...or lose me forever..... snacka om slagna hjältar som ramlade isäng igår natt lr morgonkröke. vad vi gjorde? inget vettigt men fruktansvärt tyst hemma var det och ingen bra rysare on the tube. nåväl.. timmarna blev få i sänghalmen så med ett skutt (overstatement) hoppade undertecknad med sällskap upp ur sängvärmen med entourage.
sitter vid köksbordet och ser hur morgonhimlen skiftar färg. fortfarande stilla ute, både färg och vind verkar vara dämpade. nu blir det att fara ut till Graven, där mina morföräldrar ligger samt min yngre morbror. att fara ut så tidigt när det är så få ute på kyrkogården är ganska skönt och känns passande en dag som denna. saknar mina morföräldrar än, saknar min morbror fortfarande. fastän så många år har gått,decennier snarare än fåtal år. tiden läker alla sorg sägs det, tycker mest att tiden bara dämpar sorgen lite. den finns fortfarande där tillsammans med saknade.
somethings never change.
keep them safe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar