet. ingen självdistans men en riktig besserwisser och verkligen ett ämne för världsherre. vid sängdax är det hon som bestämmer vilka som får tillträde till sovrummet. lr rättare sagt HON tror att hon bestämmer. de allra flesta skiter högaktningsfullt i hennes åsikt när det lider mot natt. likadant är det med utfodring. där ska hon äta först men ändå så är det så hon väldigt sällan äter ALLT som serveras. hon är mkt kräsmagad.

i hennes värld råder följande hierarki. matte (moi), JAG (stumpan) och sen resten av haranget. husse, stora lillhusse, lilla lillhusse, lillmatte, en lång räcka av katter och hundar. i vilken ordning? vem bryr sig, så länge HON är efter matte. *skratt* det värsta som kan hända i stumpans värld, förutom att hon blir förpassad till samma nivå som hundarna, är när matte kokar som en vulkan och är skogstokig. DET är inte kul. inte i stumpans världen.. lr inte in ngns värld ska väl ärligt sägas. stumpans beteende vid ett sånt tillfälle är att försöka göra sin röst hörd samt, och det här vet jag inte om det är specielt strategiskt smart, bita sin matte i benen. hur tänker hon där? att jag ska bli lugnare för att jag har en katt som biter och nafsar mig i benen????? som sagt hon är inte riktigt som andra katter. men hon är min galna pms-sjuka kelna pratsamma goa katt. *ler*

måndag 8 september 2008

first thing first...

....till sakens rätt ska sägas att jag inte är ngn bloggare.. hell no jag har just så pass skrivit dagbok i mina dar. min paranoia hjärna har lite svårt att lämna ut sig så.. mina vänner.. detta.. är ett mkt stort steg i min värld. ser vad som händer och vad som kommer på pränt och hur länge det varar. *ler*.. nåväl.. så.. detta är the first..

och btw.. just nu ringer jingeln till reklamen för ngt attans bilmärke jag ändå inte kommer ihåg.. men låten sitter.. l is for the way you look at me, o is for the only one I see, V is very, very extraordinary, E is even more than anyone that you adore can...*sjunger*...

later good folks..

you hear what i say?

the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.

hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.