det sa bara klick...

.....och så blev det mörkt. jag har fått en kontroll. en remote. *nice*.. me like.. me like remotes alot. och det vet min man. den här gången har faktiskt remoten ett syfte. pga värk i händer/leder så har jag lite ork att tex dra ur kontakter och sånt. därmed skaffade min man en remote. en remote som jag kan använda när jag tänder fönsterlamporna i köket. och med samma klickande grej så kan jag även släcka ner alla boxrar, tv-apparat, dvd, stereo, på samma gång. fattar ni. jag slipper böja mig ner och grabba tag i kontakten för att stänga av allt. nice.. me like som sagt. kanon. och sen älskar jag ljudet av klickandet. klick här.. klick där. på min julklappslista står numera "fjärrkontroll". jag vill ha fler till ALLA mina grejor hemma.. *ler in slightly madness*....det enda som jag tycker är tråkigt.. finns ingen remote för kids och man lr skällande hund. DET är också ngt att jobba på. tycker jag då.. *skratt*

dont know why...

...there's no sun up in the sky. stormy weather....

ja det kan man verkligen säga. det blåser och stormar så det knakar i huset.. katterna sover gott men äldsta hunden gillar det inte. och jag är böjd att hålla med. fy sjutton säger jag bara. kan inte påstå att jag ser fram emot att krypa till kojs och höra vinden yla kring knutarna tankarna går direkt till ngn gammal charles dickens berättelse lr dylikt. nästan som man hör namnet heathcliff genom stormens vrål.. fy och usch.. inte nog med det.. tankpannor låter också som om dom är på väg att fara ut på en resa. nej tacka vet jag ljumma sommarvindar. men men.. man ska icke klaga.. och allt det där. en värmade brasa. gott sällskap. god mat. doftande glögg har hållet värmen uppe på många sätt.

jag kan gott säga att mer än så har jag inte att skriva lr berätta. min hjärna har varit lite avställd ungefär som en motorcykel lr gammal bil. det har inte funnits mkt funderingar lr snilleblixtar. och jag kan väl ärligt säga att det är vid sån har tillfällen i livet man fick till uppgift att skriva en kort novell, i svenskan lr engelskan. just den stunden då man just precis kunde knåpa ihop ngr rader som beskrev vädret. åjo.. ni vet gott och väl vad jag menar. den där timmen i 8 lr 9 som läraren meddelade att nu ska det skrivas. inget mkt.. inget långt utan bara ngt kort. om typ ja ingenting. och er hjärna är...BLANK.. det finns inga slingor av tankar lr berättelser. ingen story som sprätte igång bara för att du såg en penna falla till marken lr du kom ihåg ngt som hänt en kompis tidigare. nej nope.. inte ett gryn av inspiration.

så precis så är det ikväll.. men med ngt tvångsmässigt drive så fortsätter meningslösa ord att komma... en orgie i ordvomit. hur tokigt kan det inte bli ibland. *suck*

nåväl.. dax att kramma kudde och gubben. en natt som denna så lär han fasen få göra rätt för sig....*ler lite*

gonatt i natten..

maj på malö...

...vackra maj, dig vill alla vågor smeka, när du kommer i din eka och förtöjer den på svaj.

min mamma heter maj. maj eleonora . född den 23 november 1940. under kriget mao. det innebär att min mamma fyller 68 år i morron lr idag. man säger att man märker man blir äldre när man ser på barnen. men jag tycker det gäller för föräldrar med. jag menar.. min mamma har ju alltid varit min mamma. på alla sätt...hennes sätt och personlighet har i stora drag varit de samma. på gott och ont som med allt. mest gott då. och jag älskar henne lika mkt i dag som när jag var barn. och hon luktar fortfarande på samma sätt idag som då. jag ser på henne och jag ser exakt samma mamma som för 35 år sen, lr så kan det tyckas. men ibland.. vid vissa tillfället.. så kan det där magiska skynket som skymmer ens ögon från vad som är och vad man sinnet ser, så upptäcker jag de fina ryckorna, de gråa hårstråna. och även med den insikten så ser jag min mamma. den där vackra kvinnan som jag kommer ihåg från foton från 60-talets glada dagar i umeås nattliv. lika vacker då som nu fast på ett annat sätt. och även om det funnits stunder då jag och min mor inte alla gånger kommit överens, så älskar jag henne ofantligt mkt. känner en tacksamhet över att hon faktiskt lät mig vara den jag är, på både gott och ont.

nåväl...längre bort än 68 år vill jag inte tänka på nu. för i morron...lr rättare sagt idag. fyller min mor år (oavsett hur mkt) och till hennes ära ska vi göra smörgåstårta. ngt av det bästa hon vet. och vi ska äta, skratta och vara glada.

När lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol,
sa mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.

meaning of life....

.....dont give up. perhaps that's the answer, the larger answer. dont give up!

varm glögg....

....på fredagseftermiddagen. känns varmt och gott samt luktar så fantastiskt. jul och mys. ja jo.. fast jag dricker ju alltid vanlig "vit" glögg då. jag har inte riktigt tyckt om spritsmaken blandad med alla goda kryddor. fasen heller.. jag är ingen fan av spritsmak/lukt alls. groggar, cocktails och longdrinks är inte min grej.. föredrar nog vin av nästan alla sorter. wiskey är inget för mig, snapsar gör jag inte. om mitt liv hängde på det skulle jag nog hellre dö än dricka ngt av de båda. gin går ann.. inte rent då men mkt utspätt.. ett undantag finns faktiskt. rom. mörk rom. mörk lagrad rom. mörk lagrad cubansk rom. den flyger under radarn och får mig faktiskt på fall. ett glas med mörk rom. vällagrad...doftande.. med kanske lite mynta lr/is. en handrullad cuban.. sittandes på en altan.. i en skön stol.. i värme.. med solnedgången i blickfånget.. ja du.. då är en cuban som allra allra bäst.. *skratt*

nej.. jag är inget vidare ämne för alkoholist. det där med att tappa kontrollen och bli galen.. ja.. det är jag ju ändå. galen alltså.. och jag vill inte påstå att fulla personer är så speciellt roliga att prata med ju längre in på kvällen det lider. inte blir de smartare heller.. och inte fan är snygg ngt man heller skulle påstå att dom blir. folk säger saker, gör saker och bär sig åt. dagen efter skyller dom på spriten. när jag gör ngt dumt idiotiskt och mindre minnesvärt.. så får jag stå med skiten.. och erkänna hur dum jag är.

nej.. där tog glöggen slut.. det verkar vara dax att bränna på en panna till. glögg är allt-i-ett. varmt, gott, sött och som godis. slår ta-mig-rackarn nästan thé

if the kids are united...

.....vilken styrka det skulle vara.

jag har en snart 30årig unge, kille, man i mitt liv. en lång 28åring som med jämna mellanrum invarderar vårt hem, vår soffa, vår tv, skafferi, frys. en unge till som bråkar, busar, retas, kramas med de andra barnen. en kille som kidnappar ngn katt att kela upp lr leka med, lr som tar en sväng med hundarna. en ung man som står i köket med diverse sallader, såser osv.

alla förväntningar jag och min familj har haft vad gäller honom har infriats och bekräftats. även de dagar han kanske inte gjort det smartaste draget lr varit i sin bästa dag. men han har aldrig fått ngn av oss tvivla på honom. varken som den människa, individ han är lr hans kapacitet. det viktigaste vi har för våra ögon är att han ska må bra och att han ska känna sig lycklig i sitt liv.

och dom här tankarna, förhoppningarna, förväntningarna och önskningarna är inte ngt som är förbehållet honom. utan alla våra barn. att som vuxen värna om barnen i allt så de ländas det goda även i svåra stunder. jag blir vid såna här stunder fullt medveten om att det inte är en unik känsla. att som förälder och vuxen ha det bästa för våra barn i tanke. oavsett förälder. oavsett barn.

idag, inte speciellt mer medvetet, önskar jag alla mina barn en fin dag, en vacker dag och en säker dag. så att de kan få gå i säng och vakna upp i morgon igen. med nya förhoppningar och drömmar.

richard carlson

"If you had one hour to live and could make just one phone call, who would it be to? What would you say? And why are you waiting?"

richard carlson

mkt mer känns det inte som jag har att skriva. orden lämnar en med eftertanke och det kanske är passande idag likaväl som ngn annan dag. orden får en att tänka, fundera. ja, vem skulle jag ringa och vad skulle jag säga och vad väntar jag på?

så länge skutan kan gå...

...så länge hjärtat kan slå.. *nostalgisk*

hittade en sajt idag. lr rättare sagt min son hittade en sajt han tipsade mig om. det hela började med diskussionen kring färjetrafiken här ute över till vasa. båtarnas vara och icke vara samt fördelen med taxfree. på mitt typiska gamla-morsan-vis så var jag ju tvungen att berätta om när jag var ung och åkte över till vaasa för mindre än 30 kronor. så med en hunka i princip kunde man ta sig över och till tbx SAMT få med sig ngt gott hem. inte illa pinkat med tanke på dessa dagar då man just kan få ut en hundring från automaten än mindre ngt att både äta och resa för. *skratt*

ivfsh. jag surfade in på sajten som så lämpligt heter; vasabåtarna, nostalig på nätet. och gissa om att det var nostalgi. alla dessa båtar.. alla dessa bilder...alla dessa MINNEN.. *skratt*

jag tror att första gången jag reste över ensam var nog ngn gång i sjunde klass. antagligen på ngt vårlov lr ngt sånt tillsammans med en hoper andra småtrevliga ungdomar i lämplig ålder. ryktet brukade gå igång och från att varit ett handfull eventuella resenärer så blev det enorma mängder av kids från olika skoler. grubbe, haga, ålidhem, mimer, teg och bräntis.. *ler*.. vi satt i korridorer och i trappor. hängde över varandra som klasar och antagligen satte skräck i både en och annan gammal tant. *ler lite*.. en av mina vänner köpte med sig godis för nära 300 kronor. har ni ngn aning om hur fantastiskt mkt man fick i godisväg för 300 spänn?????!!!!.. jag menar bio kostade ju typ 15 (och ett skrovmål likaså)

det som var mest förunderligt var att faktiskt vi FICK åka över till vaasa med våra vänner.. i den åldern. resan tog hela fyra timmar.. inte riket som 20 minuter med hh ferries. utan hela 4 timmar. 4 timmar med sprit och annat farligt som ungdomar eventuellt kan vara intresserad av. sprit och dobbel. men de flesta jag kände var faktiskt mest intresserad av godis och då helst tjärtabletter. säg den unge i dessa trakter som inte tuggat, sugit och stank av nytjärad båt. *skratt* och nej, jag vill inte påstå att vi var snällare lr skötsammare då. inte alla ivf och alla var inte bovar heller. men herregud, vet nu hur fantastiskt billigt godiset VAR på båtarna. *skratt*.. vilket jag blev påmind igen. hittade nämligen en taxfree katalog online från de gyllne dagarna. *ler*

som sagt en mkt roligt sajt.. att rekommendera för alla som ev har åkt vaasabåtarna lr som är intresserad av båttrafik. själv.. saknar jag tjärtabletterna mest..


http://www.vasabatarna.se/

words...

...dont come easy to me..

lr kanske inte då.. men däremot finns det ord jag INTE uppskattar. och nej jag menar inte könsord lr ord som är ras/religions diskriminerade utan jag menar helt vanlig ord som låter nog så oskyldiga men verkligen kan rub me the wrong way... vilka.. ??? ok.. here comes



your lost, din förlust.

det ordet innebär för mig att dom känner mig ordentligt bra.. vet vad jag varit med. lr..?.. jag menar.. hur fasen ska han/hon annars veta om jag haft ngt bättre sämre än det dom erbjuder?!


next.



would'nt you like to know, det skulle du bra gärna vilja veta.

ja är det så att vi har en diskussion och ett ämne kommer upp som tydligen vederbörande anser intressant. om jag då frågar så vill jag antagligen veta också. men vid en sån kommentar så.. blir jag såååå not intresserad. då får det faktiskt vara.




jag är det bästa du ngnsin träffat på.

ok.. återigen.. hur kan ngn veta exakt vilka jag har träffat lr inte träffat. tydligen besitter vissa, förutom uppblåst ego en otroligt förmåga att se och känna av saker. som tex vilka jag har stött på i min dar.



lr varför inte den här..


man måste ju testa saker för att veta vad man gillar.

måste man???.. jag kan ärligt säga att vissa saker vet jag redan att jag inte gillar.. och då behöver jag inte ens gå in på det här. men tro mig. och andra saker som jag vet att jag inte gillar har jag testat. återigen.


har verkligen svårt med folk som utgår ifrån saker och ting som dom ingen aning har om. jag menar.. jag utgår ju inte från att alla är idioter. hur gärna jag än vill det..

penny lane...

...Allison Road--Gin Blossoms
Joppa Road--Ween
53rd & 3rd--Ramones
Central Park & West--Ian Hunter
Wall Street Shuffle--10cc
Does This Bus Stop at 82nd Street?--Bruce Springsteen
Baker St. Muse- Jethro Tull
22 Acacia Avenue- Iron Maiden
Tin Pan Alley- SR Vaughan

och inte att förglömma route 66.

vi har också en sån där typ av väg som ngn kanske skriver en låt om. kanske inte fullt lika känd och legendarisk men ändå mkt omskriven om här på bygden. i vår del av världen heter vägen ök. lr rättare sagt den heter östra kyrkogatan men kallas för ök. ök, går från stadskyrkan vid älven och ända upp mot e4 norrgående rikting. man passerar mimerskolan, gamla folketshus, hagaborg (var en gång ungdomsgård), ok parkvägen och taormina (en av de äldsta pizzeriorna i umeå) för att vidare ta sig förbi sandbacka och upp mot västra kyrkogården. inte speciellt avancerat menunder många år en prövning och bedrövelse för så många.. både boende och genompasserade.

ök har alltså varit den länk mellan centrala stan och de dela som ligger norr om umeå. tex ersboda, mariedal och marieberg. och även där olika affärer har byggts upp. så.. östra kyrkogatan har varit en naturlig väg att transportera sig via. till bedrövesle för de boende då. så olika sätt att begränsa genomfart, buskörning och utsläpp/bullar har vidtagits. av typ... avstängning.. vägbulor, slalomliknande banor för bilar att köra. osv osv. så har statusen varit på ök i kanske ja.. 20 år lr ngt sånt.. döm om min förvåning då vi härrom kvällen körde vägen upp från centrum ut till ersboda och vägen var RAK. helt fullständigt RAK.. inga bulor ingen slalomsträckning utan rak. jag kan ärligt inte påminna mig om när jag sist åkte den vägen utan att hindras av ngt.

så....ok.. ingen kommer kanske att höja ök till skyarna.. ingen kommer heller att bli nostalgisk över de ingrepp som gjorts på den gatan. men hey.. alla vi umeåbor har sååå många åsikter om den sträckningen så det skulle nog räcka till åtskilliga blogginlägg.. *ler*


själv citerar jag bara monica z

"sakta vi går genom stan"..

thank you for the music...

...the songs im singing.

inser, efter att ha läst min blogg, att mkt av mitt liv innehåller musik. det har jag aldrig tänkt på tidigare. att den har funnits där...tillsammans med mina böcker, ja det har den. men inte att jag är så här upptagen av själva världen av rytmer, texter och känslospråk...det hade jag ingen aning om.. ärligt. när jag hör jingles lr intro på tv-program så hör jag andra gamla kära låtar.. de gömmer sig även i texter jag läser och meningar och ord som folk säger talar berättar. i samband med musiken så känner jag mig nästan mystisk.. magisk.. nästan som en häxa, trollkarl lr magiker. knuten till en värld utan för den vi lever i. ja.. även fast det låter nojjigt så fasiken så sant..


man kan:

• äta
• sova
• slappa
• stressa av
• dansa
  
• jobba
• träna
• simma
• sjunga
• skapa
• umgås trots språkhinder
• skratta
• gråta
  
• trösta
• föda
• dö
• och älska

till musik. återigen.. vill jag understryka. musik är en stor del av livet..



http://www.youtube.com/watch?v=FP7mjSwqOwc

from dusk to dawn...

...natten över.. finally. inser fördelen som eventuellt vampyrer har. även om de inte kan finna njutning i vanlig mat så har dom säkert inget problem med sömnen. och DET är faktiskt ngt jag kan tänka mig vara befriande. men å andra sidan... tror jag skulle sakna smaken av nygjord äppelpaj, lr hemmagjord citrondryck. nej.. jag föredrar nog ändå att hellre vara sömnlös än livlös. smaken av mat känns mer lockande än behovet att få söva.


lullaby

http://www.youtube.com/watch?v=cVbZmCQT6Ec

i dont want the world to see me...

...ibland gråter jag. ngn gång så andra ser men oftast för mig själv, inombords. det är faktiskt mkt enklare att vara arg än ledsen. både för mig själv och för andra. ilska är så mkt enklare att hantera än sorg lr tårar. hur kommer det sig?

ikväll lr rättare sagt i natt är en natt då jag önskade att jag orkade gråta. oavsett om det var för andra lr inombords vill jag tro att jag skulle må lite bättre av att gråta. men.. som alltid så avstår jag. skriver hellre.. och i natt blir det här skrivit. fast.. allra helst skulle jag faktiskt vilja sova. sova tillsammans med min man. ligga nära i mörkret och höra honom sova, känna hans värme. men som jag sagt tidigare. sömn är inte för alla en lisa, för egen del kan det gott vara. som i natt. för jag tycker just nu.. att det vore ganska gott med tex 5 timmars sömn på raken. och inte dessa lösryckta perioder av sömn som jag låtsas vara tillräcklig. nej 5 timmar vore nice.

men ngt motsägelsefullt är det ändock att jag avskyr att vakna också. först en skitkass natt med halvgod sömn och sen vakna till...ja vad? värk, stelhet, illamående, utmattning. härrom dagen tog det nästan två timmar att komma mig ur sängen. och nej jag låg inte och snoozade .. jag låg och väntade på att kunna stiga upp. att fingrar, händer, fötter, tår samt övriga delar av min kropp skulle signalera klart, grönt ljus, nu kör vi.

ett nytt "fenomen" har inträtt.. dykt upp. jag har kramper/senadrag nätterna igenom.. i vader och tår. trevligt lr hur.. *ler lite*.. ärligt talat så har jag haft väldigt lite av sådant. före jag väntade barn typ aldrig. utan bara under mina graviditeter.... men nu på slutet så är det för jämnan och en gång i dag när jag skulle ta på mig sockar.. utan att sova.. och vara med barn.. fräckt.. lr noooot.

det mest intressanta "fenomenet" är nog ändå det som jag kallar för "som-när-tandläkar-bedövningen-släpper". den sträcker sig från ungefär armbågarna .. på utsidan av armen ner mot de två yttersta fingrarna. ibland även på benen. mkt coolt med den känslan i fingrarna.. känns som jag suttit på händerna i flera år och så sitter domningarna i.. ännu.. mkt besynnerlig känsla.

det jag känner mig mest irriterad över.. ja på en lätt nivå då.. är min röst. fåfängd som jag är så vill man ju låta ljuv.. även om ingen jäkel är där för att lyssna på en. men ok då.. man vill ju att stämman ska låta nice.. inte som bonn scott efter ett lager med jack daniels.. inget ont om scotts röst då.. men.. den är ju inte riktigt min.. vill inte vara hes.. inte sexigt och fan så jäkla jobbigt.

läser ovanstående.. och märker vilken jäkla gnällig kärring jag är. och grinig .. det fick jag höra härom. själv kan jag väl lägga till listan. arg, besviken, ledsen, frustrerad, understimulerad, stressad.

arg för att jag känner inte att jag har förtjänat det här. att rättvisan inte funkar hela vägen.. what goes around stannar ibland också.. och never comes around..

besviken för att människor gör mig besviken. besviken alltså på mig själv trots att jag säger att man inte ska ha förväntningar på folk.

ledsen för att det finns så mkt jag vill göra och inte kan. ledsen att mina barn och man ska behöva leva också med det här.. för det har inte dom förtjänat

frustrerad att inte saker och ting ska komma till skott. att man ska få komma på bana med saker och ting. för att kunna börja leva detta annorlunda liv.

understimulerad för att numera så kan jag inte läsa ngt alls i princip i bokväg. att jag är begränsad att ta mig till ställen i stan utan att behöva hjälp av ngn.

stressad för att på ngt knepigt sätt så fortsätter livet utan att jag riktigt är med. jag är inte bekymrad av att bli gammal. har aldrig varit ett problem. men som det känns nu så är jag inte ens med i alla delar av livet. jag sitter på undantaget.

jag är arg, ledsen, besviken, frustrerad, stressad.. för att jag inte längre kan kontrollera mitt liv och vad jag gör på samma sätt som tidigare. och ledsen och besviken för att mina närmaste inte verkar förstå det. även om dom säger det. vad jag vet.. har ingen av dom läst upp sig på ngt om min sjukdom. vad gör det mig? till ingenting?


nothing will come to nothing...


And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am


http://www.youtube.com/watch?v=SsK90GWBVLY

knowing me knowing you...

....ibland tror man att känner folk så väl. ibland tycker man att man känner sig själv så väl. men vet i håken egentligen om man känner ngn ens sig själv speciellt väl. ibland så kanske den man känner minst är den man förstår sig bäst på. lr ngt sånt. ärligt så vet jag inte..

ikväll känns det bara så knepigt.. trångt med tankar som ilar som hala ålar runt om i huvudet... det känns nästan som i texten till låten "i dont like mondays"..."The silicon chip inside her head
Gets switched to overload"...fast inte fullt så dramatiskt och mordiskt som det ledde till.. utan mer som en hårddisk som svajar och helt plötsligen inte alls är intresserad av att funka. svart skärm.. ceased to exist.. pushing up daisies.. is no more. ungefär..

nåväl.. i morgon är en annan dag.. skam den som ger sig och ni vet alla andra härliga ordspråk och idiom.. *ler lite*... ibland känner jag mig som en boxare.. helst cassius clay då.. anyway.. en boxare.. kanske nere för räkning men aldrig helt utslagen.. en rond till.. mitt herrskap.. det lär nog dröja många år innan ngn handduk kastas in här.

så.. ikväll... something for the lonelyhearted....or rather the strong ones..

http://www.youtube.com/watch?v=fwc5YSAc-7g

paranoid....

....ja det är väl ngt sånt vår familj lider av.. tro mig... det är konspirationsteorier i långa rader. antingen är det en enda personen som är fullständigt övertygad om en sak och försöker på ngt sätt övertyga resten av gänget. lr så är det två fronter som diskuterar om vad som kan vara lr icke vare. lr som.. i en del fall.. så är hela familjen fantastiskt övertygad om att det ÄR en konspiration i det just då diskuterade ämnet. de olika konspirationerna som diskuteras, analyseras och följs i sann paranoid anda är som följer...:

• mordet på jfk
• marily monroes död
• area 51
• mordet på bobby k
• mordet på m l king
• mordet på olof palme
• sanningen bakom dianas död
• månlandningens vara lr icke vara
• hus 7 den 11 september
• terrordåden 11 september
• stalins död
• hitlers självmord
• och inte att förglömma.. elvis död.

jag tänker inte säga hur vissa tänker och vilka som tänker vad.. det låter jag vara osagt. men visst är det förunderligt att så mkt paranoida tankar kan vara samlade på ett och samma ställe..? utan att man lagt manken till.. inte underligt att vissa organisationer runt om i världen är än värre än får familj.. tänka sig..


nåväl.. vi vet ju alla i varje fall, att strax utan för st barth finns en "gömd" paradisö som endast speciellt "utvalda" gäster är inbjudna till. vilka?.. det låter jag vara osagt.

elvis has left the building..

and now.. tonight..

http://www.youtube.com/watch?v=b32Ll7cbIg4

i don't like mondays....

.....och i dag gör jag verkligen inte det. visste att jag slarvat med medicin. för jag var ju såååå mkt piggare och mindre värking så vem behöver medicin?.. dumb ass... jag alltså. nåväl.. som man så för man skörda som det så vackert heter.. och sista dagarna har jag skördat. så till den milda grad så musik idag varken lindrar lr underhåller. funderar om ett skott i foten kanske skulle göra ngn skillnad men tvivlar.

nåväl.. shit happens.. i morron är en annan dag som det sjungs i sången.. och den ser vi framemot.. jag hittar säkert ngn sånglyric som kan användas som "titel" på den bloggen. för..det kanske har märkts att många bloggtitlar är sångtitlar lr rad i ngn låt.. inte..fan så jävla oobservant man kan vara då. ..*ler lite*


well here guys.. one of my favorities..

the boomtown rats...


http://www.youtube.com/watch?v=SaHAvEEbQOE

a whiter shade of pale...

..... kan man verkligen kalla den mjölkvita dimma som svept sig runt "bygden". regnigt, rått och småkallt. en typiskt dag i perioden mellan höst och vinter. här ute vid kusten vill säga. *ler lite*

dagen har varit mysig och trevlig men tyvärr en skitdag värkmässigt. vi hade en brunchsak på finporslin och frukostduk. alla deltog. en sorts annorlunda farsdagsfika kanske då de flesta av barnen skulle bege sig bort under dagen. vi som blev hemmavid spelade kort och gjorde en biltur i dimman. inte för att man såg mkt men.. tur man har åkt vägen tidigare så man vet vad man passerar. i övrigt har nog dagen varit ganska ja... vanlig.. jag tycker om vanliga dagar. äventyr och strapatser är alla mkt trevliga.. men inte i längden. jag är ingen adrenalin junkie. jag får mina kickar på annat vis. jag uppskattar att bara dola hemma med familj och vänner. partytiden hade jag som singel de få år de var. det känns som det räckte med det. och kickar.. ja det får jag numera mkt med musik och man.. *skratt*. och det är inte det värsta vill jag påstå.

apropå just ingenting.. (antagligen slackardagens motsats).. läste på en blogg för ett tag sen om arbetsmoral. vad jag förstod så ansåg bloggaren att arbetsmoral tillhör en viss generation. typ den äldre... men.. jag vet inte.. för jag tillhör ju då .. ja vad.. medelålders (?).. och jag har träffat på hög arbetsmoral både högt och lågt.. samt motsatsen då. enligt min erfarenhet så tror jag arbetsmoral beror på person.. var dom kommer ifrån.. alltså.. vad dom fått lära sig.. snarare än vilken generation dom tillhör. sen är det så tråkigt med generaliseringar.. jag menar.. "du är hårdrockare.. alltså ser du ut så här...."... lr......" du är äldre gift kvinna.. ja då ska du bete dig så här".. och.. du tillhör den yngre generationen...alltså kan du ju inte ha respekt för andras ägodelar lr ha hög arbetsmoral.

nej.. tråkigt med generaliseringar.. bort med dom.. rent generellt sett.. *flin*

ace of spades...

....lördagen ägnades åt att

1. lyssna på musik
2. spela 500 med dottern
3. sjunga till musik jag lyssnade på när jag spelade kort med dottern
4. krypa ihop som ett gammalt nystan för att sova en stund.

däremellan blev det naturligtvis andra saker gjorda. som.. tex.. kaffekokning. lunchätning... kaffedrickande.... middagsmatslagningsstund...porslinsframduktningsoperation.....äta-prata-umgås-tid... och annat trevligt man kan göra.. ja det vill säga jag gjorde det. hade trevligt alltså.. mannen slet i köket med att sätta panel. lr slet var väl att ta i då.. han satt panel. tur man har sig en duktig karl, arbetssam, kunnig, händig, snäll, smart och många fler superlativ. det viktigaste är nog fasen att han älskar mig och står ut med sin fantastiskt påfrestande familj. hår av hin anser han nog att vi är hela bunten periodvis. men å andra sidan anses han vara en riktig surgubbe...lite som gammhunden vi har.. han är också en surgubbe.. och envis.. fasligt söt och kelig ja.. men envis.. och sur.. men vi älskar honom ändå.. ja även mannen då, oxå.

well whatever.. jag är duktig i 500. ja är mer än duktig.. jag är OÖVERVINNERLIG. *skrockar*

top of the list, king of the hill.. a number one..

revelation...

....lr aha-upplevelser. dom är fantastiska. i mitt fall kommer uppenbarelserna kommer i musikform.. oftast. jag kan nästan årstagga mina musikuppenbarelser. du vet de där som man vet kommer att förändra en för alltid. och jag menar.. FÖR ALLTID.

småskolan, 1974-kiss. en total musikförändring. fram till dess så hade jag varit i ett musikaliskt limbo. svävat mellan olika dimensioner och inte riktigt ngn som var min egen musik. där fanns abba, dansbandsmusik, klassiks musik och inte att förakta elvis. men ingen av de var MIN musik som jag själv hade valt att älska. i de allra flesta fall vill jag nog hellre påstå att jag hatade en del av den musik som serverades. fram till den dagen jag hörde kiss vill jag nog påstå att jag var musikmässigt oskuld. men efter det.. aldrig mer.


högstadiet, 1978-discomusiken. jag har alltid älskat att dansa. röra mig till musiken. inte styrdans, gammeldans lr bugg som mor och far ägnade sig åt på den tiden det begav sig. utan disco. var man för sig själv att röra sig till musiken. total frihet. härligt. många goda låtar har passerat genom den här gamla kroppen.

sommaren, 1981-Iron Maiden. allt i deras musik erövrade mig. den var total, övermäktigande och fullständig. för mig därefter har maiden alltid varit nummer one. och visst det finns mängder av andra grupper som varit speciella, judas, black sabbath. men ingen i den magnitud som maiden gjorde.

"mitt-i-livet", 1991-nirvana. teen spirit fick mig att återkomma till musiklivet. ett åttiotal som bjöd på lite rytmer i min smak. jag fick istället suga på gamla godingar för att kunna överleva årtiondet. men med nirvana så ökade återigen min puls och fick mina öron att bränna. av lust att lyssna. tack curt och gänget.

"börja-på-nytt", 1999-red hot chili peppers. återigen.. takten som väckte mig att röra mig. vad finns det mer att säga... take me to the place i love..


"fortsättningen" 2000- framåt. musikupplevelserna tar aldrig slut. jag har tagit mig till nirvana och upptäcker hela tiden ny musik, nya rytmer, nya röster och musiker.

• foo fighters

• prodigy

• offspring

• zakk wylde

• bls

• rammstein

• dixie chicks

osv osv

i det oändliga.

och i musiken har jag också funnit lindring för värk, trötthet och dåligt humör. så mao

life is music
music is life.

god of thunder...

