...to many...
så många dagar sen sist. så mkt som jag skulle vilja skriva. tankar har funnits men energin okoncentrerad, ingen fokus. musiken har varit försvunnen och framför mig har jag bara haft blanka vita papper som inte velat fyllas av ngt.
ytterligare en natt med värdelös sömn. med en kropp, tanke, som sover just precis vad som behövs för att kunna fortsätta en lång dag. nåväl, shit happens, det ger sig nog vad det lider. mer skrivs när allt är överens.
i morgontimmans mörker och med doftande kaffe så lyssnades musikarkivet igenom. fram ur samlingen poppade denna här låten.. passande? ingen aning men gillar den skarpt. artist och budskap är ngt av mina favoriter.
pink dear mr president
vardag med värk, vanvett och musik. att få lov att ta saker i morgon trots protest. en krympande kropp om gör revolt i klädkammaren och ställer till det bland hyllorna.
måndag 30 november 2009
a few words....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
you hear what i say?
the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.
hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.
hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.