jag insåg inte hur otroligt olycklig jag verkligen var/är förrän jag stötte på luckor av lycka. förunderligt hur man acceptera saker, dressa upp dom redigt och kalla dom för saker dom inte är. kanske varit men inte är längre. befrielsen kommer i små portioner där solen värmer gott min själ och mitt hjärta. allt för sällan..allt för tveksamt ibland. men trots det lycka.