....and rock'nroll.... sjungen i en ljus psalmröst. dvs.. min röst..

min man brukar säga vid skilda tillfällen att min röst är bäst lämpad till gospel, visor och psalmer. det där med rock'nroll lr hårdrock är inte riktigt ngt för min pipa. jag får god of thunder att låta som en riktig kyrkpsalm....men ändock det finns faktiskt EN kiss-låt som min man anser jag kan sjunga. god gave rock'nroll to us. den är så där ljus och köraktig som gör min röst rättvisa.

nåväl.. så har det tuggas hittills.. fram till snilleblixten han fick ikväll. han anser numera att jag visst kan sjunga rock men sjunga den a'la hellsong. alltid ngt mao. en utveckling har skett..lr typ inte.. men nästan. kul, för själv älskar jag att sjunga om än hellre än bra då. men man kan inte få allt man önskar sig.

numera är min röst för skör pga sjukdomen så när jag sjunger för mkt så blir jag hes så det knastrar i öronen. inte för att det stoppar mig att sjunga men resultatet blir inte riktigt som förr om man säger så. det blir ngr tutteluringar emellanåt för att hålla corden vid hälsa och liv. dom åkte på ordentligt stryk i somras när jag tillsammans med 56000 andra "stackars" människor övade all/körsång på ullive med iron maidon som kompband. det ni...gissa om jag var hes efteråt. det lät som jag hade krypit in i en jack danielflaska och kurat där i årtionden.. både janis och bonn skulle varit avis. *skrockar* men allt har sitt pris och att se brucan rocka tillsammans med gänget är värt alla stämband i världen.


http://www.youtube.com/watch?v=jgqxQmAbTBc&feature=rec-HM-fresh

airhead?????

....så fantastikt tomt det kan vara i skallen ibland. inte en idé, tanke, funderation lr slinga av ngt slag förutom en gnagande reklamjingle som vägrar dö. *suck*

kreativiteten är lamslagen lr snarare ligger den med respirator och andra livupprätthållande instrument. försök med cpr lyckades inte utan det är nära tillhands att dödförklara hela eländet. men jag ger inte upp. låter vänta till morgondagen och har inte kreativitetens musa vaknat till liv är det bara att koppla ur eländet. men så långt ska man ju inte behöva gå lr... mirakel har ju hänt förr. vad jag vet.. lr sägs.. vill säga..

nåväl.. jingeleländet som spökar i huvudet och som jag misstänker bråkar med musan, är som följer. en 70-talsreklam... juicy fruit.. ni vet..

juicy fruit gum is a packet full of sunshine
packet full of sunshine....


eländet måste ha gjort ett fantastiskt intryck en gång i tiden. jag menar, iom att jag fortfarande kan sjunga låten. visst finns det andra låtar jag nynnar och sjunger, till min familjs fasa. men ingen, ärligt som bitit sig fast så ordentligt. och jag som dessutom verkligen INTE gillar reklam. numera ivf.... när man var ung och grön var det ju lite mer.. småklämmigt med reklam. nu är det mer korsade fingrar, spottande över axel och ett antal ave maria för att slippa eländet.

nej.. jag och reklamfilm har ett hat-kärleksförhållande som snart börjat tippa över till rent hat. jag bara menar. mord och reklam. finns det ngt som kan förta stämningen i ett mord så är det reklamavbrott. det är ju som ett toalettbesök mitt i "akten" .. om man säger så. nej reklam kan man väl ta och samla ihop allt i ett och sända i slutet på kvällen.. ungeför som dom gjorde tidigare med nationalsången.. *ler*.. lr.. ? är inte det än bra idé så säg... *ler*

nåväl..

juicy fruit is a packet full of sunshine
packet full of sunshine..*sjunger*

ring ring bara du slog en signal...

.....när ngn slår en signal till vårt hus skulle man kunna tro att folk slogs om luren. men icket.. inte hos oss.. snarare så kastas luren mellan familjemedlemmarna som en het potatis i hopp om att människan som ringer ska ge upp. försäljare brukare ge sig efter typ 3 signaler, kompisen vid kanske 4.. men vissa..dom ger sig aldrig. sagt åt mannen att skaffa kanske en telefonsvarare som tar redan efter ja.. typ en signal. men han är inte riktigt med på det än.. men snart så. ska lämna honom ensam hemma med luren ngr dagar så får han se vad olämpligt det är med ringande lurar.

själv är jag telefonskadad så tillvida att jag redan vid 10-års ålder fick svara artigt i telefon hemma-på-min-gata-i-stan. modern var frissa och hade salongen hemmavid. gissa om det ringde hemma hos oss. *suck*. sen gick jag vidare till att sitta med luren i örat hela mitt yrkesliv. att svara artigt även när man är stressad och skitförbannad är verkligen en talang ska jag säga. tvivla icke om detta. numera så pratar jag så lite som möjligt. korta informativa samtal är bäst. ev längre kan ske med bästa vännen men det är det enda också. nej.. telefoner är ett nödvändigt ont.

men nu.. true blood.. åter igen.. *oooaahaooo*

just another day...

....du vet.. en sån där som man både kan ha och inte ha. idag finns det inte mkt att skriva fast ändå. en hel del skulle kunna skrivas om. usa-valet, historiskt och allt. g-varemannens sinnesundersökning. att nedräkningen börjat för julhandeln osv.. men idag har jag varken lust lr ork att komma på ngt roligt, vitsigt lr klokt att säga. hell no.. jag har bara lust att låta tiden gå fram till mitt nya favoritprogram börjar, true blood. ja jag vet.. vampyrer och annat skit.. men jag kan faktiskt inte rå för det.. jag är fascinerad.. *ler lite*

så.. fram till blodsugarstunden så.. blir det att lyssna på musik, gå bärsärkargång på mannens dator, inse att fan så bra jag är i 500 och att livet är så mkt bättre när jag inte har värk. *ler lite*

over and out ..... dont let the bedbug bite you... *ooaahoohaa*

if you cant stand the heat....

....get the hell out of the kitchen...!

ungefär så var det idag.. igen. ugnar igång, plattor som värmde och kokade. äldsta sonen fyllde år och enligt familjetradition så får födelsedagsbarnet välja middagsrätt och efterrätt/tårta. sonen valde köttfärslimpa med hemmagjord potatismos, glaserade morötter, svampsås, gräddsås och vinbärsgele. som grädde på moset blev det prinsesstårta värdig en prins. alla smorde kråset och togs tabberaset på allt. knappt så dottern fick sig en lunchlåda.

sonen fyllde 19 år. han är lång, så mkt längre än mig. jag tror aldrig jag varit så lång någonsin. *ler* han påminner om min morfar men samtidigt ser jag mkt av släktdrag från min fars sida hos honom. fascinerade tanke att för 19 år sen, ungefär vid den här tiden, blev jag inskriven på bb här i umeå. och strax efter 22 på kvällen så hade jag en nyfödd liten grabb på magen. lukten av nyfödd bebis är.. speciell.. något som binder samman leden av födande kvinnor generationer tillbaka ner till de allra första. och nu.. är det svårt att förstå att denna unga man en gång var en del av mig.

nåväl... middagen avlöpte till allas belåtenhet som sagt och hettan tog verkligen ut sitt pris. utslagen och nedräknad hamnade jag i soffan för att domna bort i paltkoma. tänka sig.. 19 år... *ler*

name that tune...

...ber jag min man om.. och spelar upp ett gäng låtar från youtube. de flesta är ozzy-låtar. de allra flesta av dom tar han på introt. ngr enstaka blir första raden och en, i want you, tar halvtid in genom första versen. blir man irri? inte det minsta. karln är fasen inte som andra när det gäller black sabbath, ozzy, kiss och sweet. *skratt*... ja i princip all musik inom hårdrock, rock och div. 80-tals musik. samt en del till.

ojdå.. blev ett blogginlägg till i dag/kväll/natt. så det kan bli.. *flin*

so.. name that tune!

http://www.youtube.com/watch?v=-49noOAFsG8

"dansar aldrig nykter..."

...nej och inte blir det bättre om en hårdrockare är full och dansar. säg den hårdrockare som har rytm. oja, de kan sjunga och spela oavsett instrument. men kan de dansa? lr klappa takten?.. nope.. never seen one.... never in my life.

sett dom en efter en.. irl, i musikdvd, på tv och hemma.. och mkt få av dom kan verkligen inte få kroppen att gunga i takt till musiken. hur gärna dom än vill. även om brudvalsen är till ngn av ozzy's låtar så är det tveksamt om dom får till flytet över det bonade golvet till den graden att det kan upplevas som graciöst... *skratt*

nej.. insikten är väl att hårdrockare passar bäst till att nyttja stränga, trumskinn och stämband.. bilden av ozzy som rör sig till musik är en.. intressant upplevelse.. *ler*

nej våga att INTE stuffa headbangers, drakdödare lr vad fasen folk har fått för sig att kalla er/oss.




hårdrockare har nitar kring hjärtat
rundgång (becker/lindeblad)

Brazilian waxing...

...fast ja kanske inte då. årets sista race i brasilien började med regn och slutade med regn. nagelbitning var stor och likaså var min empati för massa. först hans glädje över vm-titeln som varade i ca 20-30 sekunder. sedan sorgen när hamilton tog sig över mållinjen som femte man och tog vm-titeln som yngsta genom tiderna, 9:de engelska vm-mästare och den totalt 30:de. bittert, sorgligt men samtidigt...glädje över hamiltons titel.

nej i tävligar finns det stunder av orättvisa och rättvisa. och vad som är vad beror nog till stor del på var i sammanhanget man själv befinner sig. själv har jag litet vinnarskalle lr ja.. jag är fruktansvärt dålig förlorare så jag har omvandlat till att inte tävla alls i princip. för då kan jag inte heller förlora.. smart lr hur?.. men.. det finns faktiskt ett undantag. när jag spelar fia. när jag spelar fia spelar jag, inte för att vinna, utan för att se till att ingen annan vinner. och oftast har jag sett ut ett primärt offer som jag tänker se till att hon/han inte tar sig runt och ut. kan ärligt säga att när det kommer till fia är jag brutalt hänsynslös och känner väldigt mkt lite empati med mina medspelare. lr motspelare som kanske är mer korrekt, för efter ett tag är jag klart den mest avskydda fiaspelare dom träffat på. kul.. *skratt*.. för då finns det en chans att jag själv tar mig ut som vinnare av spelet.

Alea iacta est

btw.. mannen på bilden är varken massa lr hamilton utan en av mina absoluta favoriter tillsammans med stenmark, gretzky och valetino rossi. nämligen schumacher.

sunday morning

....vaknar upp efter en gårdag med mkt kökstid. mat i långa rader och värme i hela nedervåningen vittnade om ugnar och spis som varit igång. och ändå i allt detta mixtrande och matchande bland kastruller och pannor, plåtar och ösningskärl så hanns det med att bege sig till kyrkogården.

även om jag inte är en stadig kyrkobesöker lr att jag sviktar i min tro lr icketro, så finns det en sån härlig frid på kyrkogården. dels för att den ligger så vackert till nere vid älven men även för att där finns ngra av de människor jag älskar mest i världen. min mormor och morfar, min yngsta morbror samt lillmormor. människor som lämnade minnen och spår hos mig även om en del av de bara var i mitt liv en kort tid. saknaden efter dom är lika stor som för alla dessa år sen då de lämnade oss andra. sorgen mindre. minnet kan fyllas av värme, kärlek och glada minnen istället för den outhärdliga rakbladsvassa sorgen. i vissa ögonblick kan jag nästan känna min mormors doft och min höra min morfars röst. även om det är minnen som dallrar i sinnet från en svunnen tid så är dom i just det ögonblicket lika verkliga som ljud och dofter jag hör på kyrkogården.

när jag lämnar kyrkogården tillsammans med min man för hemfärd så tar jag med mig minnena och värmen av de mina. för att låta den mötas av de som finns levande där hemma. mina barn, min mor, min älsklingsvän med sin man och dotter samt en nära vän. sitta tillsammans vid ett dukat bord, god mat och känna hur lyckligt lottad man är ändå, så mkt att tacka för.. trots allt

så överlag, gårdagen var varm, skön och trevlig. och även om värmen i huset till stor del kom av ugnar och spisar så tror jag att en del kom av kärlek också.

remember....kom ihåg

....minnet är ngt som kan vara väldigt.. lurigt.. ena stunden finns det där. precis där man la det för att nästa stund vara fullständigt borta. minnet är bedrägligt och svekfullt. både vad gäller händelser samt saker och ord som folk säger åt en. hur många gånger har man inte i vild frenesi letat som en galning för att hitta just det DÄR som man behöver. för att nästa stund hitta igen det och då har man inte längre ngt behov av det. eller folk behagar berätta saker för en som man tycker är intressant. ngn dag senare så säger man va? vad menar du? och ser lika förvånad ut som en torrlagd fisk. vad var det man skulle komma ihåg och varför gör man inte det.

min man brukar ha åsikter om mitt väldokumenterade dåliga minne. och ibland sprids det i leden så irritationen även finns hos mina barn. *suck*. det hjälper föga att jag upprepar min mantra: "det står i min sjukbeskrivning, det är min diagnos, jag har papper på det. vad är din ursäkt?" nej dom är precis lika fascinerade över hur jag INTE kan komma ihåg mina glasögon eller deras mkt viktiga informationsflöde. men under av alla under.. jag kan med bestämdhet berätta om slaget vid lützen lr Sveriges konvertering till protestantismen. varifrån färgen purpur kommer och vilken som är jungfru Marias färg. fantastiskt lr hur???.. lr bara fullständigt weird enligt nära och kära.

lr som jag sa till min man idag.. "jag har glömt mer än du någonsin kommer att lägga på minnet".

btw.. ja.. frågesport är en av mina favoritprogram.. ;-)

all helgona natt...

morgonen börjar bra. sovmorgon händer inte ofta i vårt hem, ivf inte för mannen och mig. men i dag var det att ligga kvar, se ut genom sovrumsfönstret och se hur otroligt grått och trist denna dag verkar vara ute.

all helgona helgen. halloween. samhain. dia de moertos. ngnstans i världen firas helgen på olika sätt. med olika traditioner. städat, respektsfullt, glädje lr skräck. för egen del har svenska allhelgonahelgen firats med ett besök på gravar till när och kära. ljussättning.. låta saknaden återigen få inträde i ens sinne. alla om som tränger på och önskningar om att saker och ting varit annorlunda. en helg i lugn och ro tillsammans med familj och nära vänner.

men å andra sidan har min fascination över döden och levande alltid funnits där. och speciellt de anglikanska sättet att fira hallowen lr mexicos dia de muertos. att med skräckblandad förtjusning jaga bort alla onda andar och döda levande. med ljus och facklor mota bort det annalkande vintermökret. fira att man lever.

redan tidigt 90-talet började des karva pumpor och spindelnäs täckte hela huset. ljus och skräckinjagande ljud som spreds ut över hemmet från stereo. jag vet faktiskt inte vem som älskade det mest. jag lr barnen. kommer ihåg en av de allra första halloween-kalasen vi hade med inbjudna klasskamrater. det var när äldsta sonen fyllde år, han var nog 7 lr 8 år. på en tiden var det få om ens ngra som firade lr spökade ut sig själva, barn lr hus vid halloween. när föräldrarna gick gången upp till vårt hus möttes dom av gravlycktor, en hemmatillverkad "gravsten" samt en nygrävd "grav". spökljud trängde ut i mörkret och i dörren möttes de av en häxa (moi). en del förfärad såg man i deras ansiktet. jag undrar idag om de är samma personer som går på halloween-fester själva. nu när det är mer legitimt att vara "amerikan".

numera är barnen för stora för halloween även om jag inte riktigt har vuxit ifrån det. jag vill fortfarande klä ut mig till häxa. vad som däremot inte har försvunnit är pumpor och ljusarragemang a'la halloween. och så .. vår middag på allhelgonadagen. inbjudna står familj och vänner om än inte alla. och det är väl den som fortfarande känns tröstande. efter besök på gravar, tankar om de älskade saknade känns det mkt trösterikt att få återkomma hem för att fortsätta med förberedelserna kring helgens middag. att laga mat till de man älskar. att få bereda njutning och känna värmen och samvaron kring matbordet. höra deras röster och se glädje i deras ansiktet är en god balans mot helgens tema. döden, death, muerto.

varmt inne...

kallt ute.. vintern känns nästan som den är här. men än är det bara frosten som nupit i buskar och gräs. det känns så skönt..... huset vintrat, redo för kyla.brasan värmer gott i kamin. all helgona helgen här, nedräkning till julen. hela huset räknar från äldsta sonen ner till yngsta... dotter som man.. mor som alla djuren.

julen är en härligt tid..ivf i vår familj. värme och närhet, kärlek och mat.. inte att förglömma. alla barn är rörande överens om att julklappar inte behövs.. ja det vill säga, den på morgonen vill nog de ha ivf. och den vill vi också ge.. mysigt att tryna ihop på morgonkvisten på julaftonsmorgonen. frukost tillsammans med julklappspapper och snören. lätt drönande för att göra sig iordning till julmiddagen.. invänta alla gäster..duka fint på köksbänk och bord. tända ljus och värma upp glögg....längtar riktigt ordentligt till julen känner jag..

nåväl.. nu är det dags att avsluta dagen för att kramas med mannen.

sleeping beauty....

.....som sov i hundra år. ungefär så mkt som jag känner att jag skulle behöva sova.

idag blev bara en fortsättning på igår. den totala känslan av urkramad utmattning håller ett stadigt grepp om mig.

i vanlig ordning så släpade jag mig ner lr upp beroende på hur man ser det. för att ta medicin och frukost. morrontv och nyheter, tidningsläsning och kaffe. med den starka föresatsen att jag FAKTISKT skulle avvika tillbaka till sängen för att vila lite mer. på order av mannen.

helt plötsligt var son och dotter vaken och huset vaknade med surr, prat, slammer och andra ljud. vattenkokare och microungspip. 8 blev till 9 och helt plötsligen var det lunch. efter lunch blev jag uppkommenderad av dottern för att sova lunch. och något som jag insåg inte var helt så dum idé. efter skrämmande antal timmars sömn (medvetslöshet) blandad av drömmar och snabba uppvak med hjärtklappning, så insåg jag att det var dags att börja återvända till the living. fundera på det under ca 40 minuter. inte helt ensam då, för ett sällskap i form av katt dök upp så det var ju inte så oävent.

resten av dagen rör sig sinne och kropp omkring precis som i frusen sirap.. MKT trögt vill jag påstå. nu inväntar jag bara sänggående samt avundas törnrosa för den hundraåriga sömnen. den ni grabbar...den skulle vara ngt att njuta av.

nity nite..

lång dags färd...

...mot natt.

den här dagen var besök på sjukhuset inbokat. ögonmottagningen. förutom att jag verkligen inte tycker om att vara i det medicinsk tillstånd jag befinner mig i just nu, så vill jag påstå att träffa läkare är ngt jag verkligen inte tycker om. sitta och förklara och berätta om igen vad som händer i min kropp, är så...tröttsamt uttjatande och jag känner mig verkligen som en tvättäkta hypokondriker. ikväll....just nu.. har jag bara lust att lägga ner hela jxxla skiten och avskriva utredning. med allt vad det innebär. inga mer läkarbesök, inga mer gissningar och förhoppningar. inga mer prover och väntan på provsvar. ingen mer sjukdom, ingen mer förvirring i kroppen som jag inte längre känner igen som min egen. utan bara.. skippa hela skiten och få vara ifred. less och grinig är mina "adelsmärken" för tillfället.

och sen på ngt ruskigt sjukt sätt så kan jag inte bara vara sjuk heller när jag träffar folk, allra minst läkare. utan jag är så jäkla hurtig och skämtsam för att sen efter besök sjunka ihop som en katastrofalt misslyckad sufflé.... jag avskyr att vara dålig, hatar att det här som trynar i min kropp, som håller på att förvandla sig till min identitet. jag ryggar tillbaka när jag hör tonfall av sympati. fan tyck inte synd om mig, bli förbannad, att jag inte får vara som förr. i dag är inte en dag med hurtiga uttalande som "det finns värre saker att drabbas av".. numera vet jag inte längre om det är för att inte oroa andra lr för att trösta mig själv som jag säger och tänker de orden. vet bara.. att just ikväll har de liten verkan.

nej som sagt.. en lång dags färd mot natt. och jag hoppas att jag ikväll hittar ngt som tröstar i natten.

my love must be...

........ a kind of blind love I can't see anyone but you.

Are the stars out tonight?
I don't know if it's cloudy or bright
I Only Have Eyes For You, Dear.

The moon maybe high
but I can't see a thing in the sky,
'Cause I Only Have Eyes For You.

I don't know if we're in a garden,
or on a crowded avenue.
You are here So am I Maybe millions of people go by,
but they all disappear from view.
And I Only Have Eyes For You.



http://www.youtube.com/watch?v=bTkcu4GVRe8

good night sweetheart.....

.... finns det ngt jag inte tycker om är det att sova. ja egentligen uppskattar jag sömnen och känslan av att få krypa ner mellan svala lakan. men inte numera. de sista månaderna, typ 18, så har sömnen förändrats och blivit mindre.. nöjsam, om man kan säga så. det är inte någon fara med tröttheten. den finns, i mängder, hela dagar. och nog kan jag somna om jag slappnar av. men det är det där att sova som är bekymret. sömnen är så ytlig så skuttar en katt nerför trappan för toalettbesök så vaknar husets fru, dvs jag. eller så är det maran som rider mig och väcker mig med otäck känsla i kroppen. eller dricker för att jag är torr i munnen och vaknar för att jag behöver på toaletten för att jag druckit, för att jag är torr i munnen. är det de dom kallar för "what goes around comes around"? eller, den här varianten är också bra, så sover jag. nästan hela natten. men vaknar med enorm kramp i vadmusklerna, så till den milda grad att jag är öm hela dagen därefter.

nej sömnen och jag är inte bästa kompisar. fastän jag vet att den är en hyvens "thing" så har jag lite svårt att riktigt tycka grajt om den för tillfället. för att citera bon jovi "i sleep when i'm dead". nåväl, dags att "sova" och i morron ska jag ta sovmorron. ska försöka att inte stiga upp före 8 i varje fall.

goodnight sleep tight
dont let the bedbug bite you

flajd rajs..

....är bland det godaste jag vet. lr rättare sagt, all ris är det godaste jag vet. så enkel mat men tydligen så svårt att tillaga rätt. för mina barn är det ett mysterium, för min moder likaså. sen ska vi inte tala om alla matserveringar inkl. skolmatbespisningar som inte riktigt lyckas få till det. själv misslyckas jag sällan lr aldrig med riskoket, oavsett sort. basmati, jasmin, p-boiled, avorioris. men snacka om nyheter när en ny elektrisk apparat flyttade hem till oss. tänkte på mitt ibland enkelspåriga sätt att det skulle underlätta för så många, speciellt barnen. en riskokare. det ni. en manick som kokar ris och slutar koka ris när de är färdigt.. ivf är det tänkt så. jag gör allting så rätt mäter och häller. sätter igång och väntar och ändå känns det som jag är transporterad tillbaka till hedlunda skolans matsal a'la 1977. hur kommer det sig? numera har apparaten pensioneras. lr rättare sagt den står ngnstans i källaren på ngt hylla och samlar damm. hamnar nog säkert hos ngt barn ngn gång i framtiden. som inte kan laga mat alls.. jag misstänker min dotter men anser att än finns det hopp.

själv mäter jag, tvättar, sköljer och häller ris i panna med vatten. slår igång spis, inväntar det första pysande från panna och låter det koka ngr minuter för att sen slå av och låta det koka på resterande värme. jag har alltid gjort så, madhur jaffrey likaså och jag antar en stor del av resten av världen förfar på ungefär samma vis om än inte med en elektrisk spis då. nej i det här fallet med riskokare så är det nog lättare att lära en gammal hund att sitta än för mig att få till gott ris på annat sätt än det jag är van vid..

så... gott folk.. flad rajs hörrni..

ben'n jerry....

....my best friends.. kalla killar. *ler*.

när jag var barn var jag en galen glassätande unge. glass i stora lass skulle det vara. kall härlig glass med rullrån, hjortronsylt osv. ja ni vet. jag var så galen i glass så jag t.o.m övertygades om att VARM glass måste vara sagolikt gott. allt enligt min moster IA. nåväl inte helt sant, lr rättare sagt, inte sant alls. för den glass hon hade tänkt servera mig, den varma, den var vanlig "hederlig" mannagrynsgröt. ngt jag avskydde som barn och än i dag har svårt att äta/svälja. *urk* men mina unga år till trots (typ 5) så var jag fullständigt övertygad om att det fanns ngt som hette varm glass. den fasta övertygelsen gick snart om intet när jag insåg att jag hade blivit riktigt grundlurad. gissa vad arg jag var. funderar om det var däroch då min passion för glass började matta av. för med åren så blev begäret efter glass allt mindre och mkt mer sparsmakad. numera duger inte vilken glass som helst...tyvärr.

jag märkte redan i tonårstiden att jag radikalt lämnade vaniljglass och marscherade raskt över till avdelning choklad.. och inte vilken choklad som helst utan, håll i er, chocolatechocolatechip. pröva med den en sen fredagskväll. närmare bestämt sia:s glass. sen blev den rocky road, chokladglas med pecannöt och marschmallows. sorgen blev stor när den under en kortare period försvann från sortimentet. texas pecan är inte riktigt samma sak oavsett vad andra säger. under den tiden upptäckte jag mövenpick. *ler*... mövenpick swiss chocolate och walnut marple. mums. jag är omåttlig svag för mörk choklad och pecannöt. efter att ha slickat insidan på mången mövenpick burk fortsatte jag vidare till häagen-dazs....yummi. choc choc chip och inser också att cheescake-glass är inte så dumt. men nu är det bara ben 'n jerry. jag menar förutom smakerna. har ni sett behållarna? och namnen? Chocolate Chip Cookie Dough The Cone, Bohemian Raspberry, Oh My! Apple Pie! jag bara menar. vem kan inte älska sån glass.. *skratt*.

min yngsta son är galen i glass.. precis som jag var när jag var yngre. funderar om han också kommer att avancera och utveckla en annan smak än vanlig vanilj. undrar vilken som kommer att bli hans favorit. kanske dairy queen lr hersey's, lr kanske t.o.m dreyer's. *ler*. nåväl.. only time will tell. nu är det dags för ngr skoper b&j. smak? new york super fugde chunk. *ler*

god save the queen.

...idag fick jag en present av min son. en film jag tjatat om så länge. *ler* jag är vanvettigt intresserad av historia.. och jag tycker om att se historiska filmer även om en del är fiktivt.. *ler*. i dag kom han hem med elisabeth the golden age. så det blev att kura i soffan under filten medan mannen jobbade över och sen hamnade i telefonmöte.. *ler*.. men jag hade ju elisabet till sällskap.. fan inte så dåligt det heller.. *ler*.

när jag var ung.. mkt yngre än i dag så plöjde jag igenom böcker om renässansen.. england, italien, kläder, musik, arkitektur. allt helt enkelt, för att sen gå över till nästa era och epok. tyvärr är mitt minne av den mer teflonliknande arten vilket medför att jag konstant måste fräscha upp mina kunskaper.. kanske inte då med filmer. de är mer av ren underhållning. *skratt*

ok ville bara nämna det.. sonens present.. *ler*..

uschliiii....

...bloggare.. det är vad jag är. läser andras bloggar och dom är så fantastiskt duktig på att blogga.. VARJE DAG. varje dag händer ngt fantastiskt lr tillräckligt intressant i deras liv värt att blogga om. kan tyckas...lr tycker de. men sanningen att säga så även om jag hade spännande dagar, timmar och minuter så skulle jag nog inte blogga om det ändå. fan vad jag är trist.. *skratt*.

btw.. min man påstår jämt och ständigt att jag är så nyfiken.. *ler*.. inte speciellt egentligen. efter snart 23 år ute vid havsbandet (född teg/uppväxt väst på stan) så har jag ingen koll alls på allt skvaller som går i bygden. jag skulle nog ärligt inte kunna räkna ihop tio stycken utomstående vänner från orten om så mitt liv hängde på det. nej, nyfiken kan jag inte beskyllas vara däremot behäftad/begåvad/bestraffad med en synnerligen övertidsarbetande analytisk hjärna. gåtor, mysterier, aktiemarknader, bostadsräntor, politik och, ska erkännas engelska deckare. där är jag "nyfiken" till den grad att det blir en ren bestraffning att höra mig mala på om olika faktorer som kan beräknas lr beaktas.

well .. återigen.. bloggning är mkt sporadiskt hos mig. får väl ändå hoppas att det ändå innehar en viss kvalitativ nivå.. *skratt*

tjing tjing

Anders

han stod på gården och väntade på oss, min man och mig. kände igen honom på ryggtavlan och hans sätt att gå och röra på huvudet.. *ler lite*.. när han hörde vår bil rulla in på gården vände han sig om och jag så glädjen i hans ögon. leendet på läpparna som var så välbekant. och allt var så familjärt när han la sina trygga björnarmar kring mig och gav mig en stor härlig kram. det kändes så skönt och så trevligt. så välbekant. då vaknade jag och återigen slogs jag av den enorma saknaden och den verklighet som obönhörligt vill påminna oss om att döden är definitiv. det hade fan varit bättre om vi hade blivit ovänner och jag på så sätt inte längre varit en del i hans värld. då finns ivf chansen till återförening. idag hatar jag verkligen döden för i vissa fall så är den fullständigt onödig. idag blir en gråtdag. idag blir en dag med rammstein. en dag med ilska, förbannelser, saknad och insikt. idag är en höstdag. idag är åter en dag utan anders.

det bor en ängel i mitt rum....

på min semester i somras så nåddes jag av ett dödsbud. en person i min vänkrets hade avlidit. den omedelbara chock som jag drabbades av, förnekelsen som jag kände och den fruktansvärda overkliga känslan höll mig i sitt grepp ett ordentligt tag.

och nu...flera månader senare så.. är det fortfarande overkligt. ena stunden så tänker jag sms lr ringa honom. "fika snart?", "sugen på doppa?" och hans respons "alltid ;-)"... nästa stund så inser jag fakta. det går inte att göra så. sms honom.. prata med honom.. bara dricka kaffe med honom. och känslan av overklighet är lika märkbar än i dag som då jag fick beskedet. hur kan en människa som är så mkt LIV helt plötsligt inte vara det? hösten gör det nästan värre. därför att, för mig, var han hösten. lukterna, färgerna samt värmen av solen men kylan i skuggan. för att använda en sliten fras.. "han fattas mig".

jag har alltid sagt och påstått att saknaden inte blir mindre med tiden. kanske mjukare i formen men lika otroligt outhärdlig. sorgen lägger sig lite, blir mindre, men saknaden kan verkligen slå ner i en som en blixt från klar himmel. när själva döden varit framme så är sorgen den mest framträdande och med tiden så blir den lättare, om man kan säga så. då är också medvetandet så fullt med tanken om att personen är borta. men när tiden går.. så "slappnar" man av och helt oförberedd så inser man att han/hon är borta för alltid. pga man kanske skulle vilja säga ngt till personen ifråga lr bara höra vad dom tycker om ngt. då kommer insikten. IGEN. och IGEN och IGEN.. år efter år efter år